1Ó Deus do meu louvor, não te cales;
1För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
2pois a boca do ímpio e a boca fraudulenta se abrem contra mim; falam contra mim com uma língua mentirosa.
2Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
3Eles me cercam com palavras de ódio, e pelejam contra mim sem causa.
3Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
4Em paga do meu amor são meus adversários; mas eu me dedico � oração.
4Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
5Retribuem-me o mal pelo bem, e o ódio pelo amor.
5De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
6Põe sobre ele um ímpio, e esteja � sua direita um acusador.
6Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
7Quando ele for julgado, saia condenado; e em pecado se lhe torne a sua oração!
7När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
8Sejam poucos os seus dias, e outro tome o seu ofício!
8Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
9Fiquem órfãos os seus filhos, e viúva a sua mulher!
9Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
10Andem errantes os seus filhos, e mendiguem; esmolem longe das suas habitações assoladas.
10Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
11O credor lance mão de tudo quanto ele tenha, e despojem-no os estranhos do fruto do seu trabalho!
11Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
12Não haja ninguém que se compadeça dele, nem haja quem tenha pena dos seus órfãos!
12Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
13Seja extirpada a sua posteridade; o seu nome seja apagado na geração seguinte!
13Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
14Esteja na memória do Senhor a iniqüidade de seus pais; e não se apague o pecado de sua mãe!
14Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
15Antes estejam sempre perante o Senhor, para que ele faça desaparecer da terra a memória deles!
15Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
16Porquanto não se lembrou de usar de benignidade; antes perseguiu o varão aflito e o necessitado, como também o quebrantado de coração, para o matar.
16Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
17Visto que amou a maldição, que ela lhe sobrevenha! Como não desejou a bênção, que ela se afaste dele!
17Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
18Assim como se vestiu de maldição como dum vestido, assim penetre ela nas suas entranhas como água, e em seus ossos como azeite!
18Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
19Seja para ele como o vestido com que ele se cobre, e como o cinto com que sempre anda cingido!
19Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
20Seja este, da parte do Senhor, o galardão dos meus adversários, e dos que falam mal contra mim!
20Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
21Mas tu, ó Deus, meu Senhor age em meu favor por amor do teu nome; pois que é boa a tua benignidade, livra-me;
21Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
22pois sou pobre e necessitado, e dentro de mim está ferido o meu coração.
22Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
23Eis que me vou como a sombra que declina; sou arrebatado como o gafanhoto.
23Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
24Os meus joelhos estão enfraquecidos pelo jejum, e a minha carne perde a sua gordura.
24Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
25Eu sou para eles objeto de opróbrio; ao me verem, meneiam a cabeça.
25Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
26Ajuda-me, Senhor, Deus meu; salva-me segundo a tua benignidade.
26Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
27Saibam que nisto está a tua mão, e que tu, Senhor, o fizeste.
27och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
28Amaldiçoem eles, mas abençoa tu; fiquem confundidos os meus adversários; mas alegre-se o teu servo!
28Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
29Vistam-se de ignomínia os meus acusadores, e cubram-se da sua própria vergonha como dum manto!
29Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
30Muitas graças darei ao Senhor com a minha boca;
30Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
31Pois ele se coloca � direita do poder, para o salvar dos que o condenam.
31Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.