¹(Modlitwa utrapionego, gdy będąc w ucisku, przed Panem wylewa żądość swoję.)

¹Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

²Panie! wysłuchaj modlitwę moję, a wołanie moje niechaj przyjdzie do ciebie.

²HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

³Nie ukrywaj oblicza twego przedemną; w dzieó ucisku mego nakłoó ku mnie ucha twego; w dzieó którego cię wzywam, prędko mię wysłuchaj.

³Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

⁴Albowiem niszczeją jako dym dni moje, a kości moje jako ognisko wypalone są.

⁴Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

⁵Porażone jest jako trawa, i uwiędło serce moje, tak, żem zapomniał jeść chleba swego.

⁵Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

⁶Od głosu wzdychania mego przylgnęły kości moje do ciała mego.

⁶För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

⁷Stałem się podobnym pelikanowi na puszczy; jestem jako puhacz na pustyniach.

⁷Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

⁸Czuję, a jestem jako wróbel samotny na dachu.

⁸Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

⁹Przez cały dzieó urągają mi nieprzyjaciele moi, a naśmiewcy moi przeklinają mię.

⁹Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

¹⁰Bo jadam popiół jako chleb, a napój mój mięszam ze łzami,

¹⁰Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

¹¹Dla rozgniewania twego, i dla zapalczywości gniewu twego; albowiem podniósłszy mię porzuciłeś mię.

¹¹för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

¹²Dni moje są jako cieó nachylony, a jam jako trawa uwiądł;

¹²Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

¹³Ale ty, Panie! trwasz na wieki, a pamiątka twoja od narodu do narodu.

¹³Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

¹⁴Ty powstawszy zmiłujesz się nad Syonem; boć czas, żebyś się zlitował nad nim, gdyż przyszedł czas naznaczony.

¹⁴Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

¹⁵Albowiem upodobały się sługom twoim kamienie jego, i nad prochem jego zmiłują się;

¹⁵Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

¹⁶Aby się bali poganie imienia Paóskiego, a wszyscy królowie ziemscy chwały twojej;

¹⁶Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

¹⁷Gdy pobuduje Pan Syon, i okaże się w chwale swojej;

¹⁷när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

¹⁸Gdy wejrzy na modlitwę poniżonych, nie gardząc modlitwą ich.

¹⁸när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

¹⁹To zapiszą dla narodu potomnego, a lud, który ma być stworzony, chwalić będzie Pana,

¹⁹Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

²⁰Że wejrzał z wysokości świątnicy swojej, że z nieba na ziemię spojrzał;

²⁰att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

²¹Aby wysłuchał wzdychania więźniów, i rozwiązał na śmierć skazanych;

²¹för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

²²Aby opowiadali na Syonie imię Paóskie, a chwałę jego w Jeruzalemie,

²²på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

²³Gdy się pospołu zgromadzą narody i królestwa, aby służyły Panu.

²³när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

²⁴Utrapił w drodze siłę moję, ukrócił dni moich;

²⁴Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

²⁵Ażem rzekł; Boże mój! nie bierz mię w połowie dni moich; od narodu bowiem aż do narodu trwają lata twoje.

²⁵Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

²⁶I pierwej niżeliś założył ziemię, i niebiosa, dzieło rąk twoich.

²⁶I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

²⁷One pominą, ale ty zostajesz; wszystkie te rzeczy jako szata zwiotszeją, jako odzienie odmienisz je, i odmienione będą.

²⁷de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

²⁸Ale ty tenżeś zawżdy jest, a lata twoje nigdy nie ustaną.

²⁸Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.

²⁹Synowie sług twoich, u ciebie mieszkać będą, a nasienie ich zmocni się przed tobą.

²⁹Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.