¹Katar o Pavlo, ek apostle le Jesus Kristoske katar e voia le Devleski, ai amaro phral o Timote kai khangeri le Devleski kai si ando Corinth, ai sa le shave le Devleske kai si ande sa e Gretsia.

¹Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, så ock brodern Timoteus, hälsar den Guds församling som finnes i Korint, och tillika alla de heliga som finnas i hela Akaja.

²O mishtimos ai e pacha katar O Del amaro Dat, ai katar le Devles O Jesus Kristo.

²Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

³Raduime te avel O Del, O Dat amare Devlesko O Jesus Kristo, O Dat kai si pherdi mila, ai O Del kai pechil/zhutil ande soste godi.

³Lovad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud,

⁴Wo pechil ame ande sa amaro chinuria, saxke te sai ame pechisaras kodolen kai nakhen ande swako chinuria, ai te anas lenge o pechimos kai sas amen dino katar O Del.

⁴han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi genom den tröst vi själva undfå av Gud kunna trösta dem som äro stadda i allahanda nöd.

⁵Ke sar le chinuria kai sas le Kristos bution ande amende, sakadia amaro pechimos bariol le Kristosa.

⁵Ty såsom Kristuslidanden till överflöd komma över oss, så kommer ock genom Kristus tröst till oss i överflödande mått.

⁶Te chinuisaras, si te aven tume pechime, ai te aven skepime; te sam ame pechime si te aven tume pechime, kai kodo pechimos dela tume te sai ankeren rhavdasa sa kodola chinuria kai ame chinuisaras.

⁶Men drabbas vi av nöd, så sker detta till tröst och frälsning för eder. Undfå vi däremot tröst, så sker ock detta till tröst för eder, en tröst som skall visa sin kraft däri, att I ståndaktigt uthärden samma lidanden som vi utstå. Och det hopp vi hysa i fråga om eder är fast,

⁷Ame pachas ai zhanas so avela tumensa, ke ame zhanas ke sar vi tume chinuin sar amende, vi tume sai aven pechime sar sam ame pechime.

⁷ty vi veta att såsom I delen våra lidanden, så delen I ock den tröst vi undfå.

⁸Mangas amare phral te xhanen savestar chino dikhliam ande Asia. O chino kadia de baro sas amenge, ai nashti mai rhevdisarasas kai darasas ke si te meras.

⁸Vi vilja nämligen icke lämna eder, käre bröder, i okunnighet om vilken nöd vi fingo utstå i provinsen Asien, och huru övermåttan svårt det blev oss, utöver vår förmåga, så att vi till och med misströstade om livet.

⁹Gindisardiam ke trobulas te meras ame, kodia kerdiliasas saxke te sichuas te na pachas ame ande amende, numa te pachas ame ferdi ando Del kai zhuvindil le mulen.

⁹Ja, vi hade redan i vårt inre likasom fått vår dödsdom, för att vi icke skulle förtrösta på oss själva, utan på Gud, som uppväcker de döda.

¹⁰Wo si kai skepisardia ame anda kodia bari martia, ai wo kai mai skepila ame; e, si ame kodo pachamos ande leste ke mai skepila amen;

¹⁰Och ur en sådan dödsnöd frälste han oss, och han skall än vidare frälsa oss; ja, till honom hava vi satt vårt hopp att han allt framgent skall frälsa oss.

¹¹ke tume zhutin ame kana rhugin tume anda amende, kadia O Del ashunela le rhugimata butenge kai rhuginpe anda amende, O Del zhutila amen; ai but naisina leske pa amende.

¹¹Också I stån oss ju bi med eder förbön. Och så skola många hembära tacksägelse för oss, för den nåd som genom mångas böner har kommit oss till del.

¹²Eta, ande soste sai luvudisavas, amaro ilo mothol amenge ke amaro traio ande kadia lumia, ai mai but mashkar tumende sas prosto ai chachimasa angla Del, ai ninkerdo katar o mishtimos le Devlesko ai na katar e goji le manusheske.

