¹Senhor, tu me sondas, e me conheces.

¹För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.

²Tu conheces o meu sentar e o meu levantar; de longe entendes o meu pensamento.

²Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.

³Esquadrinhas o meu andar, e o meu deitar, e conheces todos os meus caminhos.

³Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.

⁴Sem que haja uma palavra na minha língua, eis que, ó Senhor, tudo conheces.

⁴Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.

⁵Tu me cercaste em volta, e puseste sobre mim a tua mão.

⁵Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

⁶Tal conhecimento é maravilhoso demais para mim; elevado é, não o posso atingir.

⁶En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.

⁷Para onde me irei do teu Espírito, ou para onde fugirei da tua presença?

⁷Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?

⁸Se subir ao céu, tu aí estás; se fizer no Seol a minha cama, eis que tu ali estás também.

⁸Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.

⁹Se tomar as asas da alva, se habitar nas extremidades do mar,

⁹Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,

¹⁰ainda ali a tua mão me guiará e a tua destra me susterá.

¹⁰så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

¹¹Se eu disser: Ocultem-me as trevas; torne-se em noite a luz que me circunda;

¹¹Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,

¹²nem ainda as trevas são escuras para ti, mas a noite resplandece como o dia; as trevas e a luz são para ti a mesma coisa.

¹²så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.

¹³Pois tu formaste os meus rins; entreteceste-me no ventre de minha mãe.

¹³Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.

¹⁴Eu te louvarei, porque de um modo tão admirável e maravilhoso fui formado; maravilhosas são as tuas obras, e a minha alma o sabe muito bem.

¹⁴Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.

¹⁵Os meus ossos não te foram encobertos, quando no oculto fui formado, e esmeradamente tecido nas profundezas da terra.

¹⁵Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.

¹⁶Os teus olhos viram a minha substância ainda informe, e no teu livro foram escritos os dias, sim, todos os dias que foram ordenados para mim, quando ainda não havia nem um deles.

¹⁶Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.

¹⁷E quão preciosos me são, ó Deus, os teus pensamentos! Quão grande é a soma deles!

¹⁷Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!

¹⁸Se eu os contasse, seriam mais numerosos do que a areia; quando acordo ainda estou contigo.

¹⁸Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.

¹⁹Oxalá que matasses o perverso, ó Deus, e que os homens sanguinários se apartassem de mim,

¹⁹Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,

²⁰homens que se rebelam contra ti, e contra ti se levantam para o mal.

²⁰de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!

²¹Não odeio eu, ó Senhor, aqueles que te odeiam? e não me aflijo por causa dos que se levantam contra ti?

²¹Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?

²²Odeio-os com ódio completo; tenho-os por inimigos.

²²Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.

²³Sonda-me, ó Deus, e conhece o meu coração; prova-me, e conhece os meus pensamentos;

²³Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,

²⁴vê se há em mim algum caminho perverso, e guia-me pelo caminho eterno.

²⁴och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.