¹Deus é o nosso refúgio e fortaleza, socorro bem presente na angústia.

¹För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång.

²Pelo que não temeremos, ainda que a terra se mude, e ainda que os montes se projetem para o meio dos mares;

²Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.

³ainda que as águas rujam e espumem, ainda que os montes se abalem pela sua braveza.

³Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;

⁴Há um rio cujas correntes alegram a cidade de Deus, o lugar santo das moradas do Altíssimo.

⁴om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. Sela.

⁵Deus está no meio dela; não será abalada; Deus a ajudará desde o raiar da alva.

⁵En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.

⁶Bramam nações, reinos se abalam; ele levanta a sua voz, e a terra se derrete.

⁶Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.

⁷O Senhor dos exércitos está conosco; o Deus de Jacó é o nosso refúgio.

⁷Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.

⁸Vinde contemplai as obras do Senhor, as desolações que tem feito na terra.

⁸HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.

⁹Ele faz cessar as guerras até os confins da terra; quebra o arco e corta a lança; queima os carros no fogo.

⁹Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.

¹⁰Aquietai-vos, e sabei que eu sou Deus; sou exaltado entre as nações, sou exaltado na terra.

¹⁰Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.

¹¹O Senhor dos exércitos está conosco; o Deus de Jacó é o nosso refúgio.

¹¹»Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden.»

¹²HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.