¹Paula, Jesu Kris sikha, sawltak hi dinga sap, Pathian Tanchin Hoih lama khenkhiak,

¹Paulus, Jesu Kristi tjänare, kallad till apostel, avskild till att förkunna Guds evangelium,

²huai tuh Pathianin tuma lama laisiangthoua a jawlneitea achiamsa,

²vilket Gud redan förut genom sina profeter hade i heliga skrifter utlovat,

³A tapa, sa lama David suana piang tungtang tanchin hoih.

³evangelium om hans Son, vilken såsom människa i köttet är född av Davids säd

⁴Siangthouna kha lam thua misi laka thohnawnnaa Pathian Tapa thilhihtheihna toh hi dinga genkhiak thu; Jesu Kris i Toupa ngei tuh,

⁴och såsom helig andevarelse är med kraft bevisad vara Guds Son, allt ifrån uppståndelsen från de döda, ja, evangelium om Jesus Kristus, vår Herre,

⁵a min jiaka ginna nam chih laka mi gingta sak dingin, amah jiakin hehpihna leh sawltak hihna i tangta hi;

⁵genom vilken vi hava fått nåd och apostlaämbete för att, hans namn till ära, upprätta trons lydnad bland alla hednafolk,

⁶huai lakah nou leng Jesu Kris sapte na hi uhi:

⁶bland vilka jämväl I ären, I som ären kallade och Jesu Kristi egna --

⁷Rome khua Pathian deihtak, mi siangthoua om dinga sapte tengteng kiangah: Pathian i Pa leh Toupa Jesu Kris kianga kipan hehpihna leh lemna na kiang uah om hen.

⁷jag, Paulus, hälsar alla Guds älskade som bo i Rom, dem som äro kallade och heliga. Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

⁸Khovel tengtengah na ginna thu uh a than jiakin na vek ua tungah ka kipahnathu Jesu Kris jiakin ka Pathian kiangah ka gen masa phot ahi.

⁸Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för eder alla, därför att man i hela världen talar om eder tro.

⁹Ka thumnate ah, tawplouin na min uh ka lou nilouhlouh hi, chih, a Tapa Tanchin Hoiha ka khaa a na ka sep gige Pathian tuh kei hontheihpihpa ahi ngala;

⁹Ty Gud, som jag i min ande tjänar såsom förkunnare av evangelium om hans Son, han är mitt vittne, han vet huru oavlåtligt jag tänker på eder

¹⁰Tu beka na kiang ua ka hongna dingin Pathian thuthua zin hun lemtang ka muh teitei theihna ding ngenin.

¹⁰och i mina böner alltid beder att jag dock nu omsider må få ett gynnsamt tillfälle att komma till eder, om Gud så vill.

¹¹Na kipna ding ua kha lam thilpiak bang hiam nou ka honpiak theihna dingin nou honmuh ka ut thei mahmah ngala;

¹¹Ty jag längtar efter att se eder, för att jag må kunna meddela eder någon andlig nådegåva till att styrka eder;

¹²Huai tuh na ginna uh leh ka ginnaa i kikhamuan tuah theihna dingin, ka chihna ahi.

¹²jag menar: för att jag i eder krets må tillsammans med eder få hämta hugnad ur vår gemensamma tro, eder och min.

¹³Huan, unaute aw, Jentel dangte kianga ka sep gim gah ka muh tak bangmahin, noumau lakah leng gahte ka muh theihna dingin na kiang uah tamvei pi hong ka tumta chih na theih louh uh ka deih kei hi; himahleh, tuma tengin dalin ka om gige nak hi.

¹³Jag vill säga eder, mina bröder, att jag ofta har haft i sinnet att komma till eder, för att också bland eder få skörda någon frukt, såsom bland övriga hednafolk; dock har jag allt hittills blivit hindrad.

¹⁴Grik mite leh melmakte kiangah bat ka nei a; mi pil leh mi pilloute kiangah leng.

¹⁴Både mot greker och mot andra folk, både mot visa och mot ovisa har jag förpliktelser.

¹⁵Huchiin, nou Rome khuaa omte kiang ah leng Tanchin Hoih gen ka ut mahmah hi.

¹⁵Därför är jag villig att förkunna evangelium också för eder som bon i Rom.

¹⁶Tanchin Hoih tuh ka zahpih keia; kuapeuh a gingta phota dingin hotdamna dinga Pathian thilhihtheihna ahi ngala; atungin Juda mi adin ahi a, huan, Grik mi adingin leng a honghi nawn hi.

¹⁶Ty jag blyges icke för evangelium; ty det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, först och främst för juden, så ock för greken.

¹⁷Huaiah tuh gin semsemna dingin, ginnain Pathian diktatna latsakin a om; Ginna jiaka midiktat tuh a hing ding, chi-a gelh bangin.

¹⁷Rättfärdighet från Gud uppenbaras nämligen däri, av tro till tro; så är ock skrivet: »Den rättfärdige skall leva av tro.»

