¹Cantai alegremente a Deus, nossa fortaleza; erguei alegres vozes ao Deus de Jacó.

¹För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.

²Entoai um salmo, e fazei soar o adufe, a suave harpa e o saltério.

²Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.

³Tocai a trombeta pela lua nova, pela lua cheia, no dia da nossa festa.

³Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

⁴Pois isso é um estatuto para Israel, e uma ordenança do Deus de Jacó.

⁴Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.

⁵Ordenou-o por decreto em José, quando saiu contra a terra do Egito. Ouvi uma voz que não conhecia, dizendo:

⁵Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.

⁶Livrei da carga o seu ombro; as suas mãos ficaram livres dos cestos.

⁶Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:

⁷Na angústia clamaste e te livrei; respondi-te no lugar oculto dos trovões; provei-te junto �s águas de Meribá.

⁷»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

⁸Ouve-me, povo meu, e eu te admoestarei; ó Israel, se me escutasses!

⁸I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.

⁹não haverá em ti deus estranho, nem te prostrarás ante um deus estrangeiro.

⁹Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!

¹⁰Eu sou o Senhor teu Deus, que te tirei da terra do Egito; abre bem a tua boca, e eu a encherei.

¹⁰Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

¹¹Mas o meu povo não ouviu a minha voz, e Israel não me quis.

¹¹Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

¹²Pelo que eu os entreguei � obstinação dos seus corações, para que andassem segundo os seus próprios conselhos.

¹²Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

¹³Oxalá me escutasse o meu povo! oxalá Israel andasse nos meus caminhos!

¹³Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.

¹⁴Em breve eu abateria os seus inimigos, e voltaria a minha mão contra os seus adversários.

¹⁴O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!

¹⁵Os que odeiam ao Senhor o adulariam, e a sorte deles seria eterna.

¹⁵Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.

¹⁶E eu te sustentaria com o trigo mais fino; e com o mel saído da rocha eu te saciaria.

¹⁶De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.

¹⁷Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»