¹²Ty vad vi kunna berömma oss av, och vad vårt samvete bär oss vittnesbörd om, det är att vi i denna världen hava vandrat i Guds helighet och renhet, icke ledda av köttslig vishet, utan av Guds nåd; så framför allt i vårt förhållande till eder.

¹³Ande amare lila chi ramosaras tumenge aver diela, de ferdi so si ramome ai so haliaren.

¹³Ty i vad vi skriva till eder ligger icke något annat än just vad I läsen och väl kunnen förstå. Och jag hoppas att I skolen komma att till fullo förstå

¹⁴Ai pachav ma ke aresena te haliaren vorta so godi si ramome. Akana haliaren xantsi ferdi, numa kana avela O Jesus Kristo sai luvudin tume anda amende, sar ame avasa anda tumende.

¹⁴vad I redan nu delvis förstån om oss: att vi äro eder berömmelse, likasom I ären vår berömmelse, på vår Herre Jesu dag.

¹⁵Pachavas ma ande kodia kai mangavas mai anglal te zhav tumende, saxke te avel tumen dino o mishtimos duvar.

¹⁵Och i denna tillförsikt tänkte jag komma först till eder, för att I skullen få ännu ett kärleksbevis.

¹⁶Mangavas te nakhav tumendar te zhav ande Macedonia, porme kana avilemas palpale pale avilemas tumende, ai porme zhutisardianas ma te zhav ande Judea.

¹⁶Genom eder stad ville jag alltså taga vägen till Macedonien, och jag skulle sedan från Macedonien återigen komma till eder, för att då av eder utrustas för resan till Judeen.

¹⁷Kana manglem te kerav kadia so gindin, ke pirasa kerdem? Vai so manglem te kerav si ferdi dieli mausheske saxke te mothav "E" vai "Nichi" andak data?

¹⁷Så tänkte jag; och icke har jag väl därför nu handlat i vankelmod? Eller plägar jag kanhända fatta mina beslut efter köttet, så att vad jag säger är på samma gång »ja, ja» och »nej, nej»?

¹⁸Numa O Del si chacho, so phendem tumenge nai "E" ai "Nichi".

¹⁸Ingalunda; så sant Gud är trofast, vad vi tala till eder är icke »ja och nej».

¹⁹Ke O Shav le Devlesko O Jesus Kristo sas phendo mashkar tumende katar o Silvanus, ai o Timote, ai vi me, chi aviliam te mothas "E" vai "Nichi", numa ferdi "E" kai si katar O Del.

¹⁹Guds Son, Jesus Kristus, han som bland eder har blivit predikad genom oss -- genom mig och Silvanus och Timoteus -- han kom ju icke såsom »ja och nej», utan »ja» har kommit i och genom honom.

²⁰Wo si O Del kai si "E" ka sa le dieli kai shinadia. Katar O Jesus Kristo sai mothas "Amen" te bariaras le Devlesko anav.

²⁰Ty Guds löften, så många de äro, hava i honom fått sitt »ja»; därför få de ock genom honom sitt »amen», på det att Gud må bliva ärad genom oss.

²¹Ai wo si O Del kai del ame zor tumensa andak than ando traio le Kristosko. O Del si kai thodia ame rigate.

²¹Men den som befäster oss såväl som eder i Kristus, och den som har smort oss, det är Gud,

²²Kai thodia lesko semno pe amende, ai dia ande amare ile O Swunto Duxo, sar te ashel lasho andal dieli kai shinadia amenge.

²²han som har låtit oss undfå sitt insegel och givit oss Anden till en underpant i våra hjärtan.

²³Me akharav O Del sar murho marturo, wo zhanel murho ilo! Te na avela vari so pe tumende si kai manglem te na zhav inker ande Corinth.

²³Jag kallar Gud till vittne över min själ, att det är av skonsamhet mot eder som jag ännu icke har kommit till Korint.

²⁴Ame chi rodas te sicharas tume so te pachan, ke tume ankeren tumaro pachamos. Numa, ame mangas te keras buchi tumensa pe tumaro raduimos.

²⁴(Detta säger jag icke, som om vi vore herrar över eder tro; fastmer äro vi edra medarbetare till att bereda eder glädje, ty i tron stån I fasta.)