¹Louvai ao Senhor. Louvai ao Senhor, porque ele é bom; porque a sua benignidade dura para sempre.

¹Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

²Quem pode referir os poderosos feitos do Senhor, ou anunciar todo o seu louvor?

²Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?

³Bem-aventurados os que observam o direito, que praticam a justiça em todos os tempos.

³Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.

⁴Lembra-te de mim, Senhor, quando mostrares favor ao teu povo; visita-me com a tua salvação,

⁴Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,

⁵para que eu veja a prosperidade dos teus escolhidos, para que me alegre com a alegria da tua nação, e me glorie juntamente com a tua herança.

⁵så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.

⁶Nós pecamos, como nossos pais; cometemos a iniqüidade, andamos perversamente.

⁶Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.

⁷Nossos pais não atentaram para as tuas maravilhas no Egito, não se lembraram da multidão das tuas benignidades; antes foram rebeldes contra o Altíssimo junto ao Mar Vermelho.

⁷Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.

⁸Não obstante, ele os salvou por amor do seu nome, para fazer conhecido o seu poder.

⁸Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.

⁹Pois repreendeu o Mar Vermelho e este se secou; e os fez caminhar pelos abismos como pelo deserto.

⁹Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.

¹⁰Salvou-os da mão do adversário, livrou-os do poder do inimigo.

¹⁰Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.

¹¹As águas, porém, cobriram os seus adversários; nem um só deles ficou.

¹¹Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.

¹²Então creram nas palavras dele e cantaram-lhe louvor.

¹²Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.

¹³Cedo, porém, se esqueceram das suas obras; não esperaram pelo seu conselho;

¹³Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.

¹⁴mas deixaram-se levar pela cobiça no deserto, e tentaram a Deus no ermo.

¹⁴De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.

¹⁵E ele lhes deu o que pediram, mas fê-los definhar de doença.

¹⁵Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.

¹⁶Tiveram inveja de Moisés no acampamento, e de Arão, o santo do Senhor.

¹⁶Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.

¹⁷Abriu-se a terra, e engoliu a Datã, e cobriu a companhia de Abirão;

¹⁷Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.

¹⁸ateou-se um fogo no meio da congregação; e chama abrasou os ímpios.

¹⁸Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.

¹⁹Fizeram um bezerro em Horebe, e adoraram uma imagem de fundição.

¹⁹De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;

²⁰Assim trocaram a sua glória pela figura de um boi que come erva.

²⁰sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.

²¹Esqueceram-se de Deus seu Salvador, que fizera grandes coisas no Egito,

²¹De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,

²²maravilhas na terra de Cão, coisas tremendas junto ao Mar Vermelho.

²²så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.

²³Pelo que os teria destruído, como dissera, se Moisés, seu escolhido, não se tivesse interposto diante dele, para desviar a sua indignação, a fim de que não os destruísse.

²³Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.

²⁴Também desprezaram a terra aprazível; não confiaram na sua promessa;

²⁴De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.

²⁵antes murmuraram em suas tendas e não deram ouvidos � voz do Senhor.

²⁵De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.

²⁶Pelo que levantou a sua mão contra eles, afirmando que os faria cair no deserto;

²⁶Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,

²⁷que dispersaria também a sua descendência entre as nações, e os espalharia pelas terras.

²⁷att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.

²⁸Também se apegaram a Baal-Peor, e comeram sacrifícios oferecidos aos mortos.

²⁸Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.

²⁹Assim o provocaram � ira com as suas ações; e uma praga rebentou entre eles.

²⁹De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.

³⁰Então se levantou Finéias, que executou o juízo; e cessou aquela praga.

³⁰Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;

³¹E isto lhe foi imputado como justiça, de geração em geração, para sempre.

³¹det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.

³²Indignaram-no também junto �s águas de Meribá, de sorte que sucedeu mal a Moisés por causa deles;

³²De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.

³³porque amarguraram o seu espírito; e ele falou imprudentemente com seus lábios.

³³Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.

³⁴Não destruíram os povos, como o Senhor lhes ordenara;

³⁴De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,

³⁵antes se misturaram com as nações, e aprenderam as suas obras.

³⁵utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.

³⁶Serviram aos seus ídolos, que vieram a ser-lhes um laço;

³⁶De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.

³⁷sacrificaram seus filhos e suas filhas aos demônios;

³⁷Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.

³⁸e derramaram sangue inocente, o sangue de seus filhos e de suas filhas, que eles sacrificaram aos ídolos de Canaã; e a terra foi manchada com sangue.

³⁸Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.

³⁹Assim se contaminaram com as suas obras, e se prostituíram pelos seus feitos.

³⁹Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.

⁴⁰Pelo que se acendeu a ira do Senhor contra o seu povo, de modo que abominou a sua herança;

⁴⁰Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.

⁴¹entregou-os nas mãos das nações, e aqueles que os odiavam dominavam sobre eles.

⁴¹Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.

⁴²Os seus inimigos os oprimiram, e debaixo das mãos destes foram eles humilhados.

⁴²Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.

⁴³Muitas vezes os livrou; mas eles foram rebeldes nos seus desígnios, e foram abatidos pela sua iniqüidade.

⁴³Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.

⁴⁴Contudo, atentou para a sua aflição, quando ouviu o seu clamor;

⁴⁴Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.

⁴⁵e a favor deles lembrou-se do seu pacto, e aplacou-se, segundo a abundância da sua benignidade.

⁴⁵Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.

⁴⁶Por isso fez com que obtivessem compaixão da parte daqueles que os levaram cativos.

⁴⁶Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.

⁴⁷Salva-nos, Senhor, nosso Deus, e congrega-nos dentre as nações, para que louvemos o teu santo nome, e nos gloriemos no teu louvor.

⁴⁷Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----

⁴⁸Bendito seja o Senhor, Deus de Israel, de eternidade em eternidade! E diga todo o povo: Amém. Louvai ao Senhor.

⁴⁸Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!» Femte boken