¹Levanto a Deus a minha voz; a Deus levanto a minha voz, para que ele me ouça.

¹För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

²No dia da minha angústia busco ao Senhor; de noite a minha mão fica estendida e não se cansa; a minha alma recusa ser consolada.

²Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

³Lembro-me de Deus, e me lamento; queixo-me, e o meu espírito desfalece.

³På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

⁴Conservas vigilantes os meus olhos; estou tão perturbado que não posso falar.

⁴Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. Sela.

⁵Considero os dias da antigüidade, os anos dos tempos passados.

⁵Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

⁶De noite lembro-me do meu cântico; consulto com o meu coração, e examino o meu espírito.

⁶Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

⁷Rejeitará o Senhor para sempre e não tornará a ser favorável?

⁷Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

⁸Cessou para sempre a sua benignidade? Acabou-se a sua promessa para todas as gerações

⁸Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

⁹Esqueceu-se Deus de ser compassivo? Ou na sua ira encerrou ele as suas ternas misericórdias?

⁹Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

¹⁰E eu digo: Isto é minha enfermidade; acaso se mudou a destra do Altíssimo?

¹⁰Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? Sela.

¹¹Recordarei os feitos do Senhor; sim, me lembrarei das tuas maravilhas da antigüidade.

¹¹Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

¹²Meditarei também em todas as tuas obras, e ponderarei os teus feitos poderosos

¹²Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

¹³O teu caminho, ó Deus, é em santidade; que deus é grande como o nosso Deus?

¹³jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

¹⁴Tu és o Deus que fazes maravilhas; tu tens feito notória a tua força entre os povos.

¹⁴Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

¹⁵Com o teu braço remiste o teu povo, os filhos de Jacó e de José.

¹⁵Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

¹⁶As águas te viram, ó Deus, as águas te viram, e tremeram; os abismos também se abalaram.

¹⁶Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela.

¹⁷As nuvens desfizeram-se em água; os céus retumbaram; as tuas flechas também correram de uma para outra parte.

¹⁷Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

¹⁸A voz do teu trovão estava no redemoinho; os relâmpagos alumiaram o mundo; a terra se abalou e tremeu.

¹⁸Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

¹⁹Pelo mar foi teu caminho, e tuas veredas pelas grandes águas; e as tuas pegadas não foram conhecidas.

¹⁹Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

²⁰Guiaste o teu povo, como a um rebanho, pela mão de Moisés e de Arão.

²⁰Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.

²¹Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.