¹Salva-nos, Senhor, pois não existe mais o piedoso; os fiéis desapareceram dentre os filhos dos homens.

¹För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.

²Cada um fala com falsidade ao seu próximo; falam com lábios lisonjeiros e coração dobre.

²Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

³Corte o Senhor todos os lábios lisonjeiros e a língua que fala soberbamente,

³De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

⁴os que dizem: Com a nossa língua prevaleceremos; os nossos lábios a nós nos pertecem; quem sobre nós é senhor?

⁴HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

⁵Por causa da opressão dos pobres, e do gemido dos necessitados, levantar-me-ei agora, diz o Senhor; porei em segurança quem por ela suspira.

⁵dem som säga: »Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?»

⁶As palavras do Senhor são palavras puras, como prata refinada numa fornalha de barro, purificada sete vezes.

⁶»Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp», säger HERREN; »jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter.»

⁷Guarda-nos, ó Senhor; desta geração defende-nos para sempre.

⁷HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

⁸Os ímpios andam por toda parte, quando a vileza se exalta entre os filhos dos homens.

⁸Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen.

⁹Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.