1Modlitwa Mojżesza, męża Bożego. Panie! tyś bywał ucieczką naszą od narodu do narodu.
1En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.
2Pierwej niżli góry stanęły i niżliś wykształtował ziemię, i okrąg świata, oto zaraz od wieku aż na wieki tyś jest Bogiem.
2Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.
3Ty znowu człowieka w proch obracasz, a mówisz: Nawróćcie się synowie ludzcy.
3Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.»
4Albowiem tysiąc lat przed oczyma twemi są jako dzieó wczorajszy, który przeminął, i jako straż nocna.
4Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.
5Powodzią porywasz ich; są jako sen, i jako trawa, która z poranku rośnie.
5Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;
6Z poranku kwitnie i rośnie; ale w wieczór bywa pokoszona, i usycha.
6det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.
7Albowiem od gniewu twego giniemy, a popędliwością twoją jesteśmy przestraszeni.
7Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.
8Położyłeś nieprawości nasze przed sobą, tajne występki nasze przed jasnością oblicza twego.
8Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.
9Skąd wszystkie dni nasze nagle przemijają dla gniewu twego; jako słowa niszczeją lata nasze.
9Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.
10Dni wieku naszego jest lat siedmdziesiąt, a jeźli kto duższy, lat ośmdziesiąt, a to, co najlepszego w nich, tylko kłopot i nędza, a gdy to pominie, tedy prędko odlatujemy.
10Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.
11Ale któż zna srogość gniewu twego? albo kto bojąc się ciebie zna zapalczywość twoję?
11Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?
12Nauczże nas obliczać dni naszych, abyśmy przywiedli serce do mądrości.
12Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.
13Nawróćże się, Panie! dokądże odwłaczasz? zlitujże się nad sługami twymi.
13HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.
14Nasyćże nas z poranku miłosierdziem twojem; tak, abyśmy wesoło śpiewać i radować się mogli po wszystkie dni nasze.
14Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.
15Rozweselże nas według dni, którycheś nas utrapił, według lat, którycheśmy doznali złego.
15Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.
16Niech będzie znaczna przy sługach twoich sprawa twoja, a chwała twoja przy synach ich.
16Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.
17Niech będzie przyjemność Pana, Boga naszego, przy nas, a sprawę rąk naszych utwierdź między nami, sprawę rąk naszych utwierdź, Panie!
17Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.