¹Ande kodia vriama iek baro manush kai busholas Ceasar Augustus dia ordina te dikhen sode narodo sas ando them.

¹Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas.

²Kana jinde le narodos e pervo data kana inker aver manush kai busholas Cyrenius sas baro pe them kai busholas Syria.

²Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien.

³Savorhe gele te ramonpe ando foro kai kerdiol.

³Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig.

⁴O Josef gelotar anda kado foro Nazareth kai sas ande Galilee te zhal ande Judea, andek foro kai busholas Bethlehem, kai kerdilo o amperato David. Ke wo sas andai vitsa le Davidoski.

⁴Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen,

⁵Gelo vi wo te ramol pe la Mariasa, kodia kai sas tomnime pala leste.

⁵för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande.

⁶Woi azhukerelas iek glata, kana sas ando Bethlehem e vriama avili kai o shav trobulas te kerdiol.

⁶Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda.

⁷O Shav kerdilo, o pervo andai lake glate, pachardia les andel poxtan ai thodia les ande liagano pel suluma ke nas than lenge ando hotelo.

⁷Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.

⁸Ande kodo foro sas pastuxuria kai nakhavenas e riat pel kimpuria te garaven le bakriorhan.

⁸I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt om natten över sin hjord.

⁹Ek angelo le Devlesko sikadilo lenge, ai o barimos le Devlesko strefial pe lende: ai won daraile,

⁹Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta.

¹⁰Numa o angelo phendia lenge, "Na daran! Ke me anav tumenge ek lashi viasta, kai raduila zurales sa le narodos.

¹⁰Men ängeln sade till dem: »Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket.

¹¹Kadia dies ando foro le Davidosko ek skepitori kerdilo, wo si o Kristo le Devles.

¹¹Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren.

¹²Sar te prinzharen les arakhena iek tsinorho kai si pachardo andel poxtan ai ande liagano."

¹²Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba.»

¹³Strazo angelosa but aver angeluria anda cheri luvudinas le Devles ai mothonas,

¹³I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade:

¹⁴"O barimos ka Del ke si ando rhaio, ai leski pacha dinila pe phuv kal manush kai si leske drago!"

¹⁴»Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!»

¹⁵Kana le angeluria geletar katar le pastuxuria te zhantar ando rhaio, le pastuxuria denas pe duma mashkar pende, "Aven ando Bethlehem ke trobul te dikhas so si so O Del phendia amenge."

¹⁵När så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: »Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss.»

¹⁶Grebisaile te zhan ai kotse arakhle la Maria ai Josefos, ai dikhle o tsinorho kai sas ande liagano.

¹⁶Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban.

¹⁷Kana dikhle les phende so phendiasas lenge o angelo pai glata.

¹⁷Och när de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn.

¹⁸Savorhe kai ashunde le pastuxuria chudisaile so phendesas lenge.

¹⁸Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem.

¹⁹Numa e Maria garavelas kodola dieli ande peske goji ai delas pe goji ande peste.

¹⁹Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta.

²⁰Porme le pastuxria geletar palpale khere, jilabenas pa drom o barimos le Devlesko ai naisinas leske anda so ashunde ai dikhle; ke swako diela kerdili sar o angelo phendiasas lenge.

²⁰Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det blivit dem sagt.

²¹Ek kurko pala kodia, kana e vriama avili te shinen lesko boriko, ai dine les o anav kai si Jesus, o anav kai phendiasas lenge o angelo te thon leske mai anglal sar te avel e Maria phari.

²¹När sedan åtta dagar hade gått till ända och han skulle omskäras, gavs honom namnet Jesus, det namn som hade blivit nämnt av ängeln, förrän han blev avlad i sin moders liv.

²²Porme e vriama avili le Josefoske ai la Mariake te keren so o zakono le Mosesoske sas te vuzharenpe, antunchi andine o tsinorho ando foro kai si ando Jerusalem te sikaven o tsinorho ka Del.

