1So znachil kado divano? Ke pale ame nachinaisavas te luvudisavas? Vai trobulsardino ame, sar uni, te sikavas tumenge lila so te keren, vai ame te mangas tumendar lela?
1Begynna vi nu åter att anbefalla oss själva? Eller behöva vi kanhända, såsom somliga, ett anbefallningsbrev till eder? Eller kanhända ifrån eder?
2Tuma san amaro lil kai si ramome ande amaro ilo, kai sa e lumia sai zhanel ai diinel.
2Nej, I ären själva vårt brev, ett brev som är inskrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla människor.
3Te iazno si ke tume san iek lil ramome katar O Kristo ai tradino amendar. Kodo lil nai ramome chernilasa, numa le Duxosa le Devlesko o zhuvindo. Nai ramome pel skafidia baxrenge, numa ande ile le manushenge.
3Ty det är uppenbart att I ären ett Kristus-brev, avfattat genom oss, skrivet icke med bläck, utan med den levande Gudens Ande, icke på tavlor av sten, utan på tavlor av kött, på människohjärtan.
4Ame sai mothas chachimasa kadia diela, ke pala amaro pachamos kai si ame ando Del katar O Kristo.
4En sådan tillförsikt hava vi genom Kristus till Gud.
5Ame nashtisaras te mothas ke sai keras kasaviatar buchi anda amende, numa so keras katar O Del avel.
5Icke som om vi av oss själva vore skickliga att tänka ut något, såsom komme det från oss själva, utan den skicklighet vi hava kommer från Gud,
6Ke wo dia ame te avas slugi kadale nevia viastako; nai iek zakono kai si ramome, numa katar O Swunto Duxo: o zakono o ramome mudarel, numa O Swunto Duxo del o traio.
6som också har gjort oss skickliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, ett som icke är bokstav, utan är ande; ty bokstaven dödar, men Anden gör levande.
7O zakono sas ramome, vorba pe vorbate pel skafidia le baxrenge ai andai martia, ai o barimos le Devlesko strefial, antunchi o mui le Mosesosko strefialas kadia de zurales kai le Zhiduvuria nashtinas te dikhen pe leste, marka ke kodo strefaimos sas te zhaltar.
7Om nu redan dödens ämbete, som var med bokstäver inristat på stenar, framträdde i härlighet, så att Israels barn icke kunde se på Moses' ansikte för hans ansiktes härlighets skull, vilken dock var försvinnande,
8Sode de baro trobul te avel o luvudimos la buchako kai kerel O Swunto Duxo!
8huru mycket större härlighet skall då icke Andens ämbete hava!
9E buchi kai doshardia le manushen sas luvudime, sode mai but luvudime e buchi kai si te kerel andel manush vorta angla Del!
9Ty om redan fördömelsens ämbete var härligt, så måste rättfärdighetens ämbete ännu mycket mer överflöda av härlighet.
10Sai vi mothas, ke o luvudimos kai strefial mai anglal, nai kanchi angla luvudimos kai si akana, kai si but mai baro.
10Ja, en så översvinnlig härlighet har detta ämbete, att vad som förr hade härlighet här visar sig vara utan all härlighet.
11So sas kai ankerdia xantsi vriama sas luvudime, sode mai but luvudime so si kai shoxar chi getolpe!
11Ty om redan det som var försvinnande framträdde i härlighet, så måste det som bliver beståndande hava en ännu mycket större härlighet.
12Te si ame kodo pachamos, sai das duma bi darako.
12Då vi nu hava ett sådant hopp, gå vi helt öppet till väga
13Ame chi sam sar o Moses, kai vusharavelas pesko mui seliasa, saxke te na dikhen le Zhiduvuria e vediara kai nakhelas sigo.
13och göra icke såsom Moses, vilken hängde ett täckelse för sitt ansikte, så att Israels barn icke kunde se huru det som var försvinnande tog en ände.
14Numa lenge goji nashti ma haliarel, ai zhi adies lenge goji vusharadila sa kodola seliasa kana jinen o zakono le Mosesosko. Kodia selia zhaltar ferdi kana o manush si astardo le Kristosa.
14Men deras sinnen blevo förstockade. När det gamla förbundets skrifter föreläsas, hänger ju ännu i denna dag samma täckelse oborttaget kvar; ty först i Kristus försvinner det.
15Inker adies, swako data kai jinen o zakono le Mosesosko, e selia vusharavel lenge goji.
15Ja, ännu i dag hänger ett täckelse över deras hjärtan, då Moses föreläses.
16Numa sar mothol E Vorba le Devleski, kana boldelpe iek manush karing O Del, e selia zhaltar.
16Men när de en gång omvända sig till Herren, tages täckelset bort.
17O Del si O Swunto Duxo, ai kotse kai si O Swunto Duxo le Devlesko, kotse si liberte.
17Och Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.
18Ame savorhe, bi la seliako pe amaro mui strefialas o barimos le Devlesko, ai sam parhude te avas sar O Del, ai nakhas andak barimos ande iek mai baro barimos. Kadia si e buchi kai kerel O Swunto Duxo le Devlesko.
18Men vi alla som med avhöljt ansikte återspegla Herrens härlighet, vi förvandlas till hans avbilder, i det vi stiga från den ena härligheten till den andra, såsom när den Herre verkar, som själv är ande.