1Não clama porventura a sabedoria, e não faz o entendimento soar a sua voz?
1Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
2No cume das alturas, junto ao caminho, nas encruzilhadas das veredas ela se coloca.
2Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
3Junto �s portas, � entrada da cidade, e � entrada das portas está clamando:
3Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
4A vós, ó homens, clamo; e a minha voz se dirige aos filhos dos homens.
4Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
5Aprendei, ó simples, a prudência; entendei, ó loucos, a sabedoria.
5Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
6Ouvi vós, porque profiro coisas excelentes; os meus lábios se abrem para a eqüidade.
6Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
7Porque a minha boca profere a verdade, os meus lábios abominam a impiedade.
7Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
8Justas são todas as palavras da minha boca; não há nelas nenhuma coisa tortuosa nem perversa.
8Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
9Todas elas são retas para o que bem as entende, e justas para os que acham o conhecimento.
9De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
10Aceitai antes a minha correção, e não a prata; e o conhecimento, antes do que o ouro escolhido.
10Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
11Porque melhor é a sabedoria do que as jóias; e de tudo o que se deseja nada se pode comparar com ela.
11Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
12Eu, a sabedoria, habito com a prudência, e possuo o conhecimento e a discrição.
12Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
13O temor do Senhor é odiar o mal; a soberba, e a arrogância, e o mau caminho, e a boca perversa, eu os odeio.
13Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
14Meu é o conselho, e a verdadeira sabedoria; eu sou o entendimento; minha é a fortaleza.
14Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
15Por mim reinam os reis, e os príncipes decretam o que justo.
15Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
16Por mim governam os príncipes e os nobres, sim, todos os juízes da terra.
16Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
17Eu amo aos que me amam, e os que diligentemente me buscam me acharão.
17Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
18Riquezas e honra estão comigo; sim, riquezas duráveis e justiça.
18Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
19Melhor é o meu fruto do que o ouro, sim, do que o ouro refinado; e a minha renda melhor do que a prata escolhida.
19Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
20Ando pelo caminho da retidão, no meio das veredas da justiça,
20På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
21dotando de bens permanentes os que me amam, e enchendo os seus tesouros.
21till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
22O Senhor me criou como a primeira das suas obras, o princípio dos seus feitos mais antigos.
22HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
23Desde a eternidade fui constituída, desde o princípio, antes de existir a terra.
23Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
24Antes de haver abismos, fui gerada, e antes ainda de haver fontes cheias d'água.
24Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
25Antes que os montes fossem firmados, antes dos outeiros eu nasci,
25Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
26quando ele ainda não tinha feito a terra com seus campos, nem sequer o princípio do pó do mundo.
26när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
27Quando ele preparava os céus, aí estava eu; quando traçava um círculo sobre a face do abismo,
27När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
28quando estabelecia o firmamento em cima, quando se firmavam as fontes do abismo,
28när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
29quando ele fixava ao mar o seu termo, para que as águas não traspassassem o seu mando, quando traçava os fundamentos da terra,
29när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
30então eu estava ao seu lado como arquiteto; e era cada dia as suas delícias, alegrando-me perante ele em todo o tempo;
30då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
31folgando no seu mundo habitável, e achando as minhas delícias com os filhos dos homens.
31jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
32Agora, pois, filhos, ouvi-me; porque felizes são os que guardam os meus caminhos.
32Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
33Ouvi a correção, e sede sábios; e não a rejeiteis.
33Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
34Feliz é o homem que me dá ouvidos, velando cada dia �s minhas entradas, esperando junto �s ombreiras da minha porta.
34Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
35Porque o que me achar achará a vida, e alcançará o favor do Senhor.
35Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
36Mas o que pecar contra mim fará mal � sua própria alma; todos os que me odeiam amam a morte.
36Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.