¹Depois disso abriu Jó a sua boca, e amaldiçoou o seu dia.

¹Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;

²E Jó falou, dizendo:

²Job tog till orda och sade:

³Pereça o dia em que nasci, e a noite que se disse: Foi concebido um homem!

³Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.»

⁴Converta-se aquele dia em trevas; e Deus, lá de cima, não tenha cuidado dele, nem resplandeça sobre ele a luz.

⁴Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.

⁵Reclamem-no para si as trevas e a sombra da morte; habitem sobre ele nuvens; espante-o tudo o que escurece o dia.

⁵Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.

⁶Quanto �quela noite, dela se apodere a escuridão; e não se regozije ela entre os dias do ano; e não entre no número dos meses.

⁶Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.

⁷Ah! que estéril seja aquela noite, e nela não entre voz de regozijo.

⁷Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.

⁸Amaldiçoem-na aqueles que amaldiçoam os dias, que são peritos em suscitar o leviatã.

⁸Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.

⁹As estrelas da alva se lhe escureçam; espere ela em vão a luz, e não veja as pálpebras da manhã;

⁹Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;

¹⁰porquanto não fechou as portas do ventre de minha mãe, nem escondeu dos meus olhos a aflição.

¹⁰eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.

¹¹Por que não morri ao nascer? por que não expirei ao vir � luz?

¹¹Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?

¹²Por que me receberam os joelhos? e por que os seios, para que eu mamasse?

¹²Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?

¹³Pois agora eu estaria deitado e quieto; teria dormido e estaria em repouso,

¹³Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,

¹⁴com os reis e conselheiros da terra, que reedificavam ruínas para si,

¹⁴vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,

¹⁵ou com os príncipes que tinham ouro, que enchiam as suas casas de prata;

¹⁵ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;

¹⁶ou, como aborto oculto, eu não teria existido, como as crianças que nunca viram a luz.

¹⁶eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.

¹⁷Ali os ímpios cessam de perturbar; e ali repousam os cansados.

¹⁷Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;

¹⁸Ali os presos descansam juntos, e não ouvem a voz do exator.

¹⁸där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.

¹⁹O pequeno e o grande ali estão e o servo está livre de seu senhor.

¹⁹Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.

²⁰Por que se concede luz ao aflito, e vida aos amargurados de alma;

²⁰Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,

²¹que anelam pela morte sem que ela venha, e cavam em procura dela mais do que de tesouros escondidos;

²¹åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,

²²que muito se regozijam e exultam, quando acham a sepultura?

²²åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;

²³Sim, por que se concede luz ao homem cujo caminho está escondido, e a quem Deus cercou de todos os lados?

²³varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?

²⁴Pois em lugar de meu pão vem o meu suspiro, e os meus gemidos se derramam como água.

²⁴Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.

²⁵Porque aquilo que temo me sobrevém, e o que receio me acontece.

²⁵ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.

²⁶Não tenho repouso, nem sossego, nem descanso; mas vem a perturbação.

²⁶Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.