¹Moreš li leviatana [T. j. krokodil.] potegniti iz reke s trnkom, stisneš mu li z vrvjo jezik?

¹Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?

²Moreš mu li potegniti ločkasto vrvco skozi nos in čeljust prebosti z obodcem?

²Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.

³Bo te li veliko prosil ali sladke besede ti govoril?

³Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.

⁴Sklene li s teboj zavezo, da ga sprejmeš za hlapca za vekomaj?

⁴Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?

⁵Se li boš z njim igral kakor s ptičkom in ga privezal k deklam svojim?

⁵Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.

⁶Ali ga bodo prodajali tovariši ribičev, ga razdelili med trgovce?

⁶Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.

⁷Moreš mu li kožo napolniti s sulicami in glavo njegovo z ostvami?

⁷Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.

⁸Položi le roko nanj – a pomni boj, ne boš tega storil v drugič!

⁸Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.

⁹Glej, prazno je upanje, da ga dobiš; saj že njega pogled vrže človeka na tla.

⁹När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.

¹⁰Ni ga človeka toliko drznega, da bi ga dražil. – In kdo je, ki bi se smel postaviti pred moje obličje?

¹⁰Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.

¹¹Kdo mi je dal kaj poprej, da bi mu moral povrniti? Kar je pod vesoljnim nebom, je moje.

¹¹Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.

¹²Ne bom molčal o udih njegovih, ne o veliki moči in lepoti rasti njegove.

¹²Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.

¹³Kdo mu odgrne povrhnje oklopje in kdo se osmeli seči mu med dvojno ozobje?

¹³På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.

¹⁴Kdo odpre vrata njegovega obličja? Okoli zob njegovih je groza.

¹⁴Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.

¹⁵Ponos njegov so močni ščiti, ščit s ščitom sklenjen s trdnim pečatom.

¹⁵Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.

¹⁶Drug z drugim se tesno skladajo, da še sapica ne pihne skozi nje;

¹⁶När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.

¹⁷drug na drugem vise trdno, med sabo staknjeni se ne ločijo.

¹⁷Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.

¹⁸Kihanje njegovo zažiga svetlobo, oči njegove so kakor trepalnice jutranje zarje.

¹⁸Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.

¹⁹Iz ust mu pohajajo goreče bakle, ognjene iskre se sipljejo iz njih.

¹⁹Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;

²⁰Iz nozdrvi se mu vali dim kakor iz lonca, kipečega nad gorečim dračjem.

²⁰ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.

²¹Sapa njegova razžiga žerjavico, iz ust pa mu šviga plamen.

²¹På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.

²²Na vratu njegovem prebiva moč in strah skače pred njim.

²²Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.

²³Podgrlje na telesu mu visi trdno, tesno se ga oklepa, se ne gane.

²³Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.

²⁴Srce njegovo je trdo kakor kamen, trdo kakor spodnji kamen mlinski.

²⁴Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.

²⁵Kadar se vzdigne, se boje močni, od osupnosti ne dosežejo namere svoje.

²⁵På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.

²⁶Če ga kdo zadene z mečem, ne obtiči v njem, tudi ne kopje, ne strela, ne ostve.

²⁷Za železo se toliko meni kakor za slamo in za bron kakor za gnil les.

²⁸Nobena pšica ga ne požene v beg, kameni s prače so mu kakor pleve,

²⁹kiji kakor bilke in svrčeči sulici se smeje.

³⁰Spodnja stran njegova so ostre čepinje; kakor mlatilni voz gre čez blato.

³¹Napravlja, da vre v globočini kakor v loncu, da je morje kakor kotel z vročim mazilom.

³²Svetlo stezo za sabo dela, da se kaže kakor glava osivela.

³³Na zemlji mu ga ni para, njemu, ki je ustvarjen, da bodi brez strahu.Vse visoko smelo gleda, kralj je vsem zverem ponosnim.

³⁴Vse visoko smelo gleda, kralj je vsem zverem ponosnim.