¹Pregovori Salomona, sina Davidovega, kralja izraelskega:

¹Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.

²da se spozna modrost in uk, da se umejo razumnosti besede,

²Av dem kan man lära vishet och tukt,

³da se sprejme pouk v modrem vedenju, v pravičnosti, pravi sodbi in poštenosti,

³så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.

⁴da se dá preprostim pamet, mladeniču spoznanje in razsodnost.

⁴De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.

⁵Čul jih bo modri in napredoval v znanosti, in razumnik si pridobode modrih vodil,

⁵Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.

⁶da razume pregovore in skrivnostne izreke, besede modrih in njih uganke.

⁶Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.

⁷Strah GOSPODOV je začetek znanja; modrost in pouk zaničujejo neumneži.

⁷HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.

⁸Poslušaj, sin moj, očeta svojega pouk in ne zametuj nauka matere svoje:

⁸Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.

⁹kajti krasen venec je to glavi tvoji in verižica zlata tvojemu grlu.

⁹Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.

¹⁰Sin moj, ako te vabijo grešniki, se jim ne vdaj.

¹⁰Min son, om syndare locka dig, så följ icke.

¹¹Ako govore: „Pojdi z nami, na kri prežímo, nedolžnega zalezujmo brez vzroka;

¹¹Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;

¹²pogoltnimo jih žive, kakor jih požira smrtni kraj, in nepoškodovane, kakor da bi naglo padli v jamo;

¹²såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven;

¹³vsakršno drago blago si pridobimo, s plenom napolnimo hiše svoje;

¹³allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;

¹⁴srečo izkusi sredi nas, ena mošnja bodi nam vsem!“ –

¹⁴dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --

¹⁵sin moj, ne hodi po poti ž njimi, zdrži nogo svojo od njih steze!

¹⁵då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,

¹⁶Ker njih noge tečejo za hudim in kri hité prelivat.

¹⁶ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.

¹⁷Res, zaman se razpenja mreža pred očmi vsakega ptiča,

¹⁷Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.

¹⁸oni pa – sami na svojo kri preže, zalezujejo lastne duše svoje!

¹⁸Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.

¹⁹Take so steze njih, ki iščejo krivičnega dobička: jemlje dušo njim, ki si ga lasté.

¹⁹Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.

²⁰Modrost glasno kliče zunaj, na ulicah zaganja svoj glas;

²⁰Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.

²¹vpije, kjer se največ ljudstva gnete, ob vhodu v vrata, v mestu, govori besede svoje:

²¹I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:

²²Doklej, o preprosti, boste ljubili nespamet in, zasmehovalci, imeli veselje v zasmehovanju in, bedaki, sovražili znanje?

²²Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?

²³Obrnite se k svarjenju mojemu! Glejte, izlijem vam duha svojega, oznanjala vam bom besede svoje.

²³Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.

²⁴Toda, ko sem klicala, ste se branili, ko sem iztezala roko svojo, nihče se ni zmenil zanjo,

²⁴Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,

²⁵temuč prezirali ste vse svete moje in svarila mojega si niste želeli:

²⁵eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning

²⁶zato se bom tudi jaz smejala v nesreči vaši in vas zasmehovala, kadar pride, česar se bojite;

²⁶därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,

²⁷kadar pride kakor besneča uima, česar se bojite, in se približa nesreča vaša kakor nevihta, ko pridere nad vas stiska in nadloga.

²⁷ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.

²⁸Tedaj me bodo klicali, pa jim ne odgovorim, skrbno me bodo iskali, a ne najdejo me:

²⁸Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.

²⁹zato ker so sovražili znanje in strahu GOSPODOVEGA niso izvolili,

²⁹Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,

³⁰svetov mojih niso hoteli, a zaničevali so vse svarjenje moje.

³⁰ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,

³¹Zato bodo jedli od sadu pota svojega in sitili se z naklepi svojimi.

³¹därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.

³²Zakaj bebcev upor jih ubije in brezkrbnost bedakov jih pokonča.Kdor pa mene posluša, brez skrbi bo prebival in mir užival, ne boječ se hudega.

³²Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.

³³Kdor pa mene posluša, brez skrbi bo prebival in mir užival, ne boječ se hudega.

³³Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.