¹Junto aos rios de Babilônia, ali nos assentamos e nos pusemos a chorar, recordando-nos de Sião.

¹Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion.

²Nos salgueiros que há no meio dela penduramos as nossas harpas,

²I pilträden som där voro hängde vi upp våra harpor.

³pois ali aqueles que nos levaram cativos nos pediam canções; e os que nos atormentavam, que os alegrássemos, dizendo: Cantai-nos um dos cânticos de Sião.

³Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga, och våra plågare bådo oss vara glada: »Sjungen för oss en av Sions sånger.»

⁴Mas como entoaremos o cântico do Senhor em terra estrangeira?

⁴Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land?

⁵Se eu me esquecer de ti, ó Jerusalém, esqueça-se a minha destra da sua destreza.

⁵Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst.

⁶Apegue-se-me a língua ao céu da boca, se não me lembrar de ti, se eu não preferir Jerusalém � minha maior alegria.

⁶Min tunga låde vid min gom, om jag upphör att tänka på dig, om jag icke låter Jerusalem vara min allra högsta glädje.

⁷Lembra-te, Senhor, contra os edomitas, do dia de Jerusalém, porque eles diziam: Arrasai-a, arrasai-a até os seus alicerces.

⁷Tänk, HERRE, på Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: »Riven ned, riven ned det ända till grunden.»

⁸Ah! filha de Babilônia, devastadora; feliz aquele que te retribuir consoante nos fizeste a nós;

⁸Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss.

⁹feliz aquele que pegar em teus pequeninos e der com eles nas pedra.

⁹Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.