¹Ó Senhor, ouve a minha oração, e chegue a ti o meu clamor.

¹Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

²Não escondas de mim o teu rosto no dia da minha angústia; inclina para mim os teus ouvidos; no dia em que eu clamar, ouve-me depressa.

²HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

³Pois os meus dias se desvanecem como fumaça, e os meus ossos ardem como um tição.

³Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

⁴O meu coração está ferido e seco como a erva, pelo que até me esqueço de comer o meu pão.

⁴Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

⁵Por causa do meu doloroso gemer, os meus ossos se apegam � minha carne.

⁵Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

⁶Sou semelhante ao pelicano no deserto; cheguei a ser como a coruja das ruínas.

⁶För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

⁷Vigio, e tornei-me como um passarinho solitário no telhado.

⁷Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

⁸Os meus inimigos me afrontam todo o dia; os que contra mim se enfurecem, me amaldiçoam.

⁸Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

⁹Pois tenho comido cinza como pão, e misturado com lágrimas a minha bebida,

⁹Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

¹⁰por causa da tua indignação e da tua ira; pois tu me levantaste e me arrojaste de ti.

¹⁰Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

¹¹Os meus dias são como a sombra que declina, e eu, como a erva, me vou secando.

¹¹för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

¹²Mas tu, Senhor, estás entronizado para sempre, e o teu nome será lembrado por todas as gerações.

¹²Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

¹³Tu te lenvantarás e terás piedade de Sião; pois é o tempo de te compadeceres dela, sim, o tempo determinado já chegou.

¹³Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

¹⁴Porque os teus servos têm prazer nas pedras dela, e se compadecem do seu pó.

¹⁴Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

¹⁵As nações, pois, temerão o nome do Senhor, e todos os reis da terra a tua glória,

¹⁵Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

¹⁶quando o Senhor edificar a Sião, e na sua glória se manifestar,

¹⁶Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

¹⁷atendendo � oração do desamparado, e não desprezando a sua súplica.

¹⁷när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

¹⁸Escreva-se isto para a geração futura, para que um povo que está por vir louve ao Senhor.

¹⁸när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

¹⁹Pois olhou do alto do seu santuário; dos céus olhou o Senhor para a terra,

¹⁹Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

²⁰para ouvir o gemido dos presos, para libertar os sentenciados � morte;

²⁰att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

²¹a fim de que seja anunciado em Sião o nome do Senhor, e o seu louvor em Jerusalém,

²¹för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

²²quando se congregarem os povos, e os reinos, para servirem ao Senhor.

²²på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

²³Ele abateu a minha força no caminho; abreviou os meus dias.

²³när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

²⁴Eu clamo: Deus meu, não me leves no meio dos meus dias, tu, cujos anos alcançam todas as gerações.

²⁴Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

²⁵Desde a antigüidade fundaste a terra; e os céus são obra das tuas mãos.

²⁵Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

²⁶Eles perecerão, mas tu permanecerás; todos eles, como um vestido, envelhecerão; como roupa os mundarás, e ficarão mudados.

²⁶I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

²⁷Mas tu és o mesmo, e os teus anos não acabarão.

²⁷de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

²⁸Os filhos dos teus servos habitarão seguros, e a sua descendência ficará firmada diante de ti.

²⁸Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.

²⁹Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.