¹Zhanen mishto tume, amare phral, ke chi geliam tumende intaino.

¹I veten ju själva, käre bröder, att det icke var utan kraft vi begynte vårt arbete hos eder.

²Tume zhanen ke chinuisardiam ai vunzhe vutisardia ame ando Filipi mai anglal sar te aresas tumende ande Thesalonika. Numa O Del dia ame e zor te anas tumenge e lashi viasta kai avel lestar, marka ke but roden te rimon.

²Nej, fastän vi, såsom i veten, i Filippi förut hade fått utstå lidande och misshandling, hade vi dock frimodighet i vår Gud till att förkunna för eder Guds evangelium, under mycken kamp.

³Ke amaro divano pa Del kai phenas le manushenge, nai xoxamlo vai bi vuzho, ai chi rodas te shubisaras kanikas.

³Ty vad vi tala till tröst och förmaning, det har icke sin grund i villfarelse eller i orent uppsåt, ej heller sker det med svek;

⁴Numa das duma sagda sar O Del mangel, ke wo manglia ai dia ame peski lashi viasta te ingeras la. Ame chi rodas te avas drazhi le manushenge, numa le Devleske, wo kai lel sama le ginduria amare ileske.

⁴utan därför att vi av Gud hava prövats värdiga att få evangelium oss betrott, tala vi i enlighet därmed, icke för att vara människor till behag, utan för att vara Gud till behag, honom som prövar våra hjärtan.

⁵Tume zhanen ke shoxar chi kerdiam barimata ande amaro divano, ai vi chi garadiam ande amare vorbi ke mangas te nirisaras love, ai O Del zhanel!

⁵Aldrig någonsin hava vi uppträtt med smickrets ord, det veten I, ej heller så, att vi skulle få en förevändning att bereda oss vinning -- Gud är vårt vittne.

⁶Chi rodiam te luvudil ame khonik, chi anda tumende, ai chi andal kolaver, ai te mangliamas sai thodiamas tume te le amari zor sar slugi le Kristoske.

⁶Ej heller hava vi sökt pris av människor, vare sig av eder eller av andra,

⁷Numa lashe samas kana samas tumende, lashe sar iek dei kai lel sama peske glatendar.

⁷fastän vi såsom Kristi apostlar väl hade kunnat uppträda med myndighet. Tvärtom hava vi visat oss milda bland eder, såsom när en moder omhuldar sina späda barn.

⁸Pala amari dragostia tumenge, gata samas te das tume na ferdi e lashi viasta kai avel katar O Del numa vi amaro traio. Ke tume kadia de drago sanas amenge.

⁸I sådan ömhet om eder ville vi gärna icke allenast göra också eder delaktiga av Guds evangelium, utan till och med offra våra liv för eder, ty I haden blivit oss kära.

⁹Tume seren tume, amare phral, sar ame kerdiam buchi ai samas defial chine, ame kerdiam buchi vi adiese ai vi e riate, saxke te na las pe love chi ieskeske anda tumende, phendiam tumenge e lashi viasta kai avel katar O Del.

⁹I kommen ju ihåg, käre bröder, vårt arbete och vår möda, huru vi, under det att vi predikade för eder Guds evangelium, strävade natt och dag, för att icke bliva någon av eder till tunga.

¹⁰Tume san amare marturia, ai vi O Del si amaro marturo: amaro traio mashkar tumende, tume kai pachan tume ando Del vuzho sas, vorta, ai bi doshako.

¹⁰I själva ären våra vittnen, och Gud är vårt vittne, I veten, och han vet huru heligt och rättfärdigt och ostraffligt vi förhöllo oss mot eder, I som tron.

¹¹Tume zhanen ke kerdiam swakonesa anda tumende sar kerel iek dat peske shavensa.

¹¹Likaledes veten I huru vi förmanade och uppmuntrade var och en av eder, såsom en fader sina barn,

¹²Ame diam tume zor ando pachamos, ai raduisardiam tumare ile, ame mangliam tumendar sa amare ilesa te traiin iek traio kai si drago le Devleske, wo kai akhardia tume te aven ande lesko rhaio ai ande lesko luvudimos.

¹²och huru vi uppfordrade eder att föra en vandel som vore värdig Gud, honom som kallar eder till sitt rike och sin härlighet.

¹³Ame naisisaras le Devleske sagda anda iek kolaver diela, kana andian tumenge E Vorba le Devleski tume ashundian late, ai premisardian la na sar ek vorba kai avel katar o manush numa sar ek Vorba kai avel katar O Del, ai chaches si E Vorba le Devleski, ai e Vorba kerel buchi ande tumende kai pachan tume ande late.

¹³Därför tacka vi ock oavlåtligen Gud för att I, när I undfingen det Guds ord som vi predikade, icke mottogen det såsom människoord, utan såsom Guds ord, vilket det förvisso är, ett ord som ock är verksamt i eder som tron.

¹⁴Tume murhe phral, kerdiliam tumensa sa kodola dieli kai kerdilia le Devleske khangeriange kai si ande Judea, kodole narodoske kai dinepe le Kristoske. Tume sanas chinuime katar o narodo kai si ande tumaro them sa sar won sas chinuime katar le Zhiduvuria.

¹⁴I, käre bröder, haven ju blivit efterföljare till de Guds församlingar i Kristus Jesus som äro i Judeen. Ty I haven av edra egna landsmän fått lida detsamma som de hava lidit av judarna --

¹⁵Won kai mudarde le Jesus Kristos ai le profeton, ai kai chinuisarde amen, won chi traiin sar mangel O Del ai won si duzhmaia sa le manushenge.

¹⁵av dem som dödade både Herren Jesus och profeterna och förjagade oss, och som äro misshagliga för Gud och fiender till alla människor,

¹⁶Won thon zor te aterdiaren ame te ingeras ka kodola kai Nai Zhiduvuria, e Vorba kai anel lenge o skepimos. Kado si lengo mai baro bezex kai thode opral pa penge bezexa kai kerde mai anglal, numa e xoli le Devleski sa woi aresli len.

¹⁶i det att de söka hindra oss att tala till hedningarna, så att dessa kunna bliva frälsta. Så uppfylla de alltjämt sina synders mått. Dock, vredesdomen har kommit över dem i all sin stränghet.

¹⁷Numa ame, amare phral, de sar geliamtar tumendar pe xantsi vriama, amaro stato nai tumensa, numa tume ande amare ile san, amenge si anda tumende ai sa amare ilesa mangas te mai dikhas tume!

¹⁷Men då vi nu hava måst vara skilda från eder, käre bröder -- visserligen allenast för en kort tid och i utvärtes måtto, icke till hjärtat -- hava vi blivit så mycket mer angelägna att få se edra ansikten och känt stor åstundan därefter.

¹⁸Ame mangliam te avas tumende, me, o Pavlo zumadem te kerav kodia butivar, numa o beng chi meklia ame.

¹⁸Ty vi hava varit redo att komma till eder -- jag, Paulus, för min del både en och två gånger -- men Satan har hindrat oss.

¹⁹Tume, kai san amaro pachamos, raduimos, ai o semno ke nirisarasa, ai kai ame sai luvudisavas angla amaro Devles Jesus Kristo kana avela palpale.

¹⁹Ty vem är vårt hopp och vår glädje och vår berömmelses krona inför vår Herre Jesus vid hans tillkommelse, vem, om icke just I?

²⁰Tume san amaro luvudimos ai amaro raduimos!

²⁰Ja, I ären vår ära och vår glädje.