¹Gravemente me angustiaram desde a minha mocidade, diga agora Israel;

¹En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --

²gravemente me angustiaram desde a minha mocidade, todavia não prevaleceram contra mim.

²mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

³Os lavradores araram sobre as minhas costas; compridos fizeram os seus sulcos.

³På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

⁴O Senhor é justo; ele corta as cordas dos ímpios.

⁴Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

⁵Sejam envergonhados e repelidos para trás todos os que odeiam a Sião.

⁵De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

⁶Sejam como a erva dos telhados, que seca antes de florescer;

⁶De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

⁷com a qual o segador não enche a mão, nem o regaço o que ata os feixes;

⁷ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

⁸nem dizem os que passam: A bênção do Senhor seja sobre vós; nós vos abençoamos em nome do Senhor.

⁸och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»