¹Compadece-te de mim, ó Deus, pois homens me calcam aos pés e, pelejando, me aflingem o dia todo.

¹För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.

²Os meus inimigos me calcam aos pés o dia todo, pois são muitos os que insolentemente pelejam contra mim.

²Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.

³No dia em que eu temer, hei de confiar em ti.

³Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.

⁴Em Deus, cuja palavra eu lovo, em Deus ponho a minha confiança e não terei medo;

⁴Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.

⁵Todos os dias torcem as minhas palavras; todos os seus pensamentos são contra mim para o mal.

⁵Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?

⁶Ajuntam-se, escondem-se, espiam os meus passos, como que aguardando a minha morte.

⁶Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.

⁷Escaparão eles por meio da sua iniqüidade? Ó Deus, derruba os povos na tua ira!

⁷De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.

⁸Tu contaste as minhas aflições; põe as minhas lágrimas no teu odre; não estão elas no teu livro?

⁸Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.

⁹No dia em que eu te invocar retrocederão os meus inimigos; isto eu sei, que Deus está comigo.

⁹Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.

¹⁰Em Deus, cuja palavra eu louvo, no Senhor, cuja palavra eu louvo,

¹⁰Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.

¹¹em Deus ponho a minha confiança, e não terei medo; que me pode fazer o homem?

¹¹Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.

¹²Sobre mim estão os votos que te fiz, ó Deus; eu te oferecerei ações de graças;

¹²På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?

¹³pois tu livraste a minha alma da morte. Não livraste também os meus pés de tropeçarem, para que eu ande diante de Deus na luz da vida?

¹³Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.

¹⁴Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.