¹Ó Senhor, Deus da minha salvação, dia e noite clamo diante de ti.

¹En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman.

²Chegue � tua presença a minha oração, inclina os teus ouvidos ao meu clamor;

²HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.

³porque a minha alma está cheia de angústias, e a minha vida se aproxima do Seol.

³Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.

⁴Já estou contado com os que descem � cova; estou como homem sem forças,

⁴Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket.

⁵atirado entre os finados; como os mortos que jazem na sepultura, dos quais já não te lembras, e que são desamparados da tua mão.

⁵Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.

⁶Puseste-me na cova mais profunda, em lugares escuros, nas profundezas.

⁶Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.

⁷Sobre mim pesa a tua cólera; tu me esmagaste com todas as tuas ondas.

⁷Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.

⁸Apartaste de mim os meus conhecidos, fizeste-me abominável para eles; estou encerrado e não posso sair.

⁸Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela.

⁹Os meus olhos desfalecem por causa da aflição. Clamo a ti todo dia, Senhor, estendendo-te as minhas mãos.

⁹Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.

¹⁰Mostrarás tu maravilhas aos mortos? ou levantam-se os mortos para te louvar?

¹⁰Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.

¹¹Será anunciada a tua benignidade na sepultura, ou a tua fidelidade no Abadom?

¹¹Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? Sela.

¹²Serão conhecidas nas trevas as tuas maravilhas, e a tua justiça na terra do esquecimento?

¹²Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?

¹³Eu, porém, Senhor, clamo a ti; de madrugada a minha oração chega � tua presença.

¹³Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?

¹⁴Senhor, por que me rejeitas? por que escondes de mim a tua face?

¹⁴Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.

¹⁵Estou aflito, e prestes a morrer desde a minha mocidade; sofro os teus terrores, estou desamparado.

¹⁵Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?

¹⁶Sobre mim tem passado a tua ardente indignação; os teus terrores deram cabo de mim.

¹⁶Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.

¹⁷Como águas me rodeiam todo o dia; cercam-me todos juntos.

¹⁷Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.

¹⁸Aparte de mim amigos e companheiros; os meus conhecidos se acham nas trevas.

¹⁸De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.

¹⁹Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.