¹No Senhor confio. Como, pois, me dizeis: Foge para o monte, como um pássaro?

¹För sångmästaren; av David. Till HERREN Har jag tagit min tillflykt. Huru kunnen I då säga till mig: »Flyn såsom fåglar till edert berg;

²Pois eis que os ímpios armam o arco, põem a sua flecha na corda, para atirarem, �s ocultas, aos retos de coração.

²ty se, de ogudaktiga spänna bågen, de hava lagt sin pil på strängen, för att i mörkret skjuta på de rättsinniga.

³Quando os fundamentos são destruídos, que pode fazer o justo?

³När grundvalarna upprivas, vad kan då den rättfärdige uträtta?»

⁴O Senhor está no seu santo templo, o trono do Senhor está nos céus; os seus olhos contemplam, as suas pálpebras provam os filhos dos homens.

⁴HERREN är i sitt heliga tempel, HERRENS tron är i himmelen; hans ögon skåda, hans blickar pröva människors barn.

⁵O Senhor prova o justo e o ímpio; a sua alma odeia ao que ama a violência.

⁵HERREN prövar den rättfärdige; men den ogudaktige och den som älskar våld, dem hatar hans själ.

⁶Sobre os ímpios fará chover brasas de fogo e enxofre; um vento abrasador será a porção do seu copo.

⁶Han skall låta ljungeldssnaror regna över de ogudaktiga; eld och svavel och glödande vind, det är den kalk som bliver dem beskärd.

⁷Porque o Senhor é justo; ele ama a justiça; os retos, pois, verão o seu rosto.

⁷Ty HERREN är rättfärdig, han älskar rättfärdigheten; de redliga skola skåda hans ansikte.