1Tedaj pridejo k Jezusu iz Jeruzalema pismarji in farizeji, govoreč:
1Härefter kommo fariséer och skriftlärde från Jerusalem till Jesus och sade:
2Zakaj prestopajo učenci tvoji izročilo starih? Ne umivajo si namreč rok, kadar jedo kruh.
2»Varför överträda dina lärjungar de äldstes stadgar? De två ju icke sina händer, när de skola äta.»
3On pa odgovori in reče: Zakaj prestopate tudi vi zapoved Božjo zaradi izročila svojega?
3Men han svarade och sade till dem: »Varför överträden I själva Guds bud, för edra stadgars skull?
4Bog je namreč rekel: „Spoštuj očeta svojega in mater“, in: „Kdor kolne očeta ali mater, naj umrje“.
4Gud har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och: 'Den som smädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.'
5Vi pa pravite: Če kdo reče očetu ali materi: V daritev bodi, s čimer bi ti jaz pomagal,
5Men I sägen, att om någon säger till sin fader eller sin moder: 'Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag i stället såsom offergåva', då behöver han alls icke hedra sin fader eller sin moder.
6ni več zavezan spoštovati očeta svojega ali matere svoje. In tako ste ovrgli zapoved Božjo zaradi izročila svojega.
6I haven så gjort Guds budord om intet, för edra stadgars skull.
7Hinavci, dobro je o vas prorokoval Izaija, govoreč:
7I skrymtare, rätt profeterade Esaias om eder, när han sade:
8„To ljudstvo me časti z ustnicami svojimi, njih srce pa je daleč od mene.
8'Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån mig;
9Ali zastonj me časté, učeč nauke, zapovedi človeške“.
9och fåfängt dyrka de mig, eftersom de läror de förkunna äro människobud.'»
10In pokliče množico k sebi in jim reče: Poslušajte in umejte!
10Och han kallade folket till sig och sade till dem: »Hören och förstån.
11Ne skruni človeka to, kar prihaja v usta, temuč kar izhaja iz ust, to skruni človeka.
11Icke vad som går in i munnen orenar människan, men vad som går ut ifrån munnen, det orenar människan.»
12Tedaj pristopijo učenci njegovi in mu reko: Veš li, da so se farizeji, ko so slišali to besedo, spotikali?
12Då trädde hans lärjungar fram och sade till honom: »Vet du, att när fariséerna hörde det du nu sade, var det för dem en stötesten?»
13On pa odgovori in reče: Vsaka rastlina, katere ni zasadil Oče moj nebeški, se bo izrovala.
13Men han svarade och sade: »Var planta som min himmelske Fader icke har planterat skall ryckas upp med rötterna.
14Pustite jih! Oni so slepcem slepi vodniki. Če pa slepec slepca vodi, padeta oba v jamo.
14Frågen icke efter dem. De äro blinda ledare; och om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen.»
15Peter pa odgovori in mu reče: Razloži nam to priliko!
15Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Uttyd för oss detta bildliga tal.»
16Jezus pa reče: Ali ste tudi vi še nerazumni?
16Han sade: »Ären då också I ännu utan förstånd?
17Ne umete li, da gre vse, kar prihaja v usta, v trebuh in se meče ven?
17Insen I icke att allt som går in i munnen, det går ned i buken och har sin naturliga utgång?
18Kar pa prihaja iz ust, izhaja iz srca, in to skruni človeka.
18Men vad som går ut ifrån munnen, det kommer från hjärtat, och det är detta som orenar människan.
19Zakaj iz srca izhajajo hudobne misli, uboji, prešeštva, nečistosti, tatvine, kriva pričevanja, kletvine.
19Ty från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse.
20To je, kar oskrunja človeka; jesti pa z neumitimi rokami ne oskrunja človeka.
20Det är detta som orenar människan; men att äta med otvagna händer, det orenar icke människan.»
21In Jezus odide odtod in se umakne v okraje tirske in sidonske.
21Och Jesus begav sig bort därifrån och drog sig undan till trakten av Tyrus och Sidon.
22In glej, žena Kananičanka pride iz teh krajev ter zavpije in reče: Usmili se me, Gospod, sin Davidov; mojo hčer zelo muči zli duh.
22Då kom en kananeisk kvinna från det området och ropade och sade: »Herre, Davids son, förbarma dig över mig. Min dotter plågas svårt av en ond ande.»
