¹V tem času zasliši četrtnik Herod glas o Jezusu,

¹Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, höra ryktet om Jesus.

²ter reče hlapcem svojim: Ta je Janez Krstnik; on je vstal od mrtvih, in zato delujejo čudežne moči v njem.

²Då sade han till sina tjänare: »Det är Johannes döparen. Han har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom.»

³Herod je bil namreč Janeza ujel in ga vklenil in posadil v ječo zaradi Herodiade, svojega brata Filipa žene.

³Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull.

⁴Zakaj Janez mu je dejal: Ni ti je dovoljeno imeti.

⁴Ty Johannes hade sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig att hava henne.»

⁵In hotel ga je umoriti, ali zbal se je ljudstva, ker so ga imeli za proroka.

⁵Och han hade velat döda honom, men han fruktade för folket, eftersom de höllo honom för en profet.

⁶Ko pa je bil Herodov rojstni dan, je plesala Herodiadina hči pred družbo in ugodila Herodu;

⁶Men så kom Herodes' födelsedag. Då dansade Herodias' dotter inför dem; och hon behagade Herodes så mycket,

⁷zato ji s prisego obljubi dati, karkoli bi prosila.

⁷att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon begärde.

⁸Ona pa, poučena od matere svoje, reče: Daj mi tu v skledi glavo Janeza Krstnika.

⁸Hon sade då, såsom hennes moder ingav henne: »Giv mig här på ett fat Johannes döparens huvud.»

⁹In kralju se užali, toda zavoljo prisege in gostov ji ukaže dati.

⁹Då blev konungen bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull bjöd han att man skulle giva henne det,

¹⁰In pošlje odsekat Janezu v ječi glavo.

¹⁰och sände åstad och lät halshugga Johannes i fängelset.

¹¹In prineso glavo njegovo v skledi in dado dekletu, in jo nese materi svoji.

¹¹Och hans huvud blev framburet på ett fat och givet åt flickan; och hon bar det till sin moder.

¹²In pridejo učenci njegovi, vzamejo truplo in ga pokopljejo, ter pridejo in sporoče Jezusu.

¹²Men hans lärjungar kommo och togo hans döda kropp och begrovo honom. Sedan gingo de och omtalade det för Jesus.

¹³Ko pa Jezus to zasliši, odrine odtod na ladji v pust kraj, da bi bil na samem. In ko množice to zvedo, pridejo peš za njim iz mest.

¹³Då Jesus hörde detta, for han i en båt därifrån bort till en öde trakt, där de kunde vara allena. Men när folket fick höra härom, kommo de landvägen efter honom från städerna.

¹⁴In Jezus izide in ugleda veliko množico, in zasmilijo se mu ter ozdravi njih bolnike.

¹⁴Och då han steg i land, fick han se att där var mycket folk; och han ömkade sig över dem och botade deras sjuka.

¹⁵Ko se pa zvečeri, pristopijo k njemu učenci njegovi, govoreč: Kraj je samoten in ura že pozna, razpusti množice, da odidejo v vasi in si kupijo živeža.

¹⁵Men när det led mot aftonen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: »Trakten är öde, och tiden är redan framskriden. Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå bort i byarna och köpa sig mat.»

¹⁶Jezus pa jim reče: Ni jim treba odhajati, dajte jim vi jesti.

¹⁶Men Jesus sade till dem: »De behöva icke gå bort; given I dem att äta.»

¹⁷Oni mu pa reko: Nimamo tu več nego pet hlebov in dve ribi.

¹⁷De svarade honom: »Vi hava här icke mer än fem bröd och två fiskar.»

¹⁸On pa veli: Prinesite mi jih sem!

¹⁸Då sade han: »Bären dem hit till mig.»

¹⁹Ter ukaže množici, naj sedejo po travi, in vzame petero hlebov in tisti dve ribi, pogleda v nebo in blagoslovi ter prelomi in da hlebe učencem, učenci pa ljudstvu.

