¹Ali ne kliče modrost in razumnost ne zaganja svojega glasu?

¹Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.

²Na vrhu višav pri cesti, na razpotjih stoji,

²Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.

³na strani vrat, ob izhodu mesta, pri vhodu v duri vpije, govoreč:

³Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:

⁴Vas, možje, kličem in glas moj je do sinov človeških.

⁴Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.

⁵Umejte, o preprosti, previdnost, in neumni, srce vam bodi razumno!

⁵Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.

⁶Čujte, ker vzvišene reči bom govorila, usta svoja odprem, da oznanim, kar je prav.

⁶Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.

⁷Kajti resnico govoré usta moja in gnusoba je ustnam mojim krivica.

⁷Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.

⁸Pravične so vse besede mojih ust, nič ni skrivljenega ali spačenega v njih.

⁸Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.

⁹Jasne so vse razumnemu in ravne njim, ki pridobivajo umnost.

⁹De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.

¹⁰Sprejmite nauk moj in ne srebra in znanje rajši nego izbrano zlato.

¹⁰Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.

¹¹Zakaj boljša je modrost od biserov, in vse, kar si more kdo želeti, se ne more enačiti ž njo.

¹¹Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.

¹²Jaz, modrost, prebivam s previdnostjo in imam pri sebi spoznanje dobrih sklepov.

¹²Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.

¹³Strah GOSPODOV je sovražiti hudo; napuh in prevzetnost in hudobno pot in usta, spačenostim vdana, jaz sovražim.

¹³Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.

¹⁴Moj je svét in zdrava pamet, jaz sem razumnost, moja je moč.

¹⁴Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.

¹⁵Po meni kraljujejo kralji in vladarji določajo pravo.

¹⁵Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.

¹⁶Po meni vladajo knezi in plemenitniki in vsi sodniki zemlje.

¹⁶Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.

¹⁷Ljubim tiste, ki mene ljubijo, in kateri me zgodaj iščejo, me najdejo.

¹⁷Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.

¹⁸Bogastvo in čast sta pri meni, blago stanovitno in pravičnost.

¹⁸Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.

¹⁹Boljši je sad moj nego zlato, prečisto zlato, in kar donašam, je boljše nego izbrano srebro.

¹⁹Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.

²⁰Po poti pravičnosti hodim, posredi stezá postavnosti,

²⁰På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,

²¹da dam onim, ki me ljubijo, stalno blago v dediščino in napolnim njih zakladnice.

²¹till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.

²²GOSPOD me je imel v začetku poti svoje, pred vsemi deli svojimi, od nekdaj.

²²HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.

²³Od vekomaj sem postavljena, od začetka, pred početkom zemlje.

²³Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.

²⁴Ko še ni bilo brezen nobenih, sem bila rojena, ko še ni bilo nobenih studencev, polnih vodá;

²⁴Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten

²⁵ko se niso še bile pogreznile gore na zemljo, preden so bili griči, sem bila rojena;

²⁵Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,

²⁶še ni bil ustvaril zemlje ali polja, ne začetka prahu vesoljne zemlje.

²⁶när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.

²⁷Ko je pripravljal nebesa, bila sem tam, ko je odmerjal krog na brezna površju,

²⁷När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,

²⁸ko je zgoraj utrjal nebesni oblok, ko so izbruhnili brezna studenci,

²⁸när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,

²⁹ko je morju postavljal meje, da vode ne prestopijo njegovega ukaza, ko je stavil zemlji podlago:

²⁹när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --

³⁰tedaj sem bila pri njem kot delovodja in veselje njegovo vsak dan, igrala sem pred njim vsak čas,

³⁰då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;

³¹igrala sem si na naseljeni zemlji njegovi, in veselje mi je bilo bivati pri otrocih človeških.

³¹jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.

³²Zdaj torej, sinovi, poslušajte me; ker blagor njim, ki se držé potov mojih!

³²Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.

³³Čujte pouk in bodite modri, in ne odklanjajte ga.

³³Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.

³⁴Blagor človeku, ki me posluša, ki čuje pri vratih mojih vsak dan, ki pazi na podboje duri mojih!

³⁴Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.

³⁵Kajti kdor zadobi mene, zadobi življenje in prejme milost od GOSPODA.Kdor pa greši zoper mene, dela silo duši svoji; vsi, ki me sovražijo, ljubijo smrt.

³⁵Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.

³⁶Kdor pa greši zoper mene, dela silo duši svoji; vsi, ki me sovražijo, ljubijo smrt.

³⁶Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.