¹Deus meu, Deus meu, por que me desamparaste? por que estás afastado de me auxiliar, e das palavras do meu bramido?

¹För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.

²Deus meu, eu clamo de dia, porém tu não me ouves; também de noite, mas não acho sossego.

²Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

³Contudo tu és santo, entronizado sobre os louvores de Israel.

³Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

⁴Em ti confiaram nossos pais; confiaram, e tu os livraste.

⁴Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

⁵A ti clamaram, e foram salvos; em ti confiaram, e não foram confundidos.

⁵På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.

⁶Mas eu sou verme, e não homem; opróbrio dos homens e desprezado do povo.

⁶Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

⁷Todos os que me vêem zombam de mim, arreganham os beiços e meneiam a cabeça, dizendo:

⁷Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

⁸Confiou no Senhor; que ele o livre; que ele o salve, pois que nele tem prazer.

⁸Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

⁹Mas tu és o que me tiraste da madre; o que me preservaste, estando eu ainda aos seios de minha mãe.

⁹»Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»

¹⁰Nos teus braços fui lançado desde a madre; tu és o meu Deus desde o ventre de minha mãe.

¹⁰Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

¹¹Não te alongues de mim, pois a angústia está perto, e não há quem acuda.

¹¹På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.

¹²Muitos touros me cercam; fortes touros de Basã me rodeiam.

¹²Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.

¹³Abrem contra mim sua boca, como um leão que despedaça e que ruge.

¹³Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.

¹⁴Como água me derramei, e todos os meus ossos se desconjuntaram; o meu coração é como cera, derreteu-se no meio das minhas entranhas.

¹⁴Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

¹⁵A minha força secou-se como um caco e a língua se me pega ao paladar; tu me puseste no pó da morte.

¹⁵Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

¹⁶Pois cães me rodeiam; um ajuntamento de malfeitores me cerca; transpassaram-me as mãos e os pés.

¹⁶Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

¹⁷Posso contar todos os meus ossos. Eles me olham e ficam a mirar-me.

¹⁷Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.

¹⁸Repartem entre si as minhas vestes, e sobre a minha túnica lançam sortes.

¹⁸Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

¹⁹Mas tu, Senhor, não te alongues de mim; força minha, apressa-te em socorrer-me.

¹⁹De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

²⁰Livra-me da espada, e a minha vida do poder do cão.

²⁰Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

²¹Salva-me da boca do leão, sim, livra-me dos chifres do boi selvagem.

²¹Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

²²Então anunciarei o teu nome aos meus irmãos; louvar-te-ei no meio da congregação.

²²Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

²³Vós, que temeis ao Senhor, louvai-o; todos vós, filhos de Jacó, glorificai-o; temei-o todos vós, descendência de Israel.

²³Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

²⁴Porque não desprezou nem abominou a aflição do aflito, nem dele escondeu o seu rosto; antes, quando ele clamou, o ouviu.

²⁴I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.

²⁵De ti vem o meu louvor na grande congregação; pagarei os meus votos perante os que o temem.

²⁵Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

²⁶Os mansos comerão e se fartarão; louvarão ao Senhor os que o buscam. Que o vosso coração viva eternamente!

²⁶Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

²⁷Todos os limites da terra se lembrarão e se converterão ao Senhor, e diante dele adorarão todas as famílias das nações.

²⁷De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

²⁸Porque o domínio é do Senhor, e ele reina sobre as nações.

²⁸Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.

²⁹Todos os grandes da terra comerão e adorarão, e todos os que descem ao pó se prostrarão perante ele, os que não podem reter a sua vida.

²⁹Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.

³⁰A posteridade o servirá; falar-se-á do Senhor � geração vindoura.

³⁰Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.

³¹Chegarão e anunciarão a justiça dele; a um povo que há de nascer contarão o que ele fez.

³¹Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.

³²Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.