1Eu te louvarei, Senhor, de todo o meu coração; contarei todas as tuas maravilhas.
1För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David.
2Em ti me alegrarei e exultarei; cantarei louvores ao teu nome, ó Altíssimo;
2Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under.
3porquanto os meus inimigos retrocedem, caem e perecem diante de ti.
3Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.
4Sustentaste o meu direito e a minha causa; tu te assentaste no tribunal, julgando justamente.
4Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och förgås för ditt ansikte.
5Repreendeste as nações, destruíste os ímpios; apagaste o seu nome para sempre e eternamente.
5Ja, du har utfört min rätt och min sak; du sitter på din tron såsom en rättfärdig domare.
6Os inimigos consumidos estão; perpétuas são as suas ruínas.
6Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen.
7Mas o Senhor está entronizado para sempre; preparou o seu trono para exercer o juízo.
7Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts.
8Ele mesmo julga o mundo com justiça; julga os povos com eqüidade.
8Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms;
9O Senhor é também um alto refúgio para o oprimido, um alto refúgio em tempos de angústia.
9och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.
10Em ti confiam os que conhecem o teu nome; porque tu, Senhor, não abandonas aqueles que te buscam.
10Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.
11Cantai louvores ao Senhor, que habita em Sião; anunciai entre os povos os seus feitos.
11Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE.
12Pois ele, o vingador do sangue, se lembra deles; não se esquece do clamor dos aflitos.
12Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar.
13Tem misericórdia de mim, Senhor; olha a aflição que sofro daqueles que me odeiam, tu que me levantas das portas da morte.
13Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop.
14para que eu conte todos os teus louvores nas portas da filha de Sião e me alegre na tua salvação.
14Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar;
15Afundaram-se as nações na cova que abriram; na rede que ocultaram ficou preso o seu pé.
15på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning.
16O Senhor deu-se a conhecer, executou o juízo; enlaçado ficou o ímpio nos seus próprios feitos.
16Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grävde; i det nät som de lade ut har deras fot blivit fångad.
17Os ímpios irão para o Seol, sim, todas as nações que se esquecem de Deus.
17HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. Sela.
18Pois o necessitado não será esquecido para sempre, nem a esperança dos pobres será frustrada perpetuamente.
18DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i dödsriket, alla hedningar, de som förgäta Gud.
19Levanta-te, Senhor! Não prevaleça o homem; sejam julgadas as nações na tua presença!
19Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen.
20Senhor, incute-lhes temor! Que as nações saibam que não passam de meros homens!
20Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte.
21Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma att de äro människor. Sela.