¹Trobul te luvudiv ma, marka ke kodia nai mishto. Numa si te dav duma akana pal dieli kai dikhlem ai kai dia ma O Del te zhanav.

¹Jag måste ytterligare berömma mig. Väl är sådant icke eljest nyttigt, men jag kommer nu till syner och uppenbarelser, som hava beskärts mig av Herren.

²Zhanav ieke manushes kai diasas pe le Devleske kai de desh u shtar bersh palpale sas ingerdo zhi ando trito rhaio. (Chi zhanav te sas lino peske statosa, vai bi peske statosko, chi zhanav, O Del zhanel ferdi.)

²Jag vet om en man som är i Kristus, att han för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himmelen; huruvida det nu var i kroppslig måtto, eller om han var skild från sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det.

³E zhanav ke kodo manush sas ingerdo ando rhaio (ai mai iek data mai mothav tumenge, chi zhanav, te sas lino peske statosa, vai bi peske statosko, chi zhanav, ferdi O Del zhanel.)

³Ja, jag vet om denne man, att han -- huruvida det nu var i kroppslig måtto, eller om han var skild från sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det --

⁴Ai kotse ando rhaio ashundia vorbi kai nashtilpe te mai motholpe pa lende, ai kai nai lau le manusheske te del duma.

⁴jag vet om honom, att han blev uppryckt till paradiset och fick höra outsägliga ord, sådana som det icke är lovligt för en människa att uttala.

⁵Me luvudisardemas kodole manushes, numa me chi luvudisardemas man, de ferdi te mothav pal dieli kai sikaven murho kovlimos.

⁵I fråga om den mannen vill jag berömma mig, men i fråga om mig själv vill jag icke berömma mig, om icke av min svaghet.

⁶Te manglemas te luvudiv ma, chi avilemas iek dzilo, ke phendemas o chachimos, numa arakhav ma te na luvudiv ma, ke chi mangav khonik te gindil pa mande ke sim mai but ke so dikhel ke kerav ai so mothav.

⁶Visserligen skulle jag icke vara en dåre, om jag ville berömma mig själv, ty det vore sanning som jag då skulle tala; men likväl avhåller jag mig därifrån, för att ingen skall hava högre tankar om mig än skäligt är, efter vad han ser hos mig eller hör av mig.

⁷Numa te na avav barimatango kai sas ma dine dieli te zhanav kai si defial bare, sas ma dino iek naswalimas kai dukhavel, kai avel sar iek sluga tradini katar o beng te marel ma, ai te inkerel ma te na avav barimatango.

⁷Och för att jag icke skall förhäva mig på grund av mina övermåttan höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i mitt kött, en Satans ängel, som skall slå mig i ansiktet, för att jag icke skall förhäva mig.

⁸Trivar rhugisailem ka Del anda kado naswalimos, ai manglem lestar te sastiarel ma.

⁸Att denne måtte vika ifrån mig, därom har jag tre gånger bett till Herren.

⁹Ai wo dia ma atweto, "Murho mishtimos si so godi trobul tu , ke murhi putiera sikadiol peski buchi kana san kovlo." Mai drago mange sas murhe ilesa te luvudiv ma anda murhe kovlimata, saxke e putiera le Kristoski te arakhel man.

⁹Men Herren har sagt till mig; »Min nåd är dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet.» Därför vill jag hellre med glädje berömma mig av min svaghet, på det att Kristi kraft må komma och vila över mig.

¹⁰Anda kodia raduima andal kovlimata, kai maren mandar mui andal nekazuira, kana chinuin ma, ai le baiuria kai aven pe mande pala Kristo; ke kana sim kovlo, antunchi sim zuralo.

¹⁰Ja, därför finner jag behag i svaghet, i misshandling, i nöd, i förföljelse, i ångest för Kristi skull; ty när jag är svag, då är jag stark.

¹¹Dav duma sar te avilemas dzilo, numa tume kerdia kadia. Tume trobunas te chacharen ma. Ke vi te chi sim kanchi, chi sim vov si mai tele ke sar tumare slugi.

¹¹Så har jag nu gjort mig till en dåre; I haven själva nödgat mig därtill. Jag hade ju bort få gott vitsord av eder; ty om jag än är ett intet, så har jag dock icke i något stycke stått tillbaka för dessa så övermåttan höga »apostlar».

¹²Le dieli kai sikaven ke sim sluga kerdile mashkar tumende ieka rhavda sa kai sas maladi; kodola dieli sas le semnuria, le chudimata, ai le mirakluria.

