1Das profundezas clamo a ti, ó Senhor.
1En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.
2Senhor, escuta a minha voz; estejam os teus ouvidos atentos � voz das minhas súplicas.
2Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.
3Se tu, Senhor, observares as iniqüidades, Senhor, quem subsistirá?
3Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?
4Mas contigo está o perdão, para que sejas temido.
4Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.
5Aguardo ao Senhor; a minha alma o aguarda, e espero na sua palavra.
5Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.
6A minha alma anseia pelo Senhor, mais do que os guardas pelo romper da manhã, sim, mais do que os guardas pela manhã.
6Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.
7Espera, ó Israel, no Senhor! pois com o Senhor há benignidade, e com ele há copiosa redenção;
7Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.
8e ele remirá a Israel de todas as suas iniqüidades.
8Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.