²²Och när deras reningsdagar hade gått till ända, de som voro föreskrivna i Moses' lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära honom fram inför Herren,

²³Ke ramome ando zakono le Devlesko, swako mursh glata o pervo kai kerdilo avela thodino rigate le Devlesko."

²³enligt den föreskriften i Herrens lag, att »allt mankön som öppnar moderlivet skall räknas såsom helgat åt Herren»,

²⁴Ai mai kerde vari so kai o zakono le Devlesko mangelas te den dui terne golumburia. (Turtledoves vai pigeons)

²⁴så ock för att offra »ett par duvor eller två unga turturduvor», såsom stadgat var i Herrens lag.

²⁵Sas ando Jerusalem iek manush kai busholas Simeon. Kodo manush lasho sas ai respektilas le Devles, ai azhukerelas pala e vriama kana le Zhiduvuria avena skepime, ai O Swunto Duxo sas lesa.

²⁵I Jerusalem levde då en man, vid namn Simeon, en rättfärdig och from man, som väntade på Israels tröst; och helig ande var över honom.

²⁶Ai O Swunto Duxo phendia leske ke chi merela mai anglal sar te dikhel le skepitores kai si tradino katar O Del.

²⁶Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han icke skulle se döden, förrän han hade fått se Herrens Smorde.

²⁷O Swunto Duxo sikavelas leske kai te zhal, o Simeon gelo ande tampla. O dat ai e dei le Kristoske andine pengo Shav O Jesus ande tamplo te keren so mangelas o zakono.

²⁷Han kom nu genom Andens tillskyndelse till helgedomen. Och när föräldrarna buro in barnet Jesus, för att så göra med honom som sed var efter lagen,

²⁸O Simeon lia le Kristos ande peske vas ai naisilas le Devles, ai motholas:

²⁸då tog också han honom i sin famn och lovade Gud och sade:

²⁹"Devla, akana so phendian kerdilia, ai sai mekes man te merav pachasa.

²⁹»Herre, nu låter du din tjänare fara hädan i frid, efter ditt ord,

³⁰Ke dikhlem murhe iakhensa cho skepimos, kai dian ka sa le thema:

³⁰ty mina ögon hava sett din frälsning,

³²Vediara te sikavel sa le themenge kai si ande lumia, ai dela barimos ande Israel kai si cho narodo."

³¹vilken du har berett till att skådas av alla folk:

³³O dat ai e dei le Kristoske chudisaile so motholas o Simeon pa Jesus.

³²ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna, och en härlighet som skall givas åt ditt folk Israel.»

³⁴O Simeon swuntsosardia le ai phendia la Mariake e dei le Kristoski, O Del alosardia kadala glata te pherel ai te vazdel buten kai si ande Israel. Wo avela katar O Del kai le manush chi mangena.

³³Och hans fader och moder förundrade sig över det som sades om honom.

³⁵Ai kadia sikavela le ginduria kai si garade ando lengo ilo. Numa tu zhuvlio, e dukh dukhavela cho duxo sar ek sabia."

³⁴Och Simeon välsignade dem och sade till Maria, hans moder: »Se, denne är satt till fall eller upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som skall bliva motsagt.

³⁶Sas ek profeti, Anna busholas, woi sas e shei le manusheske kai busholas Phanuel, ande vitsa kodolenge kai bushon Asher. Phuri sas, traiisardiasas efta bersh le manushesa kai ansurisailisas lesa kana sas terni.

³⁵Ja, också genom din själ skall ett svärd gå. Så skola många hjärtans tankar bliva uppenbara.»

³⁷Ai akana kai si phivli areslisas kal bersh kai sas oxtovardesh tai shtar bersh. Chi zhalastar anda tampla, numa podailas le Devles e diese ai e riate chi xalas ai rhugilaspe.

³⁶Där fanns ock en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var kommen till hög ålder; i sju år hade hon levat med sin man, från den tid då hon var jungfru,

³⁸Ande kodia momento aresli ai naisilas le Devles, ai delas duma pai glata sa kodolenge kai azhukerenas te skepil O Del o Jerusalem.