¹²De gärningar som äro en apostels kännemärken hava ock med all uthållighet blivit gjorda bland eder, genom tecken och under och kraftgärningar.

¹³Ande soste sanas tume mai xantsi arakhle ke sar le kolaver khangeria, de ferdi ke chi manglem tumendar kanchi? Iertin ma anda kodia.

¹³Och haven I väl i något stycke blivit tillbakasatta för de andra församlingarna? Dock, kanhända i det stycket, att jag för min del icke har legat eder till last? Den oförrätten mån I då förlåta mig.

¹⁴Eta, gata sim te mai zhav tumende pe trito data, ai pale chi mangava tumendar kanchi. Tumen mangav, ai na tumare loven. Chaches nai le glate kai trobul te nirin love te pravaren penge niamon, numa le niamuria te nirin love ai te pravaren le glaten.

¹⁴Se, det är nu tredje gången som jag står redo att komma till eder. Och jag skall icke ligga eder till last, ty icke edert söker jag, utan eder själva. Och barnen äro ju icke pliktiga att spara åt föräldrarna, utan föräldrarna åt barnen.

¹⁵Ai te avava raduime te zidiv so godi si ma, ai te zidivma man te zhutiv tumen.

¹⁵Och för min del vill jag gärna för edra själar både offra vad jag äger och låta mig själv offras hel och hållen. Om jag nu så högt älskar eder, skall jag väl därför bliva mindre älskad?

¹⁶Avava tumenge mai xantsi drago te avena tume mange kadia de drago? Tume preznain, ke chi mangavas kanchi tumendar. Numa vari kon mothola, ke zhanglem sar te kerav ai ke astardem tume le xoxaimasa.

¹⁶Dock, det kunde ju vara så, att jag visserligen icke själv hade betungat eder, men att jag på en listig omväg hade fångat eder, jag som är så illfundig.

¹⁷So aliaren? Ke lem vari so tumendar katar le manush kai tradem tumenge?

¹⁷Har jag då verkligen, genom någon av dem som jag har sänt till eder, berett mig någon orätt vinning av eder?

¹⁸Manglema katar o Titus te zhal tumende, ai tradem lesa le phrales kai zhanen. Tume mothon ke o Titus lia vari so tumendar? Pate chi kerdiam wo ai me iek fielo buchi ai phirdiam saikfielo?

¹⁸Sant är att jag bad Titus fara och sände med honom den andre brodern. Men icke har väl Titus berett mig någon orätt vinning av eder? Hava vi icke båda vandrat i en och samme Ande? Hava vi icke båda gått i samma fotspår?

¹⁹Tume gindin de dumult ke ame rodas te chachuas angla tumende. Nichi! Ame das duma sar O Kristo mangel angla Del, ai ame phenas tumenge sa kadala dieli, murhe kuchi vortacha, te bariol tumaro pachamos.

¹⁹Nu torden I redan länge hava menat att det är inför eder som vi försvara oss. Nej, det är inför Gud, i Kristus, som vi tala, men visserligen alltsammans för att uppbygga eder, I älskade.

²⁰Ke dar mange ke kana zhava tumende chi arakhav tume sar manglemas, ai ke tume chi arakhen man sar tume manglianas. Dar mange ke arakhava chingara ai zhaluzi, ai xoli, ai kai ferdi tumenge mangen , ai te den po lazhav, ai pupuimos, ai chi len sama, ai barimata, ai bunto.

²⁰Ty jag fruktar att jag vid min ankomst till äventyrs icke skall finna eder sådana som jag skulle önska, och att jag själv då av eder skall befinnas vara sådan som I icke skullen önska. Jag fruktar att till äventyrs kiv, avund, vrede, genstridighet, förtal, skvaller, uppblåsthet och oordning råda bland eder.

²¹Dar mange ke kana mai zhava tumende murho Del huliarel ma pale tele angla tumende, ai avela te rovav pe but zhene kai kerde o bezex mai anglal, ai kai chi keisaile anda bi vuzhimos andai kurvia, ai sa le chorhe dieli kai kerde.

²¹Ja, jag fruktar att min Gud skall låta mig vid min ankomst åter bliva förödmjukad genom eder, och att jag skall få sörja över många av dem som förut hava syndat, och som ännu icke hava känt ånger över den orenhet och otukt och lösaktighet som de hava övat.