¹Escutai o meu ensino, povo meu; inclinai os vossos ouvidos �s palavras da minha boca.

¹En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.

²Abrirei a minha boca numa parábola; proporei enigmas da antigüidade,

²Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.

³coisas que temos ouvido e sabido, e que nossos pais nos têm contado.

³Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,

⁴Não os encobriremos aos seus filhos, cantaremos �s gerações vindouras os louvores do Senhor, assim como a sua força e as maravilhas que tem feito.

⁴det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.

⁵Porque ele estabeleceu um testemunho em Jacó, e instituiu uma lei em Israel, as quais coisas ordenou aos nossos pais que as ensinassem a seus filhos;

⁵Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.

⁶para que as soubesse a geração vindoura, os filhos que houvesse de nascer, os quais se levantassem e as contassem a seus filhos,

⁶Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

⁷a fim de que pusessem em Deus a sua esperança, e não se esquecessem das obras de Deus, mas guardassem os seus mandamentos;

⁷Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.

⁸e que não fossem como seus pais, geração contumaz e rebelde, geração de coração instável, cujo espírito não foi fiel para com Deus.

⁸Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.

⁹Os filhos de Efraim, armados de arcos, retrocederam no dia da peleja.

⁹Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.

¹⁰Não guardaram o pacto de Deus, e recusaram andar na sua lei;

¹⁰De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.

¹¹esqueceram-se das suas obras e das maravilhas que lhes fizera ver.

¹¹De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.

¹²Maravilhas fez ele � vista de seus pais na terra do Egito, no campo de Zoá.

¹²Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.

¹³Dividiu o mar, e os fez passar por ele; fez com que as águas parassem como um montão.

¹³Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.

¹⁴Também os guiou de dia por uma nuvem, e a noite toda por um clarão de fogo.

¹⁴Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.

¹⁵Fendeu rochas no deserto, e deu-lhes de beber abundantemente como de grandes abismos.

¹⁵Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.

¹⁶Da penha fez sair fontes, e fez correr águas como rios.

¹⁶Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.

¹⁷Todavia ainda prosseguiram em pecar contra ele, rebelando-se contra o Altíssimo no deserto.

¹⁷Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

¹⁸E tentaram a Deus nos seus corações, pedindo comida segundo o seu apetite.

¹⁸De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.

¹⁹Também falaram contra Deus, dizendo: Poderá Deus porventura preparar uma mesa no deserto? Acaso fornecerá carne para o seu povo?

¹⁹Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?

²⁰Pelo que o Senhor, quando os ouviu, se indignou; e acendeu um fogo contra Jacó, e a sua ira subiu contra Israel;

²⁰Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»

²¹Pelo que o Senhor, quando os ouviu, se indignou; e acendeu um fogo contra Jacó, e a sua ira subiu contra Israel;

²¹Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,

²²porque não creram em Deus nem confiaram na sua salvação.

²²eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.

²³Contudo ele ordenou �s nuvens lá em cima, e abriu as portas dos céus;

²³Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;

²⁴fez chover sobre eles maná para comerem, e deu-lhes do trigo dos céus.

²⁴han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.

²⁵Cada um comeu o pão dos poderosos; ele lhes mandou comida em abundância.

²⁵Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.

²⁶Fez soprar nos céus o vento do oriente, e pelo seu poder trouxe o vento sul.

²⁶Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.

²⁷Sobre eles fez também chover carne como poeira, e aves de asas como a areia do mar;

²⁷Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;

²⁸e as fez cair no meio do arraial deles, ao redor de suas habitações.

²⁸han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.

²⁹Então comeram e se fartaram bem, pois ele lhes trouxe o que cobiçavam.

²⁹Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.

³⁰Não refrearam a sua cobiça. Ainda lhes estava a comida na boca,

³⁰Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,

³¹quando a ira de Deus se levantou contra eles, e matou os mais fortes deles, e prostrou os escolhidos de Israel.

³¹då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.

³²Com tudo isso ainda pecaram, e não creram nas suas maravilhas.

³²Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.

³³Pelo que consumiu os seus dias como um sopo, e os seus anos em repentino terror.

³³Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.

³⁴Quando ele os fazia morrer, então o procuravam; arrependiam-se, e de madrugada buscavam a Deus.

³⁴När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.

³⁵Lembravam-se de que Deus era a sua rocha, e o Deus Altíssimo o seu Redentor.

³⁵De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;

³⁶Todavia lisonjeavam-no com a boca, e com a língua lhe mentiam.

³⁶och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.

³⁷Pois o coração deles não era constante para com ele, nem foram eles fiéis ao seu pacto.

