¹Toda mulher sábia edifica a sua casa; a insensata, porém, derruba-a com as suas mãos.

¹Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.

²Quem anda na sua retidão teme ao Senhor; mas aquele que é perverso nos seus caminhos despreza-o.

²Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.

³Na boca do tolo está a vara da soberba, mas os lábios do sábio preservá-lo-ão.

³I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.

⁴Onde não há bois, a manjedoura está vazia; mas pela força do boi há abundância de colheitas.

⁴Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.

⁵A testemunha verdadeira não mentirá; a testemunha falsa, porém, se desboca em mentiras.

⁵Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.

⁶O escarnecedor busca sabedoria, e não a encontra; mas para o prudente o conhecimento é fácil.

⁶Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.

⁷Vai-te da presença do homem insensato, pois nele não acharás palavras de ciência.

⁷Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.

⁸A sabedoria do prudente é entender o seu caminho; porém a estultícia dos tolos é enganar.

⁸Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.

⁹A culpa zomba dos insensatos; mas os retos têm o favor de Deus.

⁹De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.

¹⁰O coração conhece a sua própria amargura; e o estranho não participa da sua alegria.

¹⁰Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.

¹¹A casa dos ímpios se desfará; porém a tenda dos retos florescerá.

¹¹De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.

¹²Há um caminho que ao homem parece direito, mas o fim dele conduz � morte.

¹²Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.

¹³Até no riso terá dor o coração; e o fim da alegria é tristeza.

¹³Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.

¹⁴Dos seus próprios caminhos se fartará o infiel de coração, como também o homem bom se contentará dos seus.

¹⁴Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.

¹⁵O simples dá crédito a tudo; mas o prudente atenta para os seus passos.

¹⁵Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.

¹⁶O sábio teme e desvia-se do mal, mas o tolo é arrogante e dá-se por seguro.

¹⁶Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.

¹⁷Quem facilmente se ira fará doidices; mas o homem discreto é paciente;

¹⁷Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.

¹⁸Os simples herdam a estultícia; mas os prudentes se coroam de conhecimento.

¹⁸De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.

¹⁹Os maus inclinam-se perante os bons; e os ímpios diante das portas dos justos.

¹⁹De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.

²⁰O pobre é odiado até pelo seu vizinho; mas os amigos dos ricos são muitos.

²⁰Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.

²¹O que despreza ao seu vizinho peca; mas feliz é aquele que se compadece dos pobres.

²¹Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.

²²Porventura não erram os que maquinam o mal? mas há beneficência e fidelidade para os que planejam o bem.

²²De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.

²³Em todo trabalho há proveito; meras palavras, porém, só encaminham para a penúria.

²³Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.

²⁴A coroa dos sábios é a sua riqueza; porém a estultícia dos tolos não passa de estultícia.

²⁴De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.

²⁵A testemunha verdadeira livra as almas; mas o que fala mentiras é traidor.

²⁵Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.

²⁶No temor do Senhor há firme confiança; e os seus filhos terão um lugar de refúgio.

²⁶Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.

²⁷O temor do Senhor é uma fonte de vida, para o homem se desviar dos laços da morte.

²⁷I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror

²⁸Na multidão do povo está a glória do rei; mas na falta de povo está a ruína do príncipe.

²⁸Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.

²⁹Quem é tardio em irar-se é grande em entendimento; mas o que é de ânimo precipitado exalta a loucura.

²⁹Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.

³⁰O coração tranqüilo é a vida da carne; a inveja, porém, é a podridão dos ossos.

³⁰Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.

³¹O que oprime ao pobre insulta ao seu Criador; mas honra-o aquele que se compadece do necessitado.

³¹Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.

³²O ímpio é derrubado pela sua malícia; mas o justo até na sua morte acha refúgio.

³²Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.

³³No coração do prudente repousa a sabedoria; mas no coração dos tolos não é conhecida.

³³I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.

³⁴A justiça exalta as nações; mas o pecado é o opróbrio dos povos.

³⁴Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.

³⁵O favor do rei é concedido ao servo que procede sabiamente; mas sobre o que procede indignamente cairá o seu furor.

³⁵En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.