¹Num desses dias, quando Jesus ensinava o povo no templo, e anunciava o evangelho, sobrevieram os principais sacerdotes e os escribas, com os anciãos.

¹Och en dag, då han undervisade folket i helgedomen och förkunnade evangelium, trädde översteprästerna och de skriftlärde, tillika med de äldste, fram

²e falaram-lhe deste modo: Dize-nos, com que autoridade fazes tu estas coisas? Ou, quem é o que te deu esta autoridade?

²och talade till honom och sade: »Säg oss, med vad myndighet gör du detta? Och vem är det som har rivit dig sådan myndighet?»

³Respondeu-lhes ele: Eu também vos farei uma pergunta; dizei-me, pois:

³Han svarade och sade till dem: »Också jag vill ställa en fråga till eder; svaren mig på den.

⁴O batismo de João era do céu ou dos homens?

⁴Johannes' döpelse, var den från himmelen eller från människor?»

⁵Ao que eles arrazoavam entre si: Se dissermos: do céu, ele dirá: Por que não crestes?

⁵Då överlade de med varandra och sade: »Om vi svara: 'Från himmelen' så frågar han: 'Varför trodden I honom då icke?'

⁶Mas, se dissermos: Dos homens, todo o povo nos apedrejará; pois está convencido de que João era profeta.

⁶Men om vi svara: 'Från människor', då kommer allt folket att stena oss, ty de äro förvissade om att Johannes var en profet.»

⁷Responderam, pois, que não sabiam donde era.

⁷De svarade alltså att de icke visste varifrån den var.

⁸Replicou-lhes Jesus: Nem eu vos digo com que autoridade faço estas coisas.

⁸Då sade Jesus till dem: »Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta.»

⁹Começou então a dizer ao povo esta parábola: Um homem plantou uma vinha, arrendou-a a uns lavradores, e ausentou-se do país por muito tempo.

⁹Och han framställde för folket denna liknelse: »En man planterade en vingård och lejde ut den åt vingårdsmän och för utrikes för lång tid.

¹⁰No tempo próprio mandou um servo aos lavradores, para que lhe dessem dos frutos da vinha; mas os lavradores, espancando-o, mandaram-no embora de mãos vazias.

¹⁰När sedan rätta tiden var inne, sände han en tjänare till vingårdsmännen, för att de åt denne skulle lämna någon del av vingårdens frukt. Men vingårdsmännen misshandlade honom och läto honom gå tomhänt bort.

¹¹Tornou a mandar outro servo; mas eles espancaram também a este e, afrontando-o, mandaram-no embora de mãos vazias.

¹¹Ytterligare sände han en annan tjänare. Också honom misshandlade och skymfade de och läto honom gå tomhänt bort.

¹²E mandou ainda um terceiro; mas feriram também a este e lançaram-no fora.

¹²Ytterligare sände han en tredje. Men också denne slogo de blodig och drevo bort honom.

¹³Disse então o senhor da vinha: Que farei? Mandarei o meu filho amado; a ele talvez respeitarão.

¹³Då sade vingårdens herre: 'Vad skall jag göra? Jo, jag vill sända min älskade son; för honom skola de väl ändå hava försyn.'

¹⁴Mas quando os lavradores o viram, arrazoaram entre si, dizendo: Este é o herdeiro; matemo-lo, para que a herança seja nossa.

¹⁴Men när vingårdsmannen fingo se honom, överlade de med varandra och sade: 'Denne är arvingen; låt oss dräpa honom, för att arvet må bliva vårt.'

¹⁵E lançando-o fora da vinha, o mataram. Que lhes fará, pois, o senhor da vinha?

¹⁵Och de förde honom ut ur vingården och dräpte honom. »Vad skall nu vingårdens herre göra med dem?

¹⁶Virá e destruirá esses lavradores, e dará a vinha a outros. Ouvindo eles isso, disseram: Tal não aconteça!

¹⁶Jo, han skall komma och förgöra de vingårdsmännen och lämna vingården åt andra.» När de hörde detta, sade de: »Bort det!»

¹⁷Mas Jesus, olhando para eles, disse: Pois, que quer dizer isto que está escrito: A pedra que os edificadores rejeitaram, essa foi posta como pedra angular?

¹⁷Då såg han på dem och sade: »Vad betyder då detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsmännen förkastade, den har blivit en hörnsten'?

¹⁸Todo o que cair sobre esta pedra será despedaçado; mas aquele sobre quem ela cair será reduzido a pó.

¹⁸Var och en som faller på den stenen, han skall bliva krossad; men den som stenen faller på, honom skall den söndersmula.»

¹⁹Ainda na mesma hora os escribas e os principais sacerdotes, percebendo que contra eles proferira essa parábola, procuraram deitar-lhe as mãos, mas temeram o povo.

¹⁹Och de skriftlärde och översteprästerna hade gärna velat i samma stund gripa honom, men de fruktade för folket. Ty de förstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse.

²⁰E, aguardando oportunidade, mandaram espias, os quais se fingiam justos, para o apanharem em alguma palavra, e o entregarem � jurisdição e � autoridade do governador.

²⁰Och de vaktade på honom och sände ut några som försåtligen skulle låtsa sig vara rättsinniga män, för att dessa skulle fånga honom genom något hans ord, så att de skulle kunna överlämna honom åt överheten, i landshövdingens våld.