¹⁹Därefter tillsade han folket att lägga sig ned i gräset. Och han tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.

²⁰In jedli so vsi in se nasitili, in pobrali so ostale kosce, polnih dvanajst košev.

²⁰Och de åto alla och blevo mätta Sedan samlade man upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla.

²¹Bilo jih je pa, ki so jedli, kakih pet tisoč mož, brez žen in otrok.

²¹Men de som hade ätit voro vid pass fem tusen män, förutom kvinnor och barn.

²²In precej prisili učence svoje, naj stopijo v ladjo in se sami prepeljejo na drugo stran, on pa medtem razpusti množice.

²²Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och före honom fara över till andra stranden, medan han tillsåg att folket skildes åt.

²³In razpustivši množice, odide sam posebe na goro molit. Ko pa nastane noč, je bil tu sam.

²³Och sedan detta hade skett, gick han upp på berget för att vara allena och bedja. När det så hade blivit afton, var han där ensam.

²⁴Ladja pa je plula že sredi morja, in valovi so jo premetavali, kajti veter je bil nasproten.

²⁴Båten var då redan många stadier från land och hårt ansatt av vågorna, ty vinden låg emot.

²⁵Ob četrti straži po noči pa odide Jezus k njim, hodeč po morju.

²⁵Men under fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående fram över sjön.

²⁶In ko ga učenci ugledajo hodečega po morju, se ustrašijo in reko: Prikazen je! in od strahu zakriče.

²⁶När då lärjungarna fingo se honom gå på sjön, blevo de förfärade och sade: »Det är en vålnad», och ropade av förskräckelse.

²⁷Jezus pa jih takoj ogovori in reče: Bodite srčni! Jaz sem, ne bojte se!

²⁷Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: »Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta.»

²⁸Peter mu pa odgovori in reče: Gospod, če si ti, ukaži mi, naj pridem k tebi po vodi.

²⁸Då svarade Petrus honom och sade: »Herre, är det du, så bjud mig att komma till dig på vattnet.»

²⁹On pa veli: Pridi! In Peter stopi iz ladje in gre po morju, da pride k Jezusu.

²⁹Han sade: »Kom.» Då steg Petrus ut ur båten och begynte gå på vattnet och kom till Jesus.

³⁰Ko pa vidi, da je veter močan, se uplaši, in ko se začne potapljati, zavpije, rekoč: Gospod, otmi me!

³⁰Men när han såg huru stark vinden var, blev han förskräckt; och då han nu begynte sjunka, ropade han och sade: »Herre, hjälp mig.»

³¹Jezus pa precej iztegne roko in ga prime ter mu reče: Malovernež, čemu si dvomil?

³¹Och strax räckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: »Du klentrogne, varför tvivlade du?»

³²In ko stopita v ladjo, veter utihne.

³²När de sedan hade kommit upp i båten, lade sig vinden.

³³Tisti pa, ki so bili v ladji, pristopijo ter se mu poklonijo, govoreč: Resnično si Sin Božji!

³³Men de som voro i båten föllo ned för honom och sade: »Förvisso är du Guds Son.»

³⁴In se prepeljejo in pristanejo v Genezaretu.

³⁴När de hade farit över, kommo de till Gennesarets land.

³⁵In ko ga spoznajo možje tega kraja, pošljejo po vsej tisti okolici, in mu prineso vse bolnikein ga prosijo, da bi se smeli dotekniti roba obleke njegove. In katerikoli so se doteknili, so ozdraveli.

³⁵Då nu folket där på orten kände igen honom, sände de ut bud i hela trakten däromkring, och man förde till honom alla som voro sjuka.

³⁶in ga prosijo, da bi se smeli dotekniti roba obleke njegove. In katerikoli so se doteknili, so ozdraveli.

³⁶Och de bådo honom att allenast få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna.