¹Mądra niewiasta buduje dom swój; ale go głupia rękami swemi rozwala.

¹Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.

²Kto chodzi w szczerości swojej, boi się Pana; ale przewrotny w drogach swoich gardzi nim.

²Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.

³W ustach głupiego jest rózga hardości; ale wargi mądrych strzegą ich.

³I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.

⁴Gdzie niemasz wołów, żłób jest próżny; ale siłą wołów mnoży się obfitość zboża.

⁴Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.

⁵Świadek prawdziwy nie kłamie; ale świadek fałszywy mówi kłamstwo.

⁵Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.

⁶Naśmiewca szuka mądrości, a nie znajduje; ale umiejętność roztropnemu jest snadna.

⁶Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.

⁷Idź precz od oblicza męża głupiego, gdyż nie znajdziesz przy nim warg umiejętności.

⁷Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.

⁸Mądrość ostrożnego jest rozumieć drogę swoję, ale głupstwo głupich jest zdrada.

⁸Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.

⁹Każdy głupi nakrywa grzech, a między uprzejmymi mieszka przyjaźó.

⁹De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.

¹⁰Serce każdego uznaje gorzkość duszy swojej, a do wesela jego nie przymięsza się obcy.

¹⁰Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.

¹¹Dom niezbożnych zgładzony będzie; ale przybytek cnotliwych zakwitnie.

¹¹De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.

¹²Zda się pod czas droga być prosta człowiekowi; wszakże dokoóczenie jej jest drogą na śmierć.

¹²Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.

¹³Także i w śmiechu boleje serce, a koniec wesela bywa smutek.

¹³Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.

¹⁴Drogami swemi nasyci się człowiek przewrotnego serca; ale się go chroni mąż dobry.

¹⁴Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.

¹⁵Prostak wierzy każdemu słowu; ale ostrożny zrozumiewa postępki swoje.

¹⁵Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.

¹⁶Mądry się boi, i odstępuje od złego; ale głupi dociera, i śmiałym jest.

¹⁶Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.

¹⁷Porywczy człowiek dopuszcza się głupstwa, a mąż złych myśli w nienawiści bywa.

¹⁷Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.

¹⁸Głupstwo prostacy dziedzicznie trzymają; ale ostrożni bywają koronowani umiejętnością.

¹⁸De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.

¹⁹źli się kłaniają przed dobrymi, a niepobożni stoją u drzwi sprawiedliwego.

¹⁹De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.

²⁰Ubogi bywa i u przyjaciela swego w nienawiści; ale wiele jest tych, którzy bogatego miłują.

²⁰Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.

²¹Bliźnim swym grzesznik pogardza; ale kto ma litość nad ubogimi, błogosławionym jest.

²¹Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.

²²Izali nie błądzą, którzy wymyślają złe? a miłosierdzie i prawda należy tym, którzy wymyślają dobre.

²²De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.

²³W każdej pracy bywa pożytek; ale gołe słowo warg tylko do nędzy służy.

²³Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.

²⁴Bogactwo mądrych jest koroną ich; ale głupstwo głupich zostaje głupstwem.

²⁴De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.

²⁵Świadek prawdziwy wyzwala duszę; ale fałszywy kłamstwo mówi.

²⁵Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.

²⁶Kto się boi Pana, ma ufanie mocne; a synowie jego ucieczkę mieć będą.

²⁶Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.

²⁷Bojaźó Paóska jest źródło żywota ku uchronieniu się sideł śmierci.

²⁷I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror

²⁸W mnóstwie ludu jest zacność królewska; ale w trosze ludu zniszczenie hetmana.

²⁸Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.

²⁹Nierychły do gniewu jest bogaty w rozum; ale porywczy pokazuje głupstwo.

²⁹Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.

³⁰Serce zdrowe jest żywotem ciała; ale zazdrość jest zgniłością w kościach.

³⁰Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.

³¹Kto ciemięży ubogiego, uwłacza stworzycielowi jego; ale go czci, kto ma litość nad ubogim.

³¹Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.

³²Dla złości swojej wygnany bywa niepobożny; ale sprawiedliwy nadzieję ma i przy śmierci swojej.

³²Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.

³³W sercu mądrego odpoczywa mądrość, ale wnet poznać, co jest w sercu głupich.

³³I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.

³⁴Sprawiedliwość wywyższa naród; ale grzech jest ku pohaóbieniu narodów.

³⁴Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.

³⁵Król łaskaw bywa na sługę roztropnego; ale się gniewa na tego, który mu haóbę czyni.

³⁵En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.