¹O filho sábio ouve a instrução do pai; mas o escarnecedor não escuta a repreensão.

¹En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst.

²Do fruto da boca o homem come o bem; mas o apetite dos prevaricadores alimenta-se da violência.

²Sin muns frukt får envar njuta sig till godo, de trolösa hungra efter våld.

³O que guarda a sua boca preserva a sua vida; mas o que muito abre os seus lábios traz sobre si a ruína.

³Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som är lösmunt kommer i olycka

⁴O preguiçoso deseja, e coisa nenhuma alcança; mas o desejo do diligente será satisfeito.

⁴Den late är full av lystnad, och han får dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mättad.

⁵O justo odeia a palavra mentirosa, mas o ímpio se faz odioso e se cobre de vergonha.

⁵Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal, men den ogudaktige är förhatlig och skändlig.

⁶A justiça guarda ao que é reto no seu caminho; mas a perversidade transtorna o pecador.

⁶Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna på fall.

⁷Há quem se faça rico, não tendo coisa alguma; e quem se faça pobre, tendo grande riqueza.

⁷Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet, den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar.

⁸O resgate da vida do homem são as suas riquezas; mas o pobre não tem meio de se resgatar.

⁸Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv, den fattige hör icke av något

⁹A luz dos justos alegra; porem a lâmpada dos impios se apagará.

⁹De rättfärdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut.

¹⁰Da soberba só provém a contenda; mas com os que se aconselham se acha a sabedoria.

¹⁰Genom övermod kommer man allenast split åstad, men hos dem som taga emot råd är vishet.

¹¹A riqueza adquirida �s pressas diminuira; mas quem a ajunta pouco a pouco terá aumento.

¹¹Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket.

¹²A esperança adiada entristece o coração; mas o desejo cumprido é árvore devida.

¹²Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.

¹³O que despreza a palavra traz sobre si a destruição; mas o que teme o mandamento será galardoado.

¹³Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, men den som fruktar budet, han får vedergällning.

¹⁴O ensino do sábio é uma fonte devida para desviar dos laços da morte.

¹⁴Den vises undervisning är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror.

¹⁵O bom senso alcança favor; mas o caminho dos prevaricadores é aspero:

¹⁵Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik.

¹⁶Em tudo o homem prudente procede com conhecimento; mas o tolo espraia a sua insensatez.

¹⁶Var och en som är klok går till väga med förstånd, men dåren breder ut sitt oförnuft.

¹⁷O mensageiro perverso faz cair no mal; mas o embaixador fiel traz saúde.

¹⁷En ogudaktig budbärare störtar i olycka, men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom.

¹⁸Pobreza e afronta virão ao que rejeita a correção; mas o que guarda a repreensão será honrado.

¹⁸Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära.

¹⁹O desejo que se cumpre deleita a alma; mas apartar-se do ma e abominação para os tolos.

¹⁹Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men att fly det onda är en styggelse för dårar.

²⁰Quem anda com os sábios será sábio; mas o companheiro dos tolos sofre aflição.

²⁰Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.

²¹O mal persegue os pecadores; mas os justos são galardoados com o bem.

²¹Syndare förföljas av olycka, men de rättfärdiga få till lön vad gott är.

²²O homem de bem deixa uma herança aos filhos de seus filhos; a riqueza do pecador, porém, é reservada para o justo.

²²Den gode lämnar arv åt barnbarn, men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige.

²³Abundância de mantimento há, na lavoura do pobre; mas se perde por falta de juízo.

²³De fattigas nyodling giver riklig föda, men mången förgås genom sin orättrådighet.

²⁴Aquele que poupa a vara aborrece a seu filho; mas quem o ama, a seu tempo o castiga.

²⁴Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.

²⁵O justo come e fica satisfeito; mas o apetite dos ímpios nunca se satisfaz.

²⁵Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad, men de ogudaktigas buk måste lida brist.