¹Livra-me, Deus meu, dos meus inimigos; protege-me daqueles que se levantam contra mim.

¹För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när Saul sände och lät bevaka hans hus för att döda honom.

²Livra-me do que praticam a iniqüidade, e salva-me dos homens sanguinários.

²Rädda mig, min Gud, från mina fiender, beskydda mig för mina motståndare.

³Pois eis que armam ciladas � minha alma; os fortes se ajuntam contra mim, não por transgressão minha nem por pecado meu, ó Senhor.

³Rädda mig från ogärningsmännen, och fräls mig från de blodgiriga.

⁴Eles correm, e se preparam, sem culpa minha; desperta para me ajudares, e olha.

⁴Ty se, de ligga i försåt för mig; grymma människor rota sig samman mot mig, utan någon min överträdelse eller synd, o HERRE.

⁵Tu, ó Senhor, Deus dos exércitos, Deus de Israel, desperta para punir todas as nações; não tenhas misericórdia de nenhum dos pérfidos que praticam a iniqüidade.

⁵Utan någon min missgärning löpa de fram och göra sig redo; vakna upp, kom mig till mötes, och se härtill.

⁶Eles voltam � tarde, uivam como cães, e andam rodeando a cidade.

⁶Ja, du HERRE Gud Sebaot, Israels Gud, vakna och hemsök alla hedningar, hemsök utan nåd alla trolösa ogärningsmän. Sela.

⁷Eis que eles soltam gritos; espadas estão nos seus lábios; porque (pensam eles), quem ouve?

⁷Var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.

⁸Mas tu, Senhor, te rirás deles; zombarás de todas as nações.

⁸Se, deras mun flödar över, svärd äro på deras läppar, ty »vem skulle höra det?»

⁹Em ti, força minha, esperarei; pois Deus é o meu alto refúgio.

⁹Men du, HERRE, ler åt dem; du bespottar alla hedningar.

¹⁰O meu Deus com a sua benignidade virá ao meu encontro; Deus me fará ver o meu desejo sobre os meus inimigos.

¹⁰Mot deras makt vill jag hålla mig till dig, ty Gud är min borg.

¹¹Não os mates, para que meu povo não se esqueça; espalha-os pelo teu poder, e abate-os ó Senhor, escudo nosso.

¹¹Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd, Gud låter mig se med lust på mina förföljare.

¹²Pelo pecado da sua boca e pelas palavras dos seus lábios fiquem presos na sua soberba. Pelas maldições e pelas mentiras que proferem,

¹²Dräp dem icke, på det att mitt folk ej må förgäta det; låt dem genom din kraft driva ostadiga omkring, och slå dem ned, du vår sköld, o Herre.

¹³consome-os na tua indignação; consome-os, de modo que não existem mais; para que saibam que Deus reina sobre Jacó, até os confins da terra.

¹³Vart ord på deras läppar är en synd i deras mun. Må de fångas i sitt högmod, genom den förbannelse och lögn som de tala.

¹⁴Eles tornam a vir � tarde, uivam como cães, e andam rodeando a cidade;

¹⁴Förgör dem i vrede, förgör dem, så att de ej mer äro till; och må de förnimma att det är Gud som råder i Jakob, allt intill jordens ändar. Sela.

¹⁵vagueiam buscando o que comer, e resmungam se não se fartarem.

¹⁵Ja, var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.

¹⁶Eu, porém, cantarei a tua força; pela manhã louvarei com alegria a tua benignidade, porquanto tens sido para mim uma fortaleza, e refúgio no dia da minha angústia.

¹⁶De driva omkring efter rov; om de icke bliva mätta, så stanna de kvar över natten.

¹⁷A ti, ó força minha, cantarei louvores; porque Deus é a minha fortaleza, é o Deus que me mostra benignidade.

¹⁷Men jag vill sjunga om din makt och jubla var morgon över din nåd; ty du var för mig en borg och en tillflykt, när jag var i nöd.

¹⁸Min starkhet, dig vill jag lovsjunga, ty Gud är min borg, min nåderike Gud.