³⁷och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Och hon lämnade aldrig helgedomen, utan tjänade där Gud med fastor och böner, natt och dag.

³⁹kana kerde so godi mangelas o zakono le Devlesko geletar palpale ande Galilee, ande pengo foro kai bushol Nazareth.

³⁸Hon kom också i samma stund tillstädes och prisade Gud och talade om honom till alla dem som väntade på förlossning för Jerusalem.

⁴⁰O tsinorho bariolas, ai zuriavolas ando duxo; ai gojaver sas e goji, ai o mishtimos le Devlesko sas po leste.

³⁹Och när de hade fullgjort allt som var stadgat i Herrens lag, vände de tillbaka till sin stad, Nasaret i Galileen.

⁴¹Swako bersh o dat ai e dei le Kristoske zhanas ando Jerusalem pala O Dies O Baro le Zhidovongo.

⁴⁰Men barnet växte upp och blev allt starkare och uppfylldes av vishet; och Guds nåd var över honom.

⁴²Kana O Jesus pherdilo desh u do bershengo gele te xan O Baro Dies le Zhidovongo sar keren swako bersh.

⁴¹Nu plägade hans föräldrar årligen vid påskhögtiden begiva sig till Jerusalem.

⁴³Kana getosaile le diesa kana xanas O Baro Dies le Zhidovongo geletar, numa O Jesus beshlo ande Jerusalem, ai lesko dat ai leski dei chi zhanenas.

⁴²När han var tolv år gammal, gingo de också dit upp, såsom sed var vid högtiden.

⁴⁴Won gindinas ke O Jesus sas penge vortakonsa kai zhanas pa drom, phirde iek dies, porme rodenas les ka penge naimuria ai ka penge vortacha.

⁴³Men när de hade varit med om alla högtidsdagarna och vände hem igen, stannade gossen Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans föräldrar lade märke därtill.

⁴⁵Numa chi arakhle les, pale gele ande Jerusalem te roden les.

⁴⁴De menade att han var med i ressällskapet och vandrade så en dagsled och sökte efter honom bland fränder och vänner.

⁴⁶O trito dies arakhel les ande tampla, beshelas tele mashkar le Zhiduvuria kai sicharenas o zakono le Devlesko, O Jesus ashunelas lende ai phushelas le vari so.

⁴⁵När de då icke funno honom, vände de tillbaka till Jerusalem och sökte efter honom.

⁴⁷Ai sa kai ashunde les chudinaspe che gojaver sas ai sar delas le atweto.

⁴⁶Och efter tre dagar funno de honom i helgedomen, där han satt mitt ibland lärarna och hörde på dem och frågade dem;

⁴⁸Lesko dat ai leski dei chudisaile zurales kana dikhle les. Leski dei phendia leske, "Murho shav, sostar kerdian kadia? Cho dat ai me nekezhisas ai rodasas tu."

⁴⁷och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad över hans förstånd och hans svar.

⁴⁹Ai wo dia le atweto, "Sostar roden ma? Pate tume chi zhanen ke trobul te avav ando kher murho Dadesko?"

⁴⁸När de nu fingo se honom där, förundrade de sig högeligen; och hans moder sade till honom: »Min son, varför gjorde du oss detta? Se, din fader och jag hava sökt efter dig med stor oro.»

⁵⁰Numa won chi haliarde so motholas lenge.

⁴⁹Då sade han till dem: »Varför behövden I söka efter mig? Vissten I då icke att jag bör vara där min Fader bor?»

⁵¹Porme O Jesus gelotar palpale lensa ande Nazareth, ai pachalas lenge mui, leski dei garavelas sa le vorbi ande pesko ilo.

⁵⁰Men de förstodo icke det som han talade till dem.

⁵²O Jesus bariolas ande pesko stato ai vi leski goji, ai bariolas ande dragostia le Devleski ai le manushengi.

⁵¹Så följde han med dem och kom ned till Nasaret; och han var dem underdånig. Och hans moder gömde allt detta i sitt hjärta.

⁵²Och Jesus växte till i ålder och vishet och nåd inför Gud och människor.