²¹Estes, pois, o interrogaram, dizendo: Mestre, sabemos que falas e ensinas retamente, e que não consideras a aparência da pessoa, mas ensinas segundo a verdade o caminho de Deus;

²¹Dessa frågade honom och sade: »Mästare, vi veta att du talar och undervisar rätt och icke har anseende till personen, utan lär om Guds väg vad sant är.

²²é-nos lícito dar tributo a César, ou não?

²²Är det lovligt för oss att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»

²³Mas Jesus, percebendo a astúcia deles, disse-lhes:

²³Men han märkte deras illfundighet och sade till dem:

²⁴Mostrai-me um denário. De quem é a imagem e a inscrição que ele tem? Responderam: De César.

²⁴»Låten mig se en penning. Vems bild och överskrift bär den?» De svarade: »Kejsarens.»

²⁵Disse-lhes então: Dai, pois, a César o que é de César, e a Deus o que é de Deus.

²⁵Då sade han till dem: »Given alltså kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»

²⁶E não puderam apanhá-lo em palavra alguma diante do povo; e admirados da sua resposta, calaram-se.

²⁶Och de förmådde icke fånga honom genom något hans ord inför folket, utan förundrade sig över hans svar och tego.

²⁷Chegaram então alguns dos saduceus, que dizem não haver ressurreição, e perguntaram-lhe:

²⁷Därefter trädde några sadducéer fram och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse. Dessa frågade honom

²⁸Mestre, Moisés nos deixou escrito que se morrer alguém, tendo mulher mas não tendo filhos, o irmão dele case com a viúva, e suscite descendência ao irmão.

²⁸och sade: »Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att om någon har en broder som är gift, men dör barnlös, så skall han taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma åt sin broder.

²⁹Havia, pois, sete irmãos. O primeiro casou-se e morreu sem filhos;

²⁹Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog barnlös.

³⁰então o segundo, e depois o terceiro, casaram com a viúva;

³⁰Då tog den andre i ordningen henne

³¹e assim todos os sete, e morreram, sem deixar filhos.

³¹och därefter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla, utan att någon av dem lämnade barn efter sig.

³²Depois morreu também a mulher.

³²Slutligen dog ock hustrun.

³³Portanto, na ressurreição, de qual deles será ela esposa, pois os sete por esposa a tiveram?

³³Vilken av dem skall då vid uppståndelsen få kvinnan till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru.»

³⁴Respondeu-lhes Jesus: Os filhos deste mundo casaram-se e dão-se em casamento;

³⁴Jesus svarade dem: »Med den nuvarande tidsålderns barn är det så, att män taga sig hustrur, och hustrur givas åt män;

³⁵mas os que são julgados dignos de alcançar o mundo vindouro, e a ressurreição dentre os mortos, nem se casam nem se dão em casamento;

³⁵men de som bliva aktade värdiga att få del i den nya tidsåldern och i uppståndelsen från de döda, med dem är det så, att varken män tag sig hustrur, eller hustrur givas män.

³⁶porque já não podem mais morrer; pois são iguais aos anjos, e são filhos de Deus, sendo filhos da ressurreição.

³⁶De kunna ju ej heller mer dö ty de äro lika änglarna och äro, Guds söner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppståndelsen.

³⁷Mas que os mortos hão de ressurgir, o próprio Moisés o mostrou, na passagem a respeito da sarça, quando chama ao Senhor; Deus de Abraão, e Deus de Isaque, e Deus de Jacó.

³⁷Men att de döda uppstå, det har ock Moses, på det ställe där det talas om törnbusken, givit till känna, när han kallar Herren 'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud';

³⁸Ora, ele não é Deus de mortos, mas de vivos; porque para ele todos vivem.

³⁸Och han är en Gud icke för döda, utan för levande, ty för honom leva alla.»

³⁹Responderam alguns dos escribas: Mestre, disseste bem.

³⁹Då svarade några av de skriftlärde och sade: »Mästare, du har talat rätt.»

⁴⁰Não ousavam, pois, perguntar-lhe mais coisa alguma.

⁴⁰De dristade sig nämligen icke att vidare ställa någon fråga på honom.

⁴¹Jesus, porém, lhes perguntou: Como dizem que o Cristo é filho de Davi?

⁴¹Men han sade till dem: »Huru kan man säga att Messias är Davids son?

⁴²Pois o próprio Davi diz no livro dos Salmos: Disse o Senhor ao meu Senhor: Assenta-te � minha direita,

⁴²David själv säger ju i Psalmernas bok: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,

⁴³até que eu ponha os teus inimigos por escabelo dos teus pés.

⁴³till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'

⁴⁴Logo Davi lhe chama Senhor como, pois, é ele seu filho?

⁴⁴David kallar honom alltså 'herre'; huru kan han då vara hans son?»

⁴⁵Enquanto todo o povo o ouvia, disse Jesus aos seus discípulos:

⁴⁵Och han sade till sina lärjungar, så att allt folket hörde det:

⁴⁶Guardai-vos dos escribas, que querem andar com vestes compridas, e gostam das saudações nas praças, dos primeiros assentos nas sinagogas, e dos primeiros lugares nos banquetes;

⁴⁶»Tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid gästabuden --

⁴⁷que devoram as casas das viúvas, fazendo, por pretexto, longas orações; estes hão de receber maior condenação.

⁴⁷detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för syns skull hålla långa baner. Del skola få en dess hårdare dom.»