¹Na minha angústia clamei ao Senhor, e ele me ouviu.

¹En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

²Senhor, livra-me dos lábios mentirosos e da língua enganadora.

²HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

³Que te será dado, ou que te será acrescentado, língua enganadora?

³Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

⁴Flechas agudas do valente, com brasas vivas de zimbro!

⁴Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

⁵Ai de mim, que peregrino em Meseque, e habito entre as tendas de Quedar!

⁵Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

⁶Há muito que eu habito com aqueles que odeiam a paz.

⁶Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

⁷Eu sou pela paz; mas quando falo, eles são pela guerra.

⁷Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.