¹Huaijiakin, bila ijakte khawng phatuamngai takin I khawksa nawn diak ding uhi, huchilouin jaw I tolh mang san zenzen kha ding.

¹Därför böra vi så mycket mer akta på det som vi hava hört, så att vi icke gå förlorade.

²Angelte zanga thugen nangawn anakipa, tatlekna leh thumanlouhna chi tengtengin thukna diktathuaitak a muh jel ngal un tuh,

²Ty om det ord som talades genom änglar blev beståndande, och all överträdelse och olydnad fick sin rättvisa lön,

³huchi tela hotdamna thupi ngeingaih kei leng, bangchin ahia isuahtak theih mahmah ding? Huai hotdamna thutuh a tunga Toupa zanga gen khit ahi a, azaten honna hihkipsak uhi;

³huru skola då vi kunna undkomma, om vi icke taga vara på en sådan frälsning? -- en frälsning som ju först förkunnades genom Herren och sedan bekräftades för oss av dem som hade hört honom,

⁴Pathianin leng, chiamtehnate leh thil lamdangte leh thilhihtheihna chiteng toh, amahdeih bangjela Kha Siangthou thil hawmte khawng toh, amaute a theihpih hi.

⁴varjämte Gud själv ytterligare gav sitt vittnesbörd genom tecken och under och allahanda kraftgärningar, och genom att utdela helig ande, allt efter sin vilja.

⁵Khovel hongom ding a tanchin I gen uh, angelte nuaiah jaw a koih kei hi.

⁵Ty det var icke under änglars välde som han lade den tillkommande världen, den som vi tala om.

⁶Himahleh, mi kuahiamin koilai hiamah hiai thu tuh genin a theisak zota hi; Mihing bang atela, na theihgige? Mihing tapa leng bang a tela, na veh nak?

⁶Däremot har någon någonstädes betygat och sagt: »Vad är en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom?

⁷Amah tuh angelte sanga nuaiin na bawl tadiha; thupina leh pahtawina a khusaka, na khutsuak tungahte heutuin na bawl laia;

⁷En liten tid lät du honom vara ringare än änglarna, men krönte honom sedan med härlighet och ära och satte honom till herre över dina händers verk;

⁸A khe nuaiahte khawng bangkim na koiha, chiin. Huchiin bangkim a nuaia a koih jiakin anuaia koih louh bangmah a neikei hi. Ahihhangin tun ah jaw bangkim a nuaiah omin I mu nai tadih kei uhi.

⁸allt lade du under hans fötter.» När han underlade honom allting, undantog han nämligen intet från att bliva honom underlagt -- om vi ock ännu icke se allting vara honom underlagt.

⁹Himahleh, Jesu, angelte sanga nuaia a bawl tadih tuh, sihna thuak jiaka thupina leh pahtawina khuksaka omin I muta jaw ahi, Pathian hehpihna jiakin sihna tuh mi chih a chepsakna ding.

⁹Men honom som en liten tid hade blivit gjord »ringare än änglarna», honom, Jesus, se vi för sitt dödslidandes skull hava blivit krönt med härlighet och ära, för att det genom Guds nåd skulle komma alla till godo att han smakade döden.

¹⁰Amah a ding leh amah jiaka bangkim om-pan ta tampi thupinaa piluta amaute hotdamna Bawlpa pen, a thuakna jiaka, a hihbukim tuh amaha dia kilawm him ahi.

¹⁰Ty den för vilkens skull allting är, och genom vilken allting är, honom hövdes det, att när han ville föra många sina barn till härlighet, genom lidanden fullkomna deras frälsnings hövding.

¹¹Hihsiangthoupa leh hihsiangthoute tuh avekun Mi khata pawt ahi ngal ua; huaijiakin amah tuh amaute, Unaute, chih a zum kei hi.

¹¹Han som helgar och de som bliva helgade hava nämligen alla en och samme Fader. Fördenskull blyges han icke för att kalla dem bröder;

¹²Ka unaute kiangah na min ka gen dia; omkhawmte lakah lasain ka honphat ding, chiin.

¹²han säger ju: »Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig»;

¹³Huan, Amah ah ka ginna ka nga dia, a chi nawna. Huan, endih ua, kei leh Pathian honpiak tate, achi nawn nalaia.

¹³så ock: »Jag vill sätta min förtröstan till honom»; så ock: »Se här äro jag och barnen som Gud har givit mig.»

¹⁴Huchiin, naupangte tuh sa sisan tangte a hih chiat jiak un, amah ngeiin huai bangmah a tang samta a; sihnaa sihna thuneipa (huai tuh Diabol) ahihmang theihna ding leh,

¹⁴Då nu barnen hade blivit delaktiga av kött och blod, blev ock han på ett liknande sätt delaktig därav, för att han genom sin död skulle göra dens makt om intet, som hade döden i sitt våld, det är djävulen,

¹⁵Sih kihtak jiaka damsunga sikha a om tengtengte tuh a suahtak sak theihna dingin.

¹⁵och göra alla dem fria, som av fruktan för döden hela sitt liv igenom hade varit hemfallna till träldom.

¹⁶A awlmoha, panpih jelte tuh angelte ahi dek kei ua, Abraham suante ahi jaw uhi.

¹⁶Ty det är ju icke änglar som han tager sig an; det är Abrahams säd som han tager sig an.

¹⁷Huchiin, mite adinga khelhna thuphatawina bawlsak dingin, Pathian lamthilte ah Siampu Lianpen, mi lainatthei leh muanhuai taka hih theihna dingin, bangkima a unaute banga hongom tuh amah adingin a kiphamoh him ahi.Amah ngeiin khemna tuakin a na thuaktak jiakin khemna tuakte tuh a panpih thei ahi.

¹⁷Därför måste han i allt bliva lik sina bröder, för att han skulle bliva barmhärtig och en trogen överstepräst i sin tjänst inför Gud, till att försona folkets synder.

¹⁸Amah ngeiin khemna tuakin a na thuaktak jiakin khemna tuakte tuh a panpih thei ahi.

¹⁸Ty därigenom att han har lidit, i det han själv blev frestad, kan han hjälpa dem som frestas.