¹Ó Deus, tu nos rejeitaste, tu nos esmagaste, tu tens estado indignado; oh, restabelece-nos.

¹För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,

²Abalaste a terra, e a fendeste; sara as suas fendas, pois ela treme.

²när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.

³Ao teu povo fizeste ver duras coisas; fizeste-nos beber o vinho de aturdimento.

³Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

⁴Deste um estandarte aos que te temem, para o qual possam fugir de diante do arco.

⁴Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

⁵Para que os teus amados sejam livres, salva-nos com a tua destra, e responde-nos.

⁵Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

⁶Deus falou na sua santidade: Eu exultarei; repartirei Siquém e medirei o vale de Sucote.

⁶Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. Sela.

⁷Meu é Gileade, e meu é Manassés; Efraim é o meu capacete; Judá é o meu cetro.

⁷På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

⁸Moabe é a minha bacia de lavar; sobre Edom lançarei o meu sapato; sobre a Filístia darei o brado de vitória.

⁸Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

⁹Quem me conduzirá � cidade forte? Quem me guiará até Edom?

⁹Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

¹⁰Não nos rejeitaste, ó Deus? e tu, ó Deus, não deixaste de sair com os nossos exércitos?

¹⁰Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»

¹¹Dá-nos auxílio contra o adversário, pois vão é o socorro da parte do homem.

¹¹Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

¹²Em Deus faremos proezas; porque é ele quem calcará aos pés os nossos inimigos.

¹²Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

¹³Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

¹⁴Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.