1Prosseguiu ainda Eliú e disse:
1Vidare sade Elihu:
2Espera-me um pouco, e mostrar-te-ei que ainda há razões a favor de Deus.
2Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.
3De longe trarei o meu conhecimento, e ao meu criador atribuirei a justiça.
3Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.
4Pois, na verdade, as minhas palavras não serão falsas; contigo está um que tem perfeito conhecimento.
4Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.
5Eis que Deus é mui poderoso, contudo a ninguém despre grande é no poder de entendimento.
5Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.
6Ele não preserva a vida do ímpio, mas faz justiça aos aflitos.
6Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.
7Do justo não aparta os seus olhos; antes com os reis no trono os faz sentar para sempre, e assim são exaltados.
7Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.
8E se estão presos em grilhões, e amarrados com cordas de aflição,
8Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,
9então lhes faz saber a obra deles, e as suas transgressões, porquanto se têm portado com soberba.
9så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;
10E abre-lhes o ouvido para a instrução, e ordena que se convertam da iniqüidade.
10han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.
11Se o ouvirem, e o servirem, acabarão seus dias em prosperidade, e os seus anos em delícias.
11Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.
12Mas se não o ouvirem, � espada serão passados, e expirarão sem conhecimento.
12Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.
13Assim os ímpios de coração amontoam, a sua ira; e quando Deus os põe em grilhões, não clamam por socorro.
13Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,
14Eles morrem na mocidade, e a sua vida perece entre as prostitutas.
14deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.
15Ao aflito livra por meio da sua aflição, e por meio da opressão lhe abre os ouvidos.
15Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.
16Assim também quer induzir-te da angústia para um lugar espaçoso, em que não há aperto; e as iguarias da tua mesa serão cheias de gordura.
16Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.
17Mas tu estás cheio do juízo do ímpio; o juízo e a justiça tomam conta de ti.
17Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.
18Cuida, pois, para que a ira não te induza a escarnecer, nem te desvie a grandeza do resgate.
18Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.
19Prevalecerá o teu clamor, ou todas as forças da tua fortaleza, para que não estejas em aperto?
19Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?
20Não suspires pela noite, em que os povos sejam tomados do seu lugar.
20Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.
21Guarda-te, e não declines para a iniqüidade; porquanto isso escolheste antes que a aflição.
21Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.
22Eis que Deus é excelso em seu poder; quem é ensinador como ele?
22Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?
23Quem lhe prescreveu o seu caminho? Ou quem poderá dizer: Tu praticaste a injustiça?
23Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: »Du gör vad orätt är?»
24Lembra-te de engrandecer a sua obra, de que têm cantado os homens.
24Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga
25Todos os homens a vêem; de longe a contempla o homem.
25och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.
26Eis que Deus é grande, e nós não o conhecemos, e o número dos seus anos não se pode esquadrinhar.
26Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.
27Pois atrai a si as gotas de água, e do seu vapor as destila em chuva,
27Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;
28que as nuvens derramam e gotejam abundantemente sobre o homem.
28skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.
29Poderá alguém entender as dilatações das nuvens, e os trovões do seu pavilhão?
29Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?
30Eis que ao redor de si estende a sua luz, e cobre o fundo do mar.
30Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.
31Pois por estas coisas julga os povos e lhes dá mantimento em abundância.
31Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.
32Cobre as mãos com o relâmpago, e dá-lhe ordem para que fira o alvo.
32I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.
33O fragor da tempestade dá notícia dele; até o gado pressente a sua aproximação.
33Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.