¹Então Jesus tornou a falar-lhes por parábolas, dizendo:

¹Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:

²O reino dos céus é semelhante a um rei que celebrou as bodas de seu filho.

²»Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.

³Enviou os seus servos a chamar os convidados para as bodas, e estes não quiseram vir.

³Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.

⁴Depois enviou outros servos, ordenando: Dizei aos convidados: Eis que tenho o meu jantar preparado; os meus bois e cevados já estão mortos, e tudo está pronto; vinde �s bodas.

⁴Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'

⁵Eles, porém, não fazendo caso, foram, um para o seu campo, outro para o seu negócio;

⁵Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.

⁶e os outros, apoderando-se dos servos, os ultrajaram e mataram.

⁶Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.

⁷Mas o rei encolerizou-se; e enviando os seus exércitos, destruiu aqueles homicidas, e incendiou a sua cidade.

⁷Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.

⁸Então disse aos seus servos: As bodas, na verdade, estão preparadas, mas os convidados não eram dignos.

⁸Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.

⁹Ide, pois, pelas encruzilhadas dos caminhos, e a quantos encontrardes, convidai-os para as bodas.

⁹Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'

¹⁰E saíram aqueles servos pelos caminhos, e ajuntaram todos quantos encontraram, tanto maus como bons; e encheu-se de convivas a sala nupcial.

¹⁰Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.

¹¹Mas, quando o rei entrou para ver os convivas, viu ali um homem que não trajava veste nupcial;

¹¹Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.

¹²e perguntou-lhe: Amigo, como entraste aqui, sem teres veste nupcial? Ele, porém, emudeceu.

¹²Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.

¹³Ordenou então o rei aos servos: Amarrai-o de pés e mãos, e lançai-o nas trevas exteriores; ali haverá choro e ranger de dentes.

¹³Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.

¹⁴Porque muitos são chamados, mas poucos escolhidos.

¹⁴Ty många äro kallade, men få utvalda.»

¹⁵Então os fariseus se retiraram e consultaram entre si como o apanhariam em alguma palavra;

¹⁵Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.

¹⁶e enviaram-lhe os seus discípulos, juntamente com os herodianos, a dizer; Mestre, sabemos que és verdadeiro, e que ensinas segundo a verdade o caminho de Deus, e de ninguém se te dá, porque não olhas a aparência dos homens.

¹⁶Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.

¹⁷Dize-nos, pois, que te parece? É lícito pagar tributo a César, ou não?

¹⁷Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»

¹⁸Jesus, porém, percebendo a sua malícia, respondeu: Por que me experimentais, hipócritas?

¹⁸Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?

¹⁹Mostrai-me a moeda do tributo. E eles lhe apresentaram um denário.

¹⁹Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning.

²⁰Perguntou-lhes ele: De quem é esta imagem e inscrição?

²⁰Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»

²¹Responderam: De César. Então lhes disse: Dai, pois, a César o que é de César, e a Deus o que é de Deus.

²¹De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»

²²Ao ouvirem isso, ficaram admirados; e, deixando-o, se retiraram.

²²När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.

²³No mesmo dia vieram alguns saduceus, que dizem não haver ressurreição, e o interrogaram, dizendo:

²³Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom

²⁴Mestre, Moisés disse: Se morrer alguém, não tendo filhos, seu irmão casará com a mulher dele, e suscitará descendência a seu irmão.

²⁴och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'

²⁵Ora, havia entre nós sete irmãos: o primeiro, tendo casado, morreu: e, não tendo descendência, deixou sua mulher a seu irmão;

²⁵Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.

²⁶da mesma sorte também o segundo, o terceiro, até o sétimo.

²⁶Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.

²⁷depois de todos, morreu também a mulher.

²⁷Sist av alla dog hustrun.

²⁸Portanto, na ressurreição, de qual dos sete será ela esposa, pois todos a tiveram?

²⁸Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»

²⁹Jesus, porém, lhes respondeu: Errais, não compreendendo as Escrituras nem o poder de Deus;

²⁹Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.

³⁰pois na ressurreição nem se casam nem se dão em casamento; mas serão como os anjos no céu.

³⁰Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.

³¹E, quanto � ressurreição dos mortos, não lestes o que foi dito por Deus:

³¹Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:

³²Eu sou o Deus de Abraão, o Deus de Isaque, e o Deus de Jacó? Ora, ele não é Deus de mortos, mas de vivos.

³²'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»

³³E as multidões, ouvindo isso, se maravilhavam da sua doutrina.

³³När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.

³⁴Os fariseus, quando souberam, que ele fizera emudecer os saduceus, reuniram-se todos;

³⁴Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;

³⁵e um deles, doutor da lei, para o experimentar, interrogou- o, dizendo:

³⁵och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:

³⁶Mestre, qual é o grande mandamento na lei?

³⁶»Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»

³⁷Respondeu-lhe Jesus: Amarás ao Senhor teu Deus de todo o teu coração, de toda a tua alma, e de todo o teu entendimento.

³⁷Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'

³⁸Este é o grande e primeiro mandamento.

³⁸Detta är det yppersta och förnämsta budet.

³⁹E o segundo, semelhante a este, é: Amarás ao teu próximo como a ti mesmo.

³⁹Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'

⁴⁰Destes dois mandamentos dependem toda a lei e os profetas.

⁴⁰På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»

⁴¹Ora, enquanto os fariseus estavam reunidos, interrogou-os Jesus, dizendo:

⁴¹Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem

⁴²Que pensais vós do Cristo? De quem é filho? Responderam-lhe: De Davi.

⁴²och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»

⁴³Replicou-lhes ele: Como é então que Davi, no Espírito, lhe chama Senhor, dizendo:

⁴³Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:

⁴⁴Disse o Senhor ao meu Senhor: Assenta-te � minha direita, até que eu ponha os teus inimigos de baixo dos teus pés?

⁴⁴'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.'

⁴⁵Se Davi, pois, lhe chama Senhor, como é ele seu filho?

⁴⁵Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?»

⁴⁶E ninguém podia responder-lhe palavra; nem desde aquele dia jamais ousou alguém interrogá-lo.

⁴⁶Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom.