¹Ka unaute aw, na lak uah mi tampi heutuin hongom kei un, heutuin vaihawmna thupi sem I tuak ding chih I thei ngala.

¹Mina bröder, icke många av eder må träda upp såsom lärare; I bören veta att vi skola få en dess strängare dom.

²Thil tampi ah I vek un I gilou nak ngal ua. Kuapeuh thugen lam a a gitlouh kei leh, huai mi tuh piching ahi a, a pumpi leng vengthei mi ahi.

²I många stycken fela vi ju alla; om någon icke felar i sitt tal, så är denne en fullkomlig man, som förmår tygla hela sin kropp.

³Ngai un, I thu a man theina ding un, Sakol kamte khawng ah sikkual I bah leh a pumpi uh ikaihei hi.

³När vi lägga betsel i hästarnas mun, för att de skola lyda oss, då kunna vi därmed styra också hela deras övriga kropp.

⁴Ngai un, longte khawng a lian mahmah ua, huih hattak mutleng in a om nak uh, himahleh a kiheksakpan a paisak utna lam peuhah a heksakna neuchik pet mahin a kihek sak hi.

⁴Ja, till och med skeppen, som äro så stora, och som drivas av starka vindar, styras av ett helt litet roder åt det håll dit styrmannen vill.

⁵Hichibangmahin lei leng pumpi hiang neuchik phet ahi a, nakpitakin a kiuang sak nak hi. Ngaiun, mei neuchik phet in sing nak katsak natel e!

⁵Så är ock tungan en liten lem och kan likväl berömma sig av stora ting. Betänken huru en liten eld kan antända en stor skog.

⁶Huan, lei tuh mei ahi. I pumpi hiangte lak a gitlouhna lumpi, pumpi aveka ninsak a, mihing ki suansawn dan pian phungpi kangsak ahi; huai lei mah tuh gawtmun mei in a pehloh ahi.

⁶Också tungan är en eld; såsom en värld av orättfärdighet framstår den bland våra lemmar, tungan som befläckar hela kroppen och sätter »tillvarons hjul» i brand, likasom den själv är antänd av Gehenna.

⁷Sa chichih, vasa chichih, ganhing chichih tuipi a te khawizual theih ahi ngal ua, mite khawizual in a awm uhi.

⁷Ty väl är det så, att alla varelsers natur, både fyrfotadjurs och fåglars och kräldjurs och vattendjurs, låter tämja sig, och verkligen har blivit tamd, genom människors natur.

⁸ahihhangin lei zaw kuamahin a khawizual theikei uhi; sihna gu-a dim gilou awm kinken theilou ahi.

⁸Men tungan kan ingen människa tämja; ett oroligt och ont ting är den, och full av dödande gift.

⁹huai in Toupa leh Pa iphat ua; huaimah in Pathian bang a bawl mihingte ihamasiat zel uhi.

⁹Med den välsigna vi Herren och Fadern, och med den förbanna vi människorna, som äro skapade till att vara Gud lika.

¹⁰Kam khat mah a kipan in phatna leh hamsiatna a pawtkhenak hi. Ka unaute aw, huchibang thilte tuachi ding hilou hi.

¹⁰Ja, från en och samma mun utgå välsignelse och förbannelse. Så bör det icke vara, mina bröder.

¹¹Tuikhuk in nak khat mah a kipan in tui lim leh tui limlou a suaksak zel ahia?

¹¹Icke giver väl en källa från en och samma åder både sött och bittert vatten?

¹²Ka unaute aw, theipi kung ah Olive thei a gahthei ahia? Ahihkeileh, grape gui ah theipi a gah thei ahia? huchimahbangin chikhuk in tui allou a suaksak thei samkei hi.

¹²Mina bröder, icke kan väl ett fikonträd bära oliver eller ett vinträd fikon? Lika litet kan en salt källa giva sött vatten.

¹³Nalak uah kua a pil in, thu theithei a awm a? thunuailut tak leh piltakin a thilhihte awmdan hoih in ensak hen.

¹³Finnes bland eder någon vis och förståndig man, så må han, i visligt saktmod, genom sin goda vandel låta se de gärningar som hövas en sådan man.

¹⁴Himahleh na lungtang uah hazatna thupitak leh kidemna naneih uleh, thudik zuausan kei un.

¹⁴Om I åter i edra hjärtan hysen bitter avund och ären genstridiga, då mån I icke förhäva eder och ljuga, i strid mot sanningen.

¹⁵Huai pilna tuh tunglam a kipan a hong paisuk ahi kei a, khovel leh pumpi utna dawi a kipan ahi zaw hi.

¹⁵Sådan »vishet» kommer icke ned ovanifrån, utan är av jorden och tillhör de »själiska» människorna, ja, de onda andarna.

¹⁶Ki hazatna leh ki demna awmna ah buaina leh thil hihkhelhna chiteng a om naknak ngal a.

¹⁶Ty där avund och genstridighet råda, där råder oordning och allt vad ont är.

¹⁷Tunglam a kipan pilnabel, a tungin a siangthou phawt a, huakhitin kituah a ut a, anunnema, a chihnuam a, hehpihna leh gah hoih in a dim a, khentuam a neikei a, a lepchiah kei hi.Diktatna gah tuh kituahna bawlte kituahna tuh ahi.

¹⁷Men den vishet som kommer ovanifrån är först och främst ren, vidare fridsam, foglig och mild, full av barmhärtighet och andra goda frukter, fri ifrån tvivel, fri ifrån skrymtan.

¹⁸Diktatna gah tuh kituahna bawlte kituahna tuh ahi.

¹⁸Och rättfärdighetens frukt kommer av en sådd i frid, dem till del som hålla frid.