¹Modrost je sezidala hišo svojo, izsekala je sedem stebrov svojih;

¹Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.

²zaklala je živali svoje, zmešala vino svoje, tudi mizo svojo je pripravila;

²Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord

³poslala je dekle svoje vabit po najvišjih krajih v mestu:

³Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:

⁴„Kdorkoli je preprost, naj se obrne sem!“ In kdor je brezumen, njemu reče:

⁴»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

⁵„Pridite, jejte kruh moj in pijte vino, ki sem ga zmešala!

⁵»Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.

⁶Zapustite abotnost in živíte in ravno stopajte po poti razumnosti!“

⁶Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.

⁷Kdor poučuje zasmehovalca, nakopava si sramoto; in kdor kara brezbožnika, pridobi si madež.

⁷(Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.

⁸Ne karaj zasmehovalca, da te ne sovraži; karaj modrega, in ljubil te bo.

⁸Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.

⁹Nakloni pouk modremu, in bode še bolj moder, pouči pravičnega, in napredoval bo v znanju.

⁹Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.

¹⁰Strah GOSPODOV je začetek modrosti, in spoznanje Najsvetejšega je razumnost.

¹⁰HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)

¹¹Kajti po meni se bodo pomnožili dnevi tvoji in pridejala se ti bodo življenja leta.

¹¹Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.

¹²Ako si moder, sebi si moder, ako pa si zasmehovalec, sam boš trpel.

¹²Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»

¹³Gospa neumščina veliko ropoče, abotna je in ničesar ne ve.

¹³En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.

¹⁴In sedeva pri durih hiše svoje, na stolu, na mestnih višinah,

¹⁴Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,

¹⁵da kliče mimohodeče, ki ravno stopajo po potih svojih:

¹⁵för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:

¹⁶„Kdorkoli je preprost, naj se obrne sem!“ In kdor je brezumen, njemu reče:

¹⁶»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

¹⁷„Vode ukradene so sladke in kruh, ki se skrivaj jé, prijeten.“Ali on ne ve, da so mrtvi tam, v globočinah smrtnega kraja povabljenci njeni.

¹⁷»Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»

¹⁸Ali on ne ve, da so mrtvi tam, v globočinah smrtnega kraja povabljenci njeni.

¹⁸han vet icke att det bär till skuggornas boning, hennes gäster hamna i dödsrikets djup. ----