23On ji pa ne odgovori besede. In pristopijo učenci njegovi in ga prosijo, rekoč: Odpravi jo, ker kriči za nami.
23Men han svarade henne icke ett ord. Då trädde hans lärjungar fram och bådo honom och sade: »Giv henne besked; hon förföljer oss ju med sitt ropande.»
24On pa odgovori in reče: Nisem poslan, razen le k izgubljenim ovcam Izraelove hiše.
24Han svarade och sade: »Jag är icke utsänd till andra än till de förlorade fåren av Israels hus.»
25Ona pa pristopi ter pade pred njim, rekoč: Gospod, pomagaj mi!
25Men hon kom fram och föll ned för honom och sade: »Herre, hjälp mig.»
26On pa odgovori in reče: Ni lepo, da se vzame kruh otrokom in se vrže psičkom.
26Då svarade han och sade: »Det är otillbörligt att taga brödet från barnen och kasta det åt hundarna.»
27Ona pa reče: Da, Gospod, toda tudi psički jedo od drobtinic, ki padajo z mize njih gospodarjev.
27Hon sade: »Ja, Herre. Också äta ju hundarna allenast av de smulor som falla ifrån deras herrars bord.»
28Tedaj odgovori Jezus in ji veli: O žena, velika je vera tvoja. Zgodi naj se ti, kakor hočeš. In njena hči je ozdravela tisto uro.
28Då svarade Jesus och sade till henne: »O kvinna, din tro är stor. Ske dig såsom du vill.» Och hennes dotter var frisk ifrån den stunden.
29In Jezus odide odtod in pride h Galilejskemu morju, in stopivši na goro, sede tam.
29Men Jesus gick därifrån vidare och kom till Galileiska sjön. Och han gick upp på berget och satte sig där.
30In pridejo k njemu velike množice, ki so imeli s seboj hrome, slepce, mutce, pohabljene in mnogo drugih, ter jih polože k nogam Jezusovim; in on jih ozdravi,
30Då kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta, blinda, dövstumma, lytta och många andra; dem lade de ned för hans fötter, och han botade dem,
31tako da se ljudstvo začudi, ko vidijo, da mutci govore in pohabljeni so zdravi in hromi hodijo in slepci vidijo; in so slavili Boga Izraelovega.
31så att folket förundrade sig, när de funno dövstumma tala, lytta vara friska och färdiga, halta gå och blinda se. Och man prisade Israels Gud.
32Pokliče pa Jezus učence svoje in reče: Ljudstvo se mi smili, ker so že tri dni pri meni in nimajo kaj jesti. A lačnih jih nočem odpraviti, da ne omagajo na poti.
32Och Jesus kallade sina lärjungar till sig och sade: »Jag ömkar mig över folket, ty det är redan tre dagar som de hava dröjt kvar hos mig, och de hava intet att äta; och jag vill icke låta dem gå ifrån mig fastande, för att de icke skola uppgivas på vägen.»
33In reko mu učenci njegovi: Odkod bi mi vzeli v puščavi toliko kruha, da bi nasitili toliko ljudstva?
33Då sade lärjungarna till honom: »Varifrån skola vi här, i en öken, få så mycket bröd, att vi kunna mätta så mycket folk?»
34In reče jim Jezus: Koliko hlebov imate? Oni pa reko: Sedem, in malo ribic.
34Jesus frågade dem: »Huru många bröd haven I?» De svarade: »Sju, och därtill några få småfiskar.»
35In ukaže množici, naj sedejo po tleh.
35Då tillsade han folket att lägra sig på marken.
36In vzame sedmero hlebov in ribe in zahvalivši se, prelomi in da učencem, učenci pa ljudstvu.
36Och han tog de sju bröden, så ock fiskarna, och tackade Gud och bröt bröden och gav åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.
37In jedli so vsi in se nasitili; in pobrali so ostale kosce, polnih sedem košev.
37Så åto de alla och blevo mätta. Och de överblivna styckena samlade man sedan upp, sju korgar fulla.
38Bilo jih je pa, ki so jedli, štiri tisoč, brez žen in otrok.Razpustivši pa ljudstvo, stopi v ladjo in pride v pokrajino Magadansko.
38Men de som hade ätit voro fyra tusen män, förutom kvinnor och barn.
39Razpustivši pa ljudstvo, stopi v ladjo in pride v pokrajino Magadansko.
39Sedan lät han folket skiljas åt och steg i båten och for till Magadans område.