1Não tenhas inveja dos homens malignos; nem desejes estar com eles;
1Avundas icke onda människor, och hav ingen lust till att vara med dem.
2porque o seu coração medita a violência; e os seus lábios falam maliciosamente.
2Ty på övervåld tänka deras hjärtan, och deras läppar tala olycka.
3Com a sabedoria se edifica a casa, e com o entendimento ela se estabelece;
3Genom vishet varder ett hus uppbyggt, och genom förstånd hålles det vid makt.
4e pelo conhecimento se encherão as câmaras de todas as riquezas preciosas e deleitáveis.
4Genom klokhet bliva kamrarna fyllda med allt vad dyrbart och ljuvligt är.
5O sábio é mais poderoso do que o forte; e o inteligente do que o que possui a força.
5En vis man är stark, och en man med förstånd är väldig i kraft.
6Porque com conselhos prudentes tu podes fazer a guerra; e há vitória na multidão dos conselheiros.
6Ja, med rådklokhet skall man föra krig, och där de rådvisa äro många, där går det väl.
7A sabedoria é alta demais para o insensato; ele não abre a sua boca na porta.
7Sällsynt korall är visheten för den oförnuftige, i porten kan han icke upplåta sin mun.
8Aquele que cuida em fazer o mal, mestre de maus intentos o chamarão.
8Den som tänker ut onda anslag, honom må man kalla en ränksmidare.
9O desígnio do insensato é pecado; e abominável aos homens é o escarnecedor.
9Ett oförnuftigt påfund är synden, och bespottaren är en styggelse för människor.
10Se enfraqueces no dia da angústia, a tua força é pequena.
10Låter du modet falla, när nöd kommer på, så saknar du nödig kraft.
11Livra os que estão sendo levados � morte, detém os que vão tropeçando para a matança.
11Rädda dem som släpas till döden, och bistå dem som stappla till avrättsplatsen.
12Se disseres: Eis que não o sabemos; porventura aquele que pesa os corações não o percebe? e aquele que guarda a tua vida não o sabe? e não retribuirá a cada um conforme a sua obra?
12Om du säger: »Se, vi visste det icke», så betänk om ej han som prövar hjärtan märker det, och om ej han som har akt på din själ vet det. Och han skall vedergälla var och en efter hans gärningar.
13Come mel, filho meu, porque é bom, e do favo de mel, que é doce ao teu paladar.
13Ät honung, min son, ty det är gott, och självrunnen honung är söt för din mun.
14Sabe que é assim a sabedoria para a tua alma: se a achares, haverá para ti recompensa, e não será malograda a tua esperança.
14Lik sådan må du räkna visheten för din själ. Om du finner henne, så har du en framtid, och ditt hopp varder då icke om intet.
15Não te ponhas de emboscada, ó ímpio, contra a habitação do justo; nem assoles a sua pousada.
15Lura icke, du ogudaktige, på den rättfärdiges boning, öva intet våld mot hans vilostad.
16Porque sete vezes cai o justo, e se levanta; mas os ímpios são derribados pela calamidade.
16Ty den rättfärdige faller sju gånger och står åter upp; men de ogudaktiga störta över ända olyckan.
17Quando cair o teu inimigo, não te alegres, e quando tropeçar, não se regozije o teu coração;
17Gläd dig icke, när din fiende faller, och låt ej ditt hjärta fröjda sig, när han störtar över ända,
18para que o Senhor não o veja, e isso seja mau aos seus olhos, e desvie dele, a sua ira.
18på det att HERREN ej må se det med misshag och flytta sin vrede ifrån honom.
19Não te aflijas por causa dos malfeitores; nem tenhas inveja dos ímpios;
19Harmas icke över de onda, avundas icke de ogudaktiga.
20porque o maligno não tem futuro; e a lâmpada dos ímpios se apagará.
20Ty den som är ond har ingen framtid; de ogudaktigas lampa skall slockna ut.
21Filho meu, teme ao Senhor, e ao rei; e não te entremetas com os que gostam de mudanças.
21Min son, frukta HERREN och konungen; giv dig icke i lag med upprorsmän.
22Porque de repente se levantará a sua calamidade; e a ruína deles, quem a conhecerá?
22Ty plötsligt skall ofärd komma över dem, och vem vet när deras år få en olycklig ände? ----
23Também estes são provérbios dos sábios: Fazer acepção de pessoas no juízo não é bom.
23Dessa ord äro ock av visa män. Att hava anseende till personen, när man dömer, är icke tillbörligt.
24Aquele que disser ao ímpio: Justo és; os povos o amaldiçoarão, as nações o detestarão;
24Den som säger till den skyldige: »Du är oskyldig», honom skola folk förbanna, honom skola folkslag önska ofärd.
25mas para os que julgam retamente haverá delícias, e sobre eles virá copiosa bênção.
25Men dem som skipa rättvisa skall det gå väl, och över dem skall komma välsignelse av vad gott är.
26O que responde com palavras retas beija os lábios.
26En kyss på läpparna är det, när någon giver ett rätt svar.
27Prepara os teus trabalhos de fora, apronta bem o teu campo; e depois edifica a tua casa.
27Fullborda ditt arbete på marken, gör allting redo åt dig på åkern; sedan må du bygga dig bo.
28Não sejas testemunha sem causa contra o teu próximo; e não enganes com os teus lábios.
28Bär icke vittnesbörd mot din nästa utan sak; icke vill du bedraga med dina läppar?
29Não digas: Como ele me fez a mim, assim lhe farei a ele; pagarei a cada um segundo a sua obra.
29Säg icke: »Såsom han gjorde mot mig vill jag göra mot honom, jag vill vedergälla mannen efter hans gärningar.»
30Passei junto ao campo do preguiçoso, e junto � vinha do homem falto de entendimento;
30Jag gick förbi en lat mans åker, en oförståndig människas vingård.
31e eis que tudo estava cheio de cardos, e a sua superfície coberta de urtigas, e o seu muro de pedra estava derrubado.
31Och se, den var alldeles full av ogräs, dess mark var övertäckt av nässlor, och dess stenmur låg nedriven.
32O que tendo eu visto, o considerei; e, vendo-o, recebi instrução.
32Och jag betraktade det och aktade därpå, jag såg det och tog varning därav.
33Um pouco para dormir, um pouco para toscanejar, um pouco para cruzar os braços em repouso;
33Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila,
34assim sobrevirá a tua pobreza como um salteador, e a tua necessidade como um homem armado.
34så skall fattigdomen komma farande över dig, och armodet såsom en väpnad man.