³⁷Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.

³⁸Mas ele, sendo compassivo, perdoou a sua iniqüidade, e não os destruiu; antes muitas vezes desviou deles a sua cólera, e não acendeu todo o seu furor.

³⁸Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

³⁹Porque se lembrou de que eram carne, um vento que passa e não volta.

³⁹Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.

⁴⁰Quantas vezes se rebelaram contra ele no deserto, e o ofenderam no ermo!

⁴⁰Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!

⁴¹Voltaram atrás, e tentaram a Deus; e provocaram o Santo de Israel.

⁴¹Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.

⁴²Não se lembraram do seu poder, nem do dia em que os remiu do adversário,

⁴²De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,

⁴³nem de como operou os seus sinais no Egito, e as suas maravilhas no campo de Zoã,

⁴³då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.

⁴⁴convertendo em sangue os seus rios, para que não pudessem beber das suas correntes.

⁴⁴Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

⁴⁵Também lhes mandou enxames de moscas que os consumiram, e rãs que os destruíram.

⁴⁵han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.

⁴⁶Entregou �s lagartas as novidades deles, e o fruto do seu trabalho aos gafanhotos.

⁴⁶Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;

⁴⁷Destruiu as suas vinhas com saraiva, e os seus sicômoros com chuva de pedra.

⁴⁷han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;

⁴⁸Também entregou � saraiva o gado deles, e aos coriscos os seus rebanhos.

⁴⁸han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.

⁴⁹E atirou sobre eles o ardor da sua ira, o furor, a indignação, e a angústia, qual companhia de anjos destruidores.

⁴⁹Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.

⁵⁰Deu livre curso � sua ira; não os poupou da morte, mas entregou a vida deles � pestilência.

⁵⁰Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.

⁵¹Feriu todo primogênito no Egito, primícias da força deles nas tendas de Cão.

⁵¹Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.

⁵²Mas fez sair o seu povo como ovelhas, e os guiou pelo deserto como a um rebanho.

⁵²Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

⁵³Guiou-os com segurança, de sorte que eles não temeram; mas aos seus inimigos, o mar os submergiu.

⁵³Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.

⁵⁴Sim, conduziu-os até a sua fronteira santa, até o monte que a sua destra adquirira.

⁵⁴Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

⁵⁵Expulsou as nações de diante deles; e dividindo suas terras por herança, fez habitar em suas tendas as tribos de Israel.

⁵⁵Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

⁵⁶Contudo tentaram e provocaram o Deus Altíssimo, e não guardaram os seus testemunhos.

⁵⁶Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;

⁵⁷Mas tornaram atrás, e portaram-se aleivosamente como seus pais; desviaram-se como um arco traiçoeiro.

⁵⁷de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.

⁵⁸Pois o provocaram � ira com os seus altos, e o incitaram a zelos com as suas imagens esculpidas.

⁵⁸De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.

⁵⁹Ao ouvir isso, Deus se indignou, e sobremodo abominou a Israel.

⁵⁹Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.

⁶⁰Pelo que desamparou o tabernáculo em Siló, a tenda da sua morada entre os homens,

⁶⁰Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;

⁶¹dando a sua força ao cativeiro, e a sua glória � mão do inimigo.

⁶¹han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.

⁶²Entregou o seu povo � espada, e encolerizou-se contra a sua herança.

⁶²Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.

⁶³Aos seus mancebos o fogo devorou, e suas donzelas não tiveram cântico nupcial.

⁶³Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.

⁶⁴Os seus sacerdotes caíram � espada, e suas viúvas não fizeram pranto.

⁶⁴Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.

⁶⁵Então o Senhor despertou como dum sono, como um valente que o vinho excitasse.

⁶⁵Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

⁶⁶E fez recuar a golpes os seus adversários; infligiu-lhes eterna ignomínia.

⁶⁶Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.

⁶⁷Além disso, rejeitou a tenda de José, e não escolheu a tribo de Efraim;

⁶⁷Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.

⁶⁸antes escolheu a tribo de Judá, o monte Sião, que ele amava.

⁶⁸Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.

⁶⁹Edificou o seu santuário como os lugares elevados, como a terra que fundou para sempre.

⁶⁹Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

⁷⁰Também escolheu a Davi, seu servo, e o tirou dos apriscos das ovelhas;

⁷⁰Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

⁷¹de após as ovelhas e suas crias o trouxe, para apascentar a Jacó, seu povo, e a Israel, sua herança.

⁷¹Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.

⁷²E ele os apascentou, segundo a integridade do seu coração, e os guiou com a perícia de suas mãos.

⁷²Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.