¹Bendize, ó minha alma, ao Senhor! Senhor, Deus meu, tu és magnificentíssimo! Estás vestido de honra e de majestade,

¹Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.

²tu que te cobres de luz como de um manto, que estendes os céus como uma cortina.

²Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;

³És tu que pões nas águas os vigamentos da tua morada, que fazes das nuvens o teu carro, que andas sobre as asas do vento;

³du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.

⁴que fazes dos ventos teus mensageiros, dum fogo abrasador os teus ministros.

⁴Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.

⁵Lançaste os fundamentos da terra, para que ela não fosse abalada em tempo algum.

⁵Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.

⁶Tu a cobriste do abismo, como dum vestido; as águas estavam sobre as montanhas.

⁶Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.

⁷Â tua repreensão fugiram; � voz do teu trovão puseram-se em fuga.

⁷Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.

⁸Elevaram-se as montanhas, desceram os vales, até o lugar que lhes determinaste.

⁸Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.

⁹Limite lhes traçaste, que não haviam de ultrapassar, para que não tornassem a cobrir a terra.

⁹En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.

¹⁰És tu que nos vales fazes rebentar nascentes, que correm entre as colinas.

¹⁰Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.

¹¹Dão de beber a todos os animais do campo; ali os asnos monteses matam a sua sede.

¹¹De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.

¹²Junto delas habitam as aves dos céus; dentre a ramagem fazem ouvir o seu canto.

¹²Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.

¹³Da tua alta morada regas os montes; a terra se farta do fruto das tuas obras.

¹³Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.

¹⁴Fazes crescer erva para os animais, e a verdura para uso do homem, de sorte que da terra tire o alimento,

¹⁴Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden

¹⁵o vinho que alegra o seu coração, o azeite que faz reluzir o seu rosto, e o pão que lhe fortalece o coração.

¹⁵och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.

¹⁶Saciam-se as árvores do Senhor, os cedros do Líbano que ele plantou,

¹⁶HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;

¹⁷nos quais as aves se aninham, e a cegonha, cuja casa está nos ciprestes.

¹⁷fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.

¹⁸Os altos montes são um refúgio para as cabras montesas, e as rochas para os querogrilos.

¹⁸Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.

¹⁹Designou a lua para marcar as estações; o sol sabe a hora do seu ocaso.

¹⁹Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.

²⁰Fazes as trevas, e vem a noite, na qual saem todos os animais da selva.

²⁰Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,

²¹Os leões novos os animais bramam pela presa, e de Deus buscam o seu sustento.

²¹de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.

²²Quando nasce o sol, logo se recolhem e se deitam nos seus covis.

²²Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.

²³Então sai o homem para a sua lida e para o seu trabalho, até a tarde.

²³Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.

²⁴Ó Senhor, quão multiformes são as tuas obras! Todas elas as fizeste com sabedoria; a terra está cheia das tuas riquezas.

²⁴Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.

²⁵Eis também o vasto e espaçoso mar, no qual se movem seres inumeráveis, animais pequenos e grandes.

²⁵Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.

²⁶Ali andam os navios, e o leviatã que formaste para nele folgar.

²⁶Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.

²⁷Todos esperam de ti que lhes dês o sustento a seu tempo.

²⁷Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.

²⁸Tu lho dás, e eles o recolhem; abres a tua mão, e eles se fartam de bens.

²⁸Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.

²⁹Escondes o teu rosto, e ficam perturbados; se lhes tiras a respiração, morrem, e voltam para o seu pó.

²⁹Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.

³⁰Envias o teu fôlego, e são criados; e assim renovas a face da terra.

³⁰Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.

³¹Permaneça para sempre a glória do Senhor; regozije-se o Senhor nas suas obras;

³¹HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,

³²ele olha para a terra, e ela treme; ele toca nas montanhas, e elas fumegam.

³²han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.

³³Cantarei ao Senhor enquanto eu viver; cantarei louvores ao meu Deus enquanto eu existir.

³³Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

³⁴Seja-lhe agradável a minha meditação; eu me regozijarei no Senhor.

³⁴Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.

³⁵Sejam extirpados da terra os pecadores, e não subsistam mais os ímpios. Bendize, ó minha alma, ao Senhor. Louvai ao Senhor.

³⁵Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!