¹Dá ouvidos, ó Deus, � minha oração, e não te escondas da minha súplica.

¹För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David.

²Atende-me, e ouve-me; agitado estou, e ando perplexo,

²Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.

³por causa do clamor do inimigo e da opressão do ímpio; pois lançam sobre mim iniqüidade, e com furor me perseguem.

³Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,

⁴O meu coração confrange-se dentro de mim, e terrores de morte sobre mim caíram.

⁴vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig.

⁵Temor e tremor me sobrevêm, e o horror me envolveu.

⁵Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.

⁶Pelo que eu disse: Ah! quem me dera asas como de pomba! então voaria, e encontraria descanso.

⁶Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig.

⁷Eis que eu fugiria para longe, e pernoitaria no deserto.

⁷Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.

⁸Apressar-me-ia a abrigar-me da fúria do vento e da tempestade.

⁸Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. Sela.

⁹Destrói, Senhor, confunde as suas línguas, pois vejo violência e contenda na cidade.

⁹Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.

¹⁰Dia e noite andam ao redor dela, sobre os seus muros; também iniqüidade e malícia estão no meio dela.

¹⁰Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.

¹¹Há destruição lá dentro; opressão e fraude não se apartam das suas ruas.

¹¹Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;

¹²Pois não é um inimigo que me afronta, então eu poderia suportá-lo; nem é um adversário que se exalta contra mim, porque dele poderia esconder-me;

¹²ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.

¹³mas és tu, homem meu igual, meu companheiro e meu amigo íntimo.

¹³Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.

¹⁴Conservávamos juntos tranqüilamente, e em companhia andávamos na casa de Deus.

¹⁴Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,

¹⁵A morte os assalte, e vivos desçam ao Seol; porque há maldade na sua morada, no seu próprio íntimo.

¹⁵du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.

¹⁶Mas eu invocarei a Deus, e o Senhor me salvará.

¹⁶Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan.

¹⁷De tarde, de manhã e ao meio-dia me queixarei e me lamentarei; e ele ouvirá a minha voz.

¹⁷Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.

¹⁸Livrará em paz a minha vida, de modo que ninguém se aproxime de mim; pois há muitos que contendem contra mim.

¹⁸Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.

¹⁹Deus ouvirá; e lhes responderá aquele que está entronizado desde a antigüidade; porque não há neles nenhuma mudança, e tampouco temem a Deus.

¹⁹Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot.

²⁰Aquele meu companheiro estendeu a sua mão contra os que tinham paz com ele; violou o seu pacto.

²⁰Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. Sela. Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.

²¹A sua fala era macia como manteiga, mas no seu coração havia guerra; as suas palavras eram mais brandas do que o azeite, todavia eram espadas desembainhadas.

²¹Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.

²²Lança o teu fardo sobre o Senhor, e ele te susterá; nunca permitirá que o justo seja abalado.

²²Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.

²³Mas tu, ó Deus, os farás descer ao poço da perdição; homens de sangue e de traição não viverão metade dos seus dias; mas eu em ti confiarei.

²³Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.

²⁴Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.