¹Potem dalej Ijob prowadził rzecz swoję, i rzekł:

¹Åter hov Job upp sin röst och kvad:

²Jako żyje Bóg, który odrzucił sąd mój, a Wszechmocny, który gorzkości nabawił duszy mojej:

²Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:

³Że póki staje tchu we mnie, i ducha Bożego w nozdrzach moich,

³aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,

⁴Nie będą mówiły wargi moje nieprawości, a język mój nie będzie powiadał zdrady.

⁴aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.

⁵Nie daj Boże, żebym was miał usprawiedliwiać; póki dech we mnie, nie odstąpię od niewinności mojej.

⁵Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.

⁶Sprawiedliwości mojej trzymać się będę, a nie puszczę się jej; nie zawstydzi mię serce moje, pókim żyw.

⁶Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.

⁷Nieprzyjaciel mój będzie jako niezbożnik, a który powstaje przeciwko mnie, jako złośnik.

⁷Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.

⁸Co bowiem za nadzieja jest obłudnika, który się w łakomstwie kocha, gdy Bóg wydrze duszę jego.

⁸Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?

⁹Izali Bóg usłyszy wołanie jego, gdy naó ucisk przyjdzie?

⁹Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?

¹⁰Izaż się w Wszechmocnym rozkocha? a będzie wzywał Boga na każdy czas?

¹⁰Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?

¹¹Uczę was, będąc w ręce Bożej, a jako idę z Wszechmocnym, nie taję.

¹¹Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.

¹²Oto wy to wszyscy widzicie; przeczże wżdy próżność mówicie?

¹²Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?

¹³Tenci jest dział człowieka bezbożnego u Boga, a toć dziedzictwo okrutnicy od Wszechmocnego wezmą.

¹³Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:

¹⁴Jeźli się rozmnożą synowie jego, pójdą pod miecz: a potomstwo jego nie nasyci się chleba.

¹⁴Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.

¹⁵Którzy po nim zostaną w śmierci pogrzebieni będą, a wdowy jego nie będą go płakały;

¹⁵De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.

¹⁶Choćby srebra nazgromadzał jako prochu, a nasprawiał szat jako błota:

¹⁶Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,

¹⁷Tedy nasprawiać ich on, ale sprawiedliwy oblekać je będzie, a srebro ono niewinny dzielić będzie.

¹⁷så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.

¹⁸Zbuduje dom swój jako mól, a jako stróż budę wystawi.

¹⁸Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.

¹⁹Bogaty zaśnie, a nie będzie pogrzebiony; spojrzyli kto, alić go niemasz.

¹⁹Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.

²⁰Zachwycą go strachy jako wody, w nocy go porwie wicher.

²⁰Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.

²¹Pochwyci go wiatr wschodni, a odejdzie; bo wicher ruszył go z miejsca swego.

²¹Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.

²²Toć Bóg naó dopuści, a nie przepuści mu, choć przed ręką jego prędko uciekać będzie.

²²Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.

²³Klaśnie każdy nad nim rękoma swemi, i wysyka go z miejsca swego.

²³Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.