1Dech mój skażony jest; dni moje giną; groby mię czekają.
1Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
2Zaiste naśmiewcy są przy mnie, a w ich draźnieniu mieszka oko moje.
2Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
3Staw mi, proszę, rękojmię za się. Któż jest ten? Niech mi na to da rękę.
3Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
4Boś serce ich ukrył przed wyrozumieniem; przetoż ich nie wywyższysz.
4Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
5Kto pochlebia przyjaciołom, oczy synów jego ustaną.
5Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
6Wystawił mię zaiste na przypowieść ludziom, i jako śmiechowisko przed nimi.
6Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
7Zaćmione jest dla żałości oko moje, a wszystkie myśli moje są jako cieó.
7Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
8Zdumieją się szczerzy nad tem; a niewinny przeciwko obłudnikowi powstanie.
8De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
9Będzie się trzymał sprawiedliwy drogi swojej; a kto ma czyste ręce, przyczyni mocy.
9Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
10Wy tedy wszyscy nawróćcie się, a pójdźcie, proszę; bo nie znajduję między wami mądrego.
10Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
11Dni moje przeminęły; myśli moje rozerwane są, to jest, zamysły serca mego.
11Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
12Noc mi się w dzieó obraca; a światłość skraca się dla ciemości.
12Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
13Jeźlibym czego oczekiwał, grób będzie domem moim, a w ciemnościach uścielę łoże moje.
13Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger;
14Do dołu rzekę: Ojcem moim jesteś; a do robaków: Wy jesteście matką moją, i siostrą moją.
14till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».
15Bo gdzież teraz jest nadzieja moja? a oczekiwanie moje któż ogląda?
15Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
16W głębię grobu zstąpię, ponieważ w prochu spólny odpoczynek wszystkich.
16Till dödsrikets bommar far det ned, då jag nu själv går till vila i stoftet.