¹Kana ando gor nashti mai rhevdisarasas te azhukeras, ame mangliam te beshas korkorho ande Athens.

¹Därför, när vi icke mer kunde uthärda, beslöto vi att stanna ensamma kvar i Aten,

²Tradiam amare phrales, o Timote o pasturi le Devlesko, wo kai ingerel e lashi viasta pa Kristo, ame tradiam les tumende saxke te zuriarel tume, ai te zhutil tume ande tumaro pachamos,

²och sände åstad Timoteus, vår broder och Guds tjänare vid förkunnandet av evangelium om Kristus, för att han skulle styrka och uppmuntra eder i eder tro,

³saxke swako anda tumende te na mekelpe te rimolpe palal vutuimata kai si ame. Tume zhanen ke kasavendar vutuimata si sa andal dieli kai aven amenge.

³så att ingen bleve vacklande under dessa lidanden. Ty I veten själva att sådana äro oss förelagda.

⁴Ke kana samas inker tumensa, phendiam tumenge mai anglal ke si te avas vutuime/chinuime; ai kadia kerdilia, tume zhanen mishto.

⁴Redan när vi voro hos eder, sade vi ju eder förut att vi skulle komma att utstå lidanden. Så har nu ock skett, det veten I.

⁵Anda kodia kai ma nas ma rhavda te azhukerav, tradem amare phrales o Timote te dikhel sar si tumaro pachamos. Ke daravas ke o beng rimosardia tume, ai sa amari buchi kai kerdiam mashkar tumende avilino intaino.

⁵Det var också därför som jag sände honom åstad, när jag icke mer kunde uthärda; ty jag ville veta något om eder tro, eftersom jag fruktade att frestaren till äventyrs hade så frestat eder, att vårt arbete skulle bliva utan frukt.

⁶Numa akana o Timote avilo amende palpale tumendar, ai andai amenge lashe viasta anda tumaro pachamos ai anda tumari dragostia. Wo phendia amenge ke tume den tume goji sagda amende tumare ilesa, ai ke mangen te dikhen ame sa sar ame mangas te mai dikhas tumen.

⁶Men nu, då Timoteus har kommit till oss från eder och förkunnat för oss det glada budskapet om eder tro och kärlek, och sagt oss att I alltjämt haven oss i god hågkomst, och att I längten efter att se oss, likasom vi längta efter eder,

⁷Amare phral, mashkar sa amare chinuimata ai sa amare vutuimata raduisailem kai ashundiam pa tumende, ai tumaro pachamos zhutisardia amare pachamos.

⁷nu hava vi i fråga om eder, käre bröder, genom eder tro fått hugnad i all vår nöd och allt vårt lidande.

⁸Ke akana ame pale traiisaras ke tume ankeren zurales tumaro pachamos ando Kristo.

⁸Ty nu leva vi, eftersom I stån fasta i Herren.

⁹Sar ame naisisarasa amare Devles dosta pa tumende pala sa o raduimos kai dian amen angla leste.

⁹Ja, huru skola vi nog kunna tacka Gud för eder, till gengäld för all den glädje som vi genom eder hava inför vår Gud?

¹⁰Vi diese ai vi e riate ame mangas lestar amare ilesa te sai mai dikhas tume, ai te mai anas tumenge so mai trobul tume ka tumaro pachamos.

¹⁰Natt och dag är det vår innerligaste bön, att vi må få se edra ansikten och avhjälpa vad som kan brista i eder tro.

¹¹Akana O Del Wo amaro Dat, ai le Devles O Jesus Kristo lasharen o drom saxke te zhas te dikhas tume!

¹¹Men vår Gud och Fader själv och vår Herre Jesus må för oss jämna vägen till eder.

¹²Ai O Jesus Kristo kerel tume te bariol mai but ai mai but e dragostia kai si tume iek kavreske, ai karing sa le manush, ai te avel tumari dragostia saikfielo sar si amari karing tumende.

¹²Och eder må Herren giva en allt större och mer överflödande kärlek till varandra, ja, till alla människor, en sådan kärlek som vi hava till eder,

¹³Wo vuzharela tumare ile, ai avena swuntsi ai bi doshako angla Del, amaro Dat, kana avela amaro Devles O Jesus Kristo peske shavensa kai pachaiepe ando leste.

¹³så att edra hjärtan styrkas till att vara ostraffliga i helighet inför vår Gud och Fader vid vår Herre Jesu tillkommelse, när han kommer med alla sina heliga.