¹⁸Thutak diklou taka dalte Pathian limsaklouhna leh diktatlouhna tengteng tungah van akipanin Pathian hehna a hongkilangta ngala;

¹⁸Ty Guds vrede uppenbarar sig från himmelen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycka sanningen.

¹⁹Pathianin a theihsak tak jiakin Pathian tanchin theihtheih ding tuh a lungsim uah chiangtaka theih sakin a om ngala.

¹⁹Vad man kan känna om Gud är nämligen uppenbart bland dem; Gud har ju uppenbarat det för dem.

²⁰Khovel siamtunga kipan a pianken muhtheihlouh, a tangtawn thilhihtheihna leh a Pathianna, thilsiam te achiantaka muh ahi; huaijiakin paulam ding a neikei uh;

²⁰Ty hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet hava ända ifrån världens skapelse varit synliga, i det att de kunna förstås genom hans verk. Så äro de då utan ursäkt.

²¹Pathian theingala Pathian bangin a pahtawi kei ua, kipahthu leng a gen sam kei uhi; thil thulimlou a ngaihtuah zota ua, a lungtang hai uh a hongmialta hi.

²¹Ty fastän de hade lärt känna Gud, prisade och tackade de honom dock icke såsom Gud, utan förföllo till fåfängliga tankar; och så blevo deras oförståndiga hjärtan förmörkade.

²²Pil kisa khemin mihai a hongsuak ua,

²²När de berömde sig av att vara visa, blevo de dårar

²³sitheilou Pathian thupina sethei mihingte leh vasate, gamsate leh bokvak ganhingte limin a suaksak uhi.

²³och bytte bort den oförgänglige Gudens härlighet mot beläten, som voro avbilder av förgängliga människor, ja ock av fåglar och fyrfotadjur och krälande djur.

²⁴Huaijiakin a sa uh zumhuaipia kibawltuah dingin a lungtang uh duhgawlna banga thilnin hih phalin Pathianin a lehngatsan hi.

²⁴Därför prisgav Gud dem i deras hjärtans begärelser åt orenhet, så att de med varandra skändade sina kroppar.

²⁵Pathian thutak tuh juaua tangsakin, a Bawlpa biak sangin a bawl niain a na a sem zota uhi. A Bawlpa tuh khantawna phat tuak ahi, Amen.

²⁵De hade ju bytt bort Guds sanning mot lögn och tagit sig för att dyrka och tjäna det skapade framför Skaparen, honom som är högtlovad i evighet, amen.

²⁶Huai jiakin Pathianin zahhuaipia huk phalin lehlam a ngatsan ahi; a numeite nangawn un leng a omdan pianpih uh danlou banga om dingin a kibawl lamdang ngal ua;

²⁶Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt;

²⁷pasalten leng numei zatdan ngeina tawpsana, hukin a kienlah ua, pasal leh pasal zummoh thil hihin a om ua, a gitlouh man muh ding uh tuh a satung uah a mu uhi.

²⁷sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man. Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön.

²⁸Huan, Pathian theih a ut louh jiak un, thil kilawmloute hih dinga a deih louhlam lungsim neih phalin Pathianin a lehngatsante;

²⁸Och eftersom de icke hade aktat det något värt att taga vara på sin kunskap om Gud, gav Gud dem till pris åt ett ovärdigt sinnelag, till att bedriva otillbörliga ting.

²⁹Huchin diktatlouhna tengteng, gitlouhna tengteng, huaihamna tengteng, huatna tengteng khawng in, a nadim ua; hajatna te, tual thahna te, kiselna te, khemna te, nundan hoih lou tein a dim ua;

²⁹Så hava de blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet, elakhet; de äro fulla av avund, mordlust, trätlystnad, svek, vrångsinthet;

³⁰gensiatna te, migenna te, Pathian huat lam te, kisaktheihna te, kisatheimite, thil gilou bawlkhete,

³⁰de äro örontasslare, förtalare, styggelser för Gud, våldsverkare, övermodiga, stortaliga, illfundiga, olydiga mot sina föräldrar,

³¹nu leh pa thu mangloute, theihna beite, thuchiam susete, itna pianpih neiloute, hehpihna neiloute ahi ua.Huchi banga hihte tuh si tak him ahi uh chih Pathian dan tuh thei gigein, amau kiaa hih leng hi louin, mi dang hih jelte tungah leng a kipak uhi.

³¹oförståndiga, trolösa, utan kärlek till sina egna, utan barmhärtighet mot andra.

³²Huchi banga hihte tuh si tak him ahi uh chih Pathian dan tuh thei gigein, amau kiaa hih leng hi louin, mi dang hih jelte tungah leng a kipak uhi.

³²Och fastän de väl veta vad Gud har stadgat såsom rätt, att nämligen de som handla så förtjäna döden, är det dem icke nog att själva så göra, de giva ock sitt bifall åt andra